Att flyga och fara

Carina ringde. Det var kallt, regnade och några få plusgrader i Amman. Det har varit körigt för henne de senaste veckorna. Personalproblem. Nu ska hon vidare till Jerusalem och en del möten och konferenser. Det tar bara någon timme med bil från Amman i Jordanien till Jerusalem. Mest tid lägger man vid gränsen mellan Jordanien och Israel. Men man kan bli Very Important Person för hundra dollar och slippa en del besvär.

Hon skulle ringa när hon kom fram till hotellet i Jerusalem.

Jag kollar Jerusalem Post för att se om det är något på gång. Det är det. Hillary Rodham C. är i stan idag och då lär det vara fullt pådrag överallt. Hon har tydligen uttalat sig för en tvåstatslösning, vilket knappast förvånat någon. Jag är fortsatt skeptisk till att någon permanent lösning i Palestina-Israel konflikten kommer att uppnås under överskådlig framtid. Men jag är beredd att bli överraskad.

En av mina bästa kompisars pappa dog igår i Sarajevo. Han blev 81. Under hans liv var det krig i tio år. En åttondel av hans liv var det krig. Först andra världskriget och sedan på 90-talet. Min kompis reste i morse.

Jag tog några på Hålet igår för pappan. Jag vet inte vad hans pappa hette och jag träffade tyvärr inte honom. Det var nära en gång när jag var i Sarajevo. Vi skulle köpa vatten och öl till Irak och vi var på deras stora bryggeri och en mindre vattenfabrik på landet.

Det är vackert i Sarajevo. Min kompis föräldrar bodde mitt inne i stan precis vid den gatan där folk blev skjutna av krypskyttar hela tiden under kriget. Vi var där 2003 i december. Jag minns att vi köpte en massa skinka med oss tillbaka till Irak. Vi fick tipset att sno in skinkan i staniol för att den inte skulle synas på flygplatsröntgen. Jag vet inte om det var folien eller de slappa typerna som skötte apparaten som gjorde att vi fick med oss ett par präktiga julskinkor till Irak.

Sedan glömde vi en del annat i en hotellkyl i Sarajevo men skinkan var det viktigaste.

Det finns en massa oblyga duvor på ett torg där i Gamla Stan.

Då, 2003 hade inte mycket kommit igång efter kriget. En massa halvfärdiga projekt som kört slut på pengar, hög arbetslöshet, avslagen stämning. Påminner om hur det är idag i Irak sex år senare.

Väldigt mycket faktiskt.

Att inte göra något är också ett beslut

Kombinationserbjudande: Hålligång, Hassan Nasrallah och McDonalds

Carl Bildt är en rolig jävel.

När han inte behövs på plats då står han i Tbilisi knappt innan ryssarnas tanks slutat rulla i Sydossetien. SVT siar tårögda om att Bildt ska mäkla fred i området. Nej, det var bara ett propagandanummer om att alltsammans var ryssarnas fel som blivit ett kärt nummer nu sedan aktierna säkrats. Att Sydosseterna varit lojala med Ryssland i trehundra år glömde den annars så noggranne Bildt.

Han hade istället snabba patentsvar på komplicerade frågor som genast gjorde honom omöjlig.

Att det smällde i Gaza var ingen överraskning med ett israeliskt val runt hörnet. När raketfolket skickade iväg en större laddning in mot Israel där man i år firar den judiska högtiden Hanukkah ungefär samtidigt med den kristna julen kom vedergällningen som ett brev på posten. För på båda sidor finns starka krafter som vill ha en stabil konfrontation snarare än en stabil fred.

Det är då man inte behöver lama ankor som Carl Bildt vid ett lands utrikespolitiska roder.

Istället för att ta någon form av utrikespolitiskt initiativ, möjligen tillsammans med Frankrike och Tjeckien som vi delar program med inför Sverige ordförandeskap så skickar vår utrikesminister ett fullständigt menlöst uttalande om att han stödjer FN och att EU inte kan göra något.

Finländaren Martti Ahtisaari blev nominerad till fredspriset. Det var ingen tillfällighet.

Sverige har sedan länge förlorat sin ledande roll i norden när det gäller utrikespolitiska initiativ. Bildt är kanske den svenske politiker som vid sidan av Dr Hans Corel och möjligen Jan Eliasson haft mest internationellt inflytande i modern tid.

Norrmännen har sedan länge haft ledande inflytande i Palestina/Israel konflikten. Danskarna ställde upp i Bush koalition för att avsätta Saddam Hussein. Finland är väl respekterad för sina snabba och väl underbyggda internationella insatser.

Sverige så? Bildt ägnar dagens blogg åt att Fader Frost inte längre får finnas i skolorna i Sarajevo. Ett symtomatiskt uttalande i samma andetag som världens ögon riktas mot Gaza och den israeliska valkampanjen.

Är det Obama världen väntar på. Det börjar bli sent för Bushs Roadmap to Peace som snarare liknar ett Roadkill. Jag har personligen få förhoppningar att Obama ska lyckas. Hans team är alltför pro-israeliskt. Det lämnar dörren öppen för ett europeiskt initiativ men då går det inte att sitta och tjafsa om jultomten när det brallar i riggen.

Om man nu inte tror på tomten förstås?