Royal Service!

Glada Hudik! Svanar, tranor, ugglor och hägrar, 300 vilda fåglar hade en Hudiksvallsbo hemma. Lite överraskande kan man säga.

Stockholmarna är förbannade för att halva stan är avstängd på grund av ni vet vad.

Nu i grevens tid om man får använda uttrycket går Ulrika Knutsson, Publicistklubbens ordförande ut och kritiserar SVT:s bröllopsyra. Motsvarande en arbetsveckas tid har bröllopsbevakningen varit säger man på SVT:s hemsida.

Det är nog lite mer än så. Det är nog snarare ett flertal manår vi talar om.

Men blott det faktum att man sänt 64 timmar om allt från marsipantårtor, vett och etikett till klippböcker med brudparet i kan mana till eftertanke. Då ska man minnas att bröllopet inte ens varit.

Knutsson kritiserar ytligheten, vilket tyvärr är hennes misstag:

SVT:s programdirektör Jan Axelsson försvarar sig med att man sänt andra vinklar på händelsen:

-Även i de mer underhållande programmen har vi haft väldigt mycket kunskap med bland andra Herman Lindqvist, Christoffer O'Reagan och Olle Häger som satt in monarkin i ett nutida och historiskt perspektiv, säger Jan Axelsson, som också pekar på att såväl ekonomi- som samhälls- och kulturreportrar tittat närmare på hela händelsen, säger Axelsson.

Problemet är inte att kungahuskramarna inte fått vända på ämnet ur olika synvinklar.

Herman Lindquist har fått berätta sina små anekdoter som han tidigare framfört i ymnig form i böcker, tidningsartiklar och nu alltså fått chansen att upprepa i public service.

Problemet är omfattningen på bevakningen. Om man direktsänder varenda jävla dag på temat och sedan lägger till en uppsjö av mer eller mindre lättsmälta rojalistiska pastejer så blir det inte bättre utan sämre.

Det finns ingen som helst proportionalitet vad gäller engagemanget från SVT: s sida och Axelsson borde skämmas men det är inte hans stil så det kommer inte att hända.

Landshövding Lars Engqvist, tillika socialdemokrat och före detta minister, för dagen ordförande i SVT borde omedelbart tillsätta en utredning som granskar SVT:s bevakning av bröllopet i förhållande till SVT:s uppdrag. Tyngdpunkten ska då inte ligga på ifall Lindquist skrönor kan anses vara en balans mot Ebba von Sydow, klippbokstanter och tindrande programledare som totalt tappat koncepterna, utan ifall omfattningen och kostnaderna ställt i proportion till övrig mediebevakning av händelsen varit förenliga med SVT:S uppdrag.

Att SVT sänder bröllopet direkt och har någon liten debatt någon vecka innan är inget att säga om. Men det är inte SVT:s uppdrag göra bröllopet till sin huvuduppgift och framför allt att försöka konkurera ut kommersiell media med samma metod som de använder.

Dessutom visar undersökning efter undersökning liksom Stockholms satsning på katastrofen LOVE 2010 att svenska folket är måttligt intresserade av bröllopet om inte korven kostar fem spänn. Det hela är en media hype som royalister och de kommersiella mediekoncernerna piskat upp med benäget bidrag från SVT.

Det börjar bli dags för politikerna att fundera över public service framtid. Det är för många kockar och för lite ätbar soppa.

”Public Service” måste ha en SPECIELL uppgift i förhållande till ett evenemang som detta.

Det är inte så att SVT BARA ska ta upp andra vinklar än tex TV4. Men varför ska man välja SVT när man får höra samma sinnesslöa svamlande om förberedelserna oavsett vilken soffa man tittar och lyssnar på.

Vi borde aldrig serverats denna dynga. Det enda vi inte(vad jag vet) har fått ta del av från Jan Axelssons sida är material och färgen på brudparets underkläder. Men det kommer kanske. Vad ska han balansera det med? Herman Lindquist som berättar om 1700-talstrosor?

Eller är det så enkelt att de som bestämmer på SVT själva är rojalister med grevinnan Hamilton i spetsen.

Någon företagsam journalist borde kanske göra ett sociogram över relationerna på SVT och SR. Det skulle säkert förklara en del av knäfallet för någon som är ett helt vanligt bröllop i en konstitutionell monarki där kungahuset inte har någon politisk makt. Det finns säkert de som vill ändra på den saken.

Vår nuvarande monarksvalspråk ”För Sverige i Tiden” betyder ju inget annat än att tiderna kan förändras. Hur detta sker och i vilken mån kungahuset och dess påhejare medverkar till detta är därmed en öppen fråga. För kungahuset alltså. För Sveriges regering och riksdag och public service borde saken vara klar. Kungahusets roll är given. De åker runt och klipper snören till förmån för Sverige och de får ett icke föraktligt apanage för detta komplicerade arbete. Nu har vi dessutom gett dem ett extra anslag om tio miljoner för att de ska kunna bjuda noblessen på en trevlig bröllopsfest.

Kungahuset har inte sin ställning avguds nåde utan bestämt av vår konstitution och regeringsform,regering och yttersten folkvald riksdag.

Nu är inte brudens pappa utfattig. Hans tillgångar värderas till en kvarts miljard.

Förutom apanaget som i år uppgår till 125 miljoner kronor. Han har alltså själv råd att bjuda sin dotter på fest.

Programdirektör Axelsson har drivit politik i SVT:s satsning. Någon annan slutsatskan man inte dra. Han och Eva Hamilton har utfört drängtjänst som undersåtar åt ett kungahus som tydligen fortfarande utövar politisk makt.

Varför har man trehundra vilda fåglar hemma? Det kan ju knappast vara av omsorg för vilda fåglar.

Det måste finnas riktigt, riktigt sjuka människor i vår konstitutionella monarki.

Till sist måste jag avslutningsvis kommentera Lars Ohlys patetiska kabinettsfråga på Newsmill där han skriver följande:

"Vi i Vänsterpartiet är inte beredda att kompromissa om demokratin. Vi anser att Sverige ska införa republik med en demokratiskt vald statschef. Att uppdraget som statschef går i arv strider mot alla demokratiska principer och om principen om alla människors lika värde."

Så ifall de rödgröna vinner valet i höst och Mona viftar med en socialministerpost för Nackas kompis så säger den principfaste republikanen:

"Gärna en taburett men först en rejäl republik!"

Kom ihåg det: "inte kompromissa"....

Tranor?