Jag misstänkte redan efter första set att Nadal skulle bli en alldeles för svår nöt att knäcka för Söderling.
Det låg i luften.
Jag är ingen tennisexpert men Söderling hamnade i Nadals spel. Eftersom jag har spelat en annan racketsport, squash i min ungdoms dagar så vet jag hur det ser ut.
Kort sagt. Att nöta ut Nadal såg inte ut att fungera. Två rätt osympatiska tävlingstyper om man ska vara ärlig.
Så jag gick en sväng och hamnade på Hålet.
Där skulle det också bli otrevligt fast det hade jag inte en aning om när jag klev in.
Danne löste sitt korsord. Jag kan inget om korsord men har fått veta att det är lätt på måndagen och sedan stiger svårigheten fram till söndag.
Pannan låg i djupa veck.
Det var nästan tomt. Nationaldagen var tydligen inget att fira för söderborna. En och annan ambulans for förbi och Danne bröt sitt korsord för att lyssna på mina tennisanalyser. Även om man inte är en expert måste man kunna tala om vad Söderling gjorde för fel när han stod och matade diagonaler.
Plötsligt dök det upp en kvinna.
Drack hon ett glas vitt vin?
Hennes kompis hade skrivit en bok som blivit dåligt recenserad. Inte fått dåliga recensioner utan blivit dåligt recenserad. Den som recenserade hade skrivit för lite om boken alltså.
Det låter ju tråkigt och det ena följde på det andra.
Hon var mycket yngre än jag femton tjugo år. Redaktör för något så politiskt korrekt som en grön inredningstidning.
Vi talade om ideal, ideologier och 70-talsvänstern.
Jag borde misstänkt hur det skulle sluta men såg inte den mörka skuggan närma sig.
-Vad tyckerdu om det här med Israel då,sa hon sedan.
”Det här med Israel”? Ja, vad ska man tycka.
Jag tänkte spinna lite på mitt tema om att allt kanske inte är som det ser ut men det blev inte så. Det var när jag nämnde något om de där raketerna som helvetet brakade löst.
Danne och Micke som dykt upp under tiden satt och gapade.
Hon skrek och jag skrek.Det var riktigt underhållande.
Det var länge sedan jag upplevde att jag blev riktigt heligt förbannad.
Där satt en liten grön redaktör på ett trotteförlag och föreslog på blodigt allvar att det är helt rimligt att skicka raketer på civila.
Jodå, det skulle hon minsann själv gjort i samma läge småbarnsförälder som hon var.
Israelerna gjorde si och så.
Vilken pyramidabel flumlogik. Plötsligt förstod jag varför vänstern aldrig lyckats med något i Sverige.
Jag påpekade att 20 procent av det egentliga Israels befolkning är araber, att 2/3 är för en tvåstatslösning och att man lika gärna kan träffa nån av dessa med de här ur pricksäkerhetssynpunkt helt värdelösa raketerna.
Man undrar över det ideologiska resonemanget.
Ideologi var bara skit hade hon berättat innan dess.
Det kan man ju tycka. Men nu visade det sig vad det ledde till konkret i hennes uppblötta känslovärld.
Det spelade ingen roll vilka argument som dök upp.
Hon försvarade sin terrorism med en dåres envishet. Att skicka iväg raketer in i Israel var helt rimligt. Ingen tvekan.
Det är så man kan spy.
Varför? Jo, eftersom Israel dödar oskyldiga civila i de ockuperade områden så har Hamas rätt att skicka raketer in i Israel.
Med samma logik skulle kurderna gasat alla som bodde i Tikrit som betalt för gammal ost i Halabja.
Faktum är att kurderna är ett bra exempel som palestinierna kan lära sig en hel del av.
Varför utbildade inte de kurdiska gerillaorganisationerna självmordsbombare. Varför sprängde de inte bilar, marknader i luften, skar halsen av Scania direktörer som gjorde affärer med Saddam etc.
Varför kapade de inte flygplan på 70-talet?
Svaret är att de klarade av att både vara en väpnad befrielserörelse och ta avstånd från terrorism. Under mer än ett sekel kämpade de mot övermakten innan de fick sina rättigheter inskrivna i konstitutionen efter Irakkriget 2003.
Sedan kan man såklart säga att det inte var kurdernas egen heroiska kamp som befriade dem från Saddam utan USA:s militärmakt. Men det är en annan sak. Det förändrar inte den principiella frågan.
Om PLO, Hamas m fl sprängt Israels försvarshögkvarter i luften. Fine. De två sidorna befinner sig allt som oftast i krig. Om palestinska gerillasoldater skjuter sönder israeliska tanks eller en spränger en kraftstation. Fine. Krig är krig.
Israel skjuter ihjäl civila. Barn och ungdomar som kastar sten.
Så ska inte palestinierna var bättre än sina förtryckare?
Här finns ett problem hos palestinierna som inte bara har med Hamas att göra. Synen på hur befrielsekamp ska föras.
För att mina förtryckare beter sig som svin behöver jag inte göra det.
Det är också Israels enda argument. Raketerna och självmordsbombarna. Det tål att tänka på.
Att halvsvältande palestinier utan hopp väljer en felaktig väg för sin befrielse kan man förstå om än inte acceptera.
Men när en ren och hel grön redaktör med vänstersympatier i Stockholms innerstad påstår att det är rätt blir man först förstummad och sedan gick det som det gick.
Hon tycker fortfarande att det är rätt att skicka raketer.
Så på det sättet har inget förändrats.
Inte på något sätt.
Kuriosa: Bombningen av hotell Kung David den 22 juli 1946 introducerade den moderna terrorismen i Mellanöstern.
91 människor dog. Av dessa var 41 araber, 26 brittiska medborgare, 17 palestinska judar, 2 armenier, 1 ryss, 1 grek och en egyptier.
Dådet utfördes av den judiska terroristorganisationen Irgun där bl a Menachim Begin satt i ledningen.
Begin som senare fick Nobels Fredspris.
Så kan det gå i den bästa av världar.
Jag glömde berätta det för den gröna redaktören. Det kanske hade fått henne lite mjukare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar