Ytans paradis!

Det finns två händelser som dominerar Sverige just nu.

Den ena BRÖLOPPET och den andra är FOTBOLLEN.

”Vi snackar upp det…”

Nuförtiden ska man inte ”behandla ett ämne”, ”belysa något”, ”bevaka något”. Man ska ”snacka upp det…” Tydligen.

När det gäller vår konstitution och SVT:s uppdrag är jag helt övertygad om att det inte står att uppdraget innebär att man ska ”snacka upp kungabröllop”.

Jag förutsätter att grevinnan Hamilton som leder SVT efter spektaklet avhållits med 169 SVT-kameror på stan gör en oberoende utredning ifall ”uppsnacket” haft rimliga proportioner i förhållande till uppdraget. För SVT har faktiskt ett uppdrag.

Utan att föregripa så tror jag mig kunna säga att med tanke på den övriga hysteri som media och kommersiella intressen piskat fram runt detta bröllop, så har inte SVT direkt svikit i sin bevakning.

Om några tallrikstillverkare eller ballongförsäljare vill tjäna en slant på att en prinsessa och en gym direktör gifter sig så är det inget fel. Eller en kommersiell slaskkanal som TV4.Det är fullt förståeligt. Ingår i konceptet så att säga.

”We ´re only in it for the money” som Zappa med F skaldade vist en gång i tiden.
Men SVT är en annan sak.

Det finns en politisk/kulturell grund för att SVT drabbats som det gjort.

Det är inte så att svenska hjärtan klappar allt hårdare för monarkin. Det visar åtminstone en undersökning gjord på uppdrag av republikanerna och Peter Althin.
Det vet grevinnan Hamilton och det vet SVT:s styrelse och programledning.
'
Varför ska jag som licensbetalare behöva sitta och se en kärring göra reklam för sin klippdocksbok men Daniel och Victoria i en korgstol utanför slottet med en glatt påhejande Marianne Rundström.

Dag efter dag, vecka efter vecka. Nya vinklar på samma tema. Idag var det tal och en retoriker på plats. Nog fan, fick Rundström in någon litet passus om kungahuset.

Sen kom Levengood och då tryckte jag av teven. Det var många år sedan jag tröttnade på hans lätt inställsamma rotande.

Så för min del så önskar jag de unga tu lycka till. De behöver inte ställa sig i bostadskön i varje fall. Det är ju alltid något. De har också fått glas till ett värde av 300 000 kronor från svenska folket så de behöver inte dricka morgonjuicen ur kartongen heller.

FOTBOLLEN.

Till skillnad från BRÖLOPPET så tycker jag om fotboll.

Så det ska bli kul.

Vilka ska vi hålla på?

Elfenbenskusten eller Lagerbäcks gäng. Inte Danskarna i varje fall.

Drougba gillar jag så det får bli Elfenbenskusten. Lagerbäck har aldrig tillhört mina favoriter.

Fast det är ett sorgligt spel.

FIFA denna sportelefant som drar runt världen och sprider glädje. Eller?

Fotboll är idag framför allt en jätteindustri. När FIFA tar över vilket de gör så åker de lokala korvstånden ut från området.

Vanliga sydafrikaner kommer inte att se några matcher.

Pengarna landet satsat på stora fotbollsarenor och infrastrukturen runtom kunde räckt till 360000 hus. Istället sätter man upp nya klistermärken på slumhyddorna för att pigga upp folk.

Jag tycker om fotbollen. Egentligen skiter jag i vilka som sitter på läktarna och färre plasttrumpeter stör mig absolut inte.

Tre journalister har redan blivit rånade. Fler lär det bli. De sydafrikanska politikerna har misslyckats med att infria de förväntningar som fanns när apartheidregimen föll för lite drygt 20 år sedan.

En ny överklass har tagit över. När Nelson Mandela dör försvinner de sista resterna av de svarta drömmarna i Sydafrika.

Jacob Zuma?

Men varför skulle det vara annorlunda i Sydafrika? Ibland lyser det ett tomtebloss i mänsklighetens jämngrå vardag. En Gandhi eller Mandela. Sedan är det som vanligt.

När jag slog på teven var Malou där.

Förre rikspolischefen Björn Eriksson, en kille med invandrar bakgrund som jag inte känner och Anrell.

Malou drog den där om femhundringen utanför mataffären.

Alltså. Du hittar en femhundring utanför en mataffär. Vad gör du med den?

Det visade sig att alla tre stoppade den på sig. Inga problem. Endast Anrell hade någon fundering om ifall han såg någon inne i affären stå och leta förtvivlat så skulle han gått in.

Det var inget snack.

Sedan berättade Anrell om hur en polare växlat till sig 7000 spänn i utländsk valuta för mycket. Alla jublade men polaren fick lite samvetskval. Dock inte så mycket att han gick tillbaka.

Det var också intressant hur snabbt deltagarna i soffprogrammet glömde/förträngde att femhundringen hittats utan för en mataffär.

Så ifall en f d rikspolischef, en yngre man med invandrarbakgrund och en av Sveriges mer kända sport och nöjesprofiler och tillika barnboksförfattare plockar upp pengar som teoretiskt sett kan tillhöra en fattig pensionär med 3500 kronor att leva på en månad så har dessa tre som knappast tjänar mindre än 40 -70 000 i månaden inga som helst dubier att plocka upp femhundringen och stoppa den i fickan.

Intressant.

Jag är ingen stor tillbedjare av Malou… heller. Men den här lackmustesten är oerhört intressant.¨

Den visar hur jävla sorgligt det blivit i samhället.

För vad det handlar om är ren och skär girighet.

Ibland finns det skäl.

Diskutabla situationer.

Vill betona att jag alltid lämnar in pengar, busskuponger, mobiltelefoner och annat jag hittar.

En gång var Carina och jag på Gotland. Vi hyrde ett hus på Fårö. På Fårö gjorde gotlänningarna sitt absolut bästa att klå turisterna ordentligt. Det här var femton år sedan och jag minns t.ex. att en limpa kostar 70 spänn på öns bageri.

Det fanns ett Konsum där allt dels var svindyrt och dessutom av dålig kvalité.

Hade man dessutom hyrt bil hos Blind-Göte var man lite ilsken efter två veckor.
'
Näst sista dagen lämnade jag en hundring i Kassan och fick tillbaka på en femhundring av en snorkig gotländska som satt i kassan.

Jag blinkade inte ens. Det var de halvruttna jordgubbarna, dubbelt så dyra grönsakerna och allt annat skräp vi handlat under två veckor, liksom två bilar, ett trasigt avgassystem, ett nytt batteri, en ständig rip off vart man än gick. Jag är inte snål och det är inte Carina heller. Det vill jag också understryka.

Var det rätt? Det var det inte. Det kan vara så att snorkfröken i kassan fick betala bristen med avdrag på lönen.

När jag jobbade som servitör way back in the 70:ies drog krögaren alla diffarna på våra löner.

Så vad kan en växlingskille i USA ha i lön. 20 000 i månaden. 7000 spänn. 20 000-7 000 = 13000.

Det var vad Anrell och hans kompisar jublade över. En stackars jävel som av misstag förväxlat Sverige och Schweiz valutor. Eller hur nu den där historien var som Lasse Anrell drog.

Eller Eriksson som hittade en femhundring under en bil i Italien. Hur gör man det?

En svensk femhundring. Eller ljög hans bara. Kom på att han varit rikspolischef.

Men Malous utmärkta karaktärstest skvallrar om varför BRÖLOPPET är viktigare än det mesta och varför det ser ut som det gör i Sydafrika under FOTBOLLEN.

Våra ministrar skyndade ut till Rinkeby.

Integrationsminister Nyamko Sabuni: Det finns inga samhällsproblem som ursäktar att man tänder eld på skolbyggnader och kastar sten på polis och räddningstjänst.

Det var väl vad Björklund också uttryckte så de måste diskuterat saken ingående.

Enda ljusglimten var väl att de inte tog upp den gamla fina låten ”We shall overcome!”

Men rent konkret är det Sabuni säger bara billig retorik.

Samhällsproblemet finns nämligen där hur mycket Nyamko Sabuni försöker göra som ”Burt” i ”Lödder”.

Gapet mellan våra olika verkligheter är större idag än någonsin tidigare.

En integrationsminister som haft fyra år på sig att förstå att bränna skolor och kasta sten på polis och brandkår blivit en folksport i invandrartäta bostadsområden har missat hela problemet.

Det handlar inte om att ursäkta någon utan att undanröja orsakerna för det finns väl en orsak till att man eldar upp sin egen framtid och kastar sten på samma brandbilar och ambulanser som ska rädda släktingen när fritösen tagit fyr.

När sedan sossen från Rinkeby Moissis Nikolaidis skriver en snyfthistoria på Newsmill som beskriver en stadsdel där allt försvunnit, arbetsförmedling, försäkringskassa, myndigheter och allt skulle då vara borgarnas fel, så blir man bara matt.

Hans ogenerade flört med kravallgängen är också pinsamt att höra.

Dom får ingen hjälp. De säger att polisen provocerar. De bränner bara offentliga byggnader inte privat egendom.

Skitsnack.

Påminner lite om Tommy som bara gjorde inbrott hos de rika I Helsingborg på 60-talet. Åtminstone enligt honom själv. Det kan ha varit av omsorg om de fattiga men lika gärna för det fanns värdefullare stöldgods hos de rika.

Så de uppeldade bilarna var inte privata? Vem ska betala Rinkebyakademiens återuppbyggnad?

Är det inte privat insatser i form av skatter från privata medborgare och företag.

Är det radikalare att elda skolor än Georgios Kalamatabutik?

Jävla flum.

De här ungdomarna håller på med en massa skit för de inte har något vettigare att göra.

Att lyssna på ungdomar innebär inte att man ska köpa allt snömos de kommer med.

Precis lika lite som man ska lyssna på all dynga politiker hasplar ur sig i valtider.

Rinkeby, Rosengård m fl är ett kollektivt ansvar. Ungdomarna har ingen nytta av att politiker ger dem bränsle. De behöver långsiktiga lösningar, bra utbildning, jobb och bostäder.

Precis som andra stora politiska frågor behövs långsiktiga program över blockgränserna för de här kapitala misslyckandena som Rosengård, Rinkeby m fl utgör.

Det är inte sossarnas eller moderaternas fel. De är vårt gemensamma ansvar.

Jag hatar klottrare och vandaler och jag skulle gärna åka hem och måla om deras lägenheter.

Men de finns.Om vi sköt några i knäskålarna skulle de inte hinna springa runt och vandalisera så mycket. Men nu jobbar vi inte så för tillfället. Det är vår uppgift att både finna lösningar och ställa krav. Utan lösningar upplevs kraven bara som löjliga.

Om vi ska ställa krav på ungdomar att de ska söka tusentals jobb som inte finns,leva på sina föräldrar eller på socialbidragi andra hand år efter år och ändå se glada ut och sedan en f d rikspolischef plockar upp femhundringar på gatan som inte tillhör honom och glatt berättar detta för svenska folket så har jag lite svårt att se hur vi ska kunna inbilla Rinkebyborna och andra att det lönar sig att vara ärlig, arbeta hårt och hålla sig borta från droger och kriminalitet etc.

Det kan resultera i vissa tvivel och det är väl vad vi upplever just nu.

Vi borde efter femtio år veta vilka problemen är i förorterna och sedan åtgärda dem.

Det finns idag tonvis med undersökningar och statistik som berättar för oss vad som skiljer Rinkeby från andra stadsdelar.

Vi kan inte bygga ett samhälle med giriga småtjuvar där de som redan har mer än de flesta tillåts ha en tjuvmoral medan vi uppmanar Rinbebybor att skärpa till sig som lösning på de problem som är uppenbara och har varit uppenbara i decennier oavsett regering.