Innehavets betydelse

Svåranalyserad vinterbild från Irak

J.M.G Le Clézio fick nobelpriset i litteratur vilket jag saluterade här med ett halvsnorkigt; Äntligen! Sedan fick jag lite dåligt samvete. För när turken Orhan Pamuk fick priset så gillade jag faktiskt honom. Inte så där att jag sa; äntligen och verkligen menade det utan mer att jag hade läst flera böcker av honom som jag gillade skarpt.

Dessutom jobbade jag extra som manuskriptsmugglare till Turkiet under en tid i början på 90-talet. Där fick ni!

Jag antar att turkiska staten är tillräckligt inbilska för att suga in mig nästa gång jag landar i Istanbul. So be it. Men då vet ni varför.

Le Clézios: ”Allt är vind” håller jag därför på med och den är faktiskt klart läsvärd.

Jag tror att det finns en hund i den boken även om den bara springer förbi.

Gabriel nere på närbutiken kommer från Nuseybin eller rättare sagt Al Qameshli. Staden heter en sak i Turkiet och en i Syrien. Om det var Sykes-Picot eller nått annat snille som delade staden vet jag inte. En gång våren 1991 stod jag i ena delen och väntar på Jelal Talabani som skulle göra uppror men jag blev stoppad när jag sa att Talabani väntade på andra sidan.

Dr Fuad hade sagt det när jag ringde honom i London.

Ja, ja, men det var tungt att vända om den gången. John från BBC simmade över den jäveln vid Fish Harbour. Det borde man gjort istället.

Hunden och Gabriel var det. Gabriel är kristen och han vet att jag levt och arbetat några år i Irak så i morse fick jag några ord på vägen.

– Det är alltid bättre i Sverige. Lugnt och stilla. Inte som i Irak.

Gabriel gillar Spiken och Spiken gillar Gabriel.

Spiken föredrog vissa delar av Irak. Han kunde sitta och glo ut genom vindrutan i flera timmar på får och åsnor. Just här ser jag att han längtar in till korgen och värmen.

Vi brukade stoppa i Nuseybin. Spiken kollade katterna på restaurangen och sedan for vi vidare mot gränsen nere vid Ibrahim Khalil.

Jag vet inte om Gabriel ens har varit i Nuseybin. Men Spiken har varit i Garbriels födelsestad fast på fel sida.

Man ser på hans hållning på bilden att han tycker att det är lite väl mycket snö eller också har han precis missat den röda katten. Som var hans huvudfiende under de två och ett halv år han försvarade trädgården mot inkräktare. Det finns ett lätt defensivt drag i hans hållning som är lite ovanligt. Tujorna verkar också tillfälligtvis ha kroknat.

Jo, det här med elhalsband, elkoppel och allt vad det heter. Det är väl också ett tecken i tiden. Nu såg jag att de har något högfrekvent ljud som antagligen skär genom en hunds märg och ben.
Det finns koppel som ger stötar när man passerar vissa områden eller när ägaren trycker på fjärrkontrollen. Tillåtna att köpa och inneha men inte använda. Eller hur?

Det är något som hänt de senaste åren. Varje dag ser jag håglösa skockar med dagishundar som kasar runt i en snitslad bana i Tantolunden. Vareviga dag samma bana.

Jag träffar allt flera kastrerade hundar. Jag träffar allt flera hundägare som inte längre har sina hundar.

Allvarligt talat. Man ska ha allt och sedan inte ta ansvar. ”Strömma” hundar för att man inte orkar höra dom skälla eller vänja dem av med det.

Man måste ha en filosofi både för djur och för människor. Vi besökte några vänner som bodde i Princeton i slutet av 80-talet. Han var svensk och hon var från New York. De hade en katt. En fin vacker katt med världens mjukaste tassar. De var så mjuka att jag undrade var klorna blivit av. De hade de dragit ur.

Att ha hundar och katter kräver lite insatser.

Så vi kan lika gärna ta ett uppsamlingsheat. Om man inte har legitima skäl att använda en grisfösare så kan man väl kriminalisera försäljningen till sådana personer. Du får inte använda grisfösare i vanlig grishantering på en bondgård. Så varför ska du ha en eller få köpa en då.

Varför ska en hundägare få ha ett elkoppel hemma när de är förbjudna att använda dem.

Vad är nästa grej? En medicin som tillbakabildar stämbanden på hundar som man får ha men inte använda.