onsdag 2 juni 2010

Symaskinsagenten!



Igår friades Expressen av Pressens Opionsnämnd för att det kallat Jan Guillou för agent i samband med avslöjandena om att Jan Guillou mot betalning försett Sovjetunionen med uppgifter.

Så här löd den exakta rubriken som saken gällde:

”Expressen avslöjar: Jan Guillou hemlig Sovjetagent. Tog emot pengar av KGB”

Detta skulle då ställas mot vad som framkom i texten i artiklarna.

Det skedde under fem års tid mellan 1967 och 1972.

Guillou anmälde Expressen till Pressens Opinionsnämnd som alltså friade Expressen igår.

Guillou påstår sig vara i chock.

Aftonbladets förre chefredaktör och nuvarande PO, Yrsa Stenius tog parti för Guillou på ett mycket tveksamt sätt.

Även om JG är en mångårig medarbetare till Aftonbladet så luktar det vänskapskorruption mer än journalistiska principer.

Samma sak när Aftonbladets nuvarande chefredaktör Jan Helin idag skriver en lång och bitvis obegriplig artikel i ämnet där han eldar mot Expressen.

Det stinker när Helin manövrerar.

Han försöker förgäves få det till att agent är samma sak som spion och att Expressen inte hade någon täckning för att skriva att JG var rysk spion när man skrev att han var agent.

Av samma Aftonblad får vi också veta att Guillou fått skrivkramp. Det är möjligt att Guillou bara är ett offer i det stora spel han ägnat en större del av sitt yrkesliv åt att försöka beskriva.

Så kan det vara.

Men Guillou vet vad som gäller. Han har hela sitt vuxna liv vetat att han tog betalt av ryssarna för olika sammanställningar. Det var ingen liten skitsak.

Guillou skulle skriva in KGB historien i pocketupplagan av sin självbiografi som hade olägenheten att komma ut före Expressens avslöjande. Där saknades denna mycket väsentliga historia som pågick under fem års tid.

Expressen var faktiskt hyggliga mot Guillou. De lät honom läsa materialet som hans bästis Arne Lemberg dundrat upp till Säpo med. Kommentera. De hade inte gjort något fel ifall de bara ställt frågor. Låtit honom snärja fast sig. Vem som tog det redaktionella beslutet at visa Guillou grunddokumenten vet jag inte. Det hade de inte alls behövt.

Agent.

Det är oväsentligt om Guillou såg sig själv som agent eller inte. Han kom med information till ryssarna som de betalade för. Hade de inte ansett att Guillou var värd att betala så hade de inte gjort det.

Guillou har själv beskrivit att han vid denna tid hade en bekymmersam ekonomisk situation. Så antingen ljuger han om detta eller också är det sant och då var tusenlapparna från KGB välkomna bidrag till kassan.

Det är min absoluta övertygelse att vi inte fått reda på sanningen. Guillous skrivkramp består säkert till stor del av det faktum att det han skriver den här gången måste vara vattentätt. Det går inte att det efter pocketupplagan dyker upp någon gammal KGB agent som visar upp några av Guillous alster, låt säga en noggrann och detaljerad analys av socialdemokratins inre motsättningar med personliga politiska preferenser höger och vänsterut.

Då är Guillou helrökt om han nu är halvrökt.

Hade Expressen inte visat vad de hade i handen så hade kanske Guillou berättat lite mer. Nu fick han av allt att döma reda på grunden för anklagelserna och gav rikligt med utrymme att bemöta dem.

Det gör mig bekymrad.

Var det så att det fanns ett mera övertänkt syfte med detta. Att ge Guillou en bild av vad man visste så att han inte i ren desperation började pladdra om annat.

Jag har tidigare sagt att jag inte tro ett dugg på att Guillou skulle fått kvista runt med KGB under fem års tid utan att någon från vår egen säkerhetstjänst tog kontakt med honom och konfronterade honom med hans extraknäck. Man ska minnas att Lemberg gick till Säpo redan 1967.

Vi vet fortfarande väldigt lite om vad Guillou egentligen levererade. FSB som KGB heter nuförtiden lär inte läcka något.

Guillous minne har alltså inte blivit bättre som han själv hoppades skulle bli fallet i pocketutgåvan. Istället har han fått skrivkramp.

Helin, Stenius och resten av klacken då. De vill ha likhet inför lagen. För Guillou.

Plötsligt är de väldigt noga med att löp, rubrik, ingress och brödtext stämmer överens.

En stilla undran. Om en riksdagsledamot gjort samma sak som Guillou, eller en företagsledare. Vad skulle rubriken då blivit? I Aftonbladet alltså!

Guillou jobbade mot betalning och skrev på kvitto. Han kvitterade ut sprit och kaviar från ambassaden. Han kommer inte så noga ihåg vad han skrev men det pågick under fem års tid.

Nej, någon agent var han inte enligt kamraterna på Aftonbladet. Så vad var han? Det minsta man kan begära är att skrivkrampen släpper och han börjar fundera över vad han fick betalt för.

KGB mannen Gergel kommer han ihåg. Men vad hette den andre, Gergels efterträdare vars namn liknar en av Guillous litterära figurer och som inte finns i några rullor.

Vem var det? Lever han och varför har ingen lyckats ställa frågan till Guillou varför det namnet är falskt.

Namnet har ju Guillou själv uppgett.

Så Jan! Börja med att berätta lite om den ungdomlige Boris Tjivarsevsketj. Hur såg han ut? Vad hette han egentligen? Har du aldrig funderat på det.

Enlighten us, comrade Jan!

För de som nu likt Helin deltar i det ivriga försvarsarbetet ter det sig naturligt som svensk medborgare att ta betalt för att lämna information till Kina, USA, Nordkorea, Myanmar, ja vem som betalar. Bara man inte kommer ihåg vad det var och vet att syftet var gott.

Agent är man inte.

Jo, en sak till. Jan Guillou var maoist. I varje fall var han medlem i den maoistiska rörelsen. Maoister ansåg att Sovjetunionen var ett socialimperialistiskt land som kämpade med USA om att lägga under sig andra länder. Socialistiskt i ord och imperialistiskt i handling.

Försökte han omvända den här Boris Tjivarsevsketj om han nu finns i sinnevärlden?
Med tanke på hans totalt okritiska bok om Irak i slutet av 70-talet så ser det snarare ut som om det blev tvärtom.

Bara så ni vet så utförde Jan tjänster mot betalning åt KGB samtidigt som ryska stridsvagnar krossade tjeckernas demokratisträvanden 1968. Ja, Guillou var till och med där och fotograferade ryska missildepåer. Dock inte för ryssarna som ju rimligtvis redan hade bilder på sina installationer.

Frågor, frågor, frågor. Hoppas skrivkrampen släpper! Vi är nog rätt många som samlat in pengar både till parti och solidaritetsarbete som undrar vem som fick vilka informationer av dig.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Stefan

Jan Guillou är en person som enligt mitt tycke har nått långt på ohederlighet och sällan eller aldrig blivit ifrågasatt. Han har vunnit priser i journalistik, hyllats som durkdriven och skicklig ett dygdemonument över oklanderligt avslöjande reportage i sanning och hederlighet.
Men enligt mitt tycke verkar han mer vara en person som personifierar nödvändigheten att räkna fingrarna efter ett handslag. Det är ständiga vendettor mot tidigare samarbetspartner och "vänner", Peter Bratt, hans familj m.fl. men sällan ser man ett ifrågasättande av personen JG. Vad har han åstadkommit av egen kraft i avslöjanden egentligen?
MVH
Roger

Stefan Hagberg sa...

Till Roger: Hej! Mja, ifrågasatt har han nog blivit, inte minst p g a av sitt överlägsna sätt gentemot människor som haft andra åsikter.

Han har skaffat sig många ovänner genom åren och det är ganska lätt att förstå varför.

Det är inget fel att sticka ut hakan men då måste man räkna med att när motståndarna får en möjlighet så tas det inga fångar.

KGB historien sved ordentligt i fläsket.

Det visade sig att den store avslöjaren av IB affären i själva verket gick och krängde information mot betalning av en makt han påstått sig bekämpa och dessutom saknas hela denna femåriga odyssé helt i memoarboken.

Jag tycker att Jan Guillou är en duktig krönikör. Han ställer ofta frågor utanför boxen och är inte rädd att provocera. Dessutom skriver han bra och är vass.

Han medverkade tillsammans med Peter Bratt till av avslöja IB-affären. Det kan ingen ta ifrån honom även om själv knäcket emanerade från Håkan Isacson som varit anställd vid IB.

De var alltså inte så att JG petade upp IB-affären. Hade inte Bratt och Isacson funnits så hade IB affären förmodligen aldrig avslöjats.

Förmodligen säger jag, eftersom de nya uppgifterna om att JG arbetade för KGB innan IB-affären ställer alltsammans i en ny dager.

Faktum är att vi inte vet ett dugg om vem eller vilka JG arbetade för med IB avslöjandet växte fram med JG:s hjälp.

Hade någon eller några underättelsetjänster tagit in JG och förmått honom att arbeta åt dem också mellan 1967-1972(IB-affären avslöjades 1973)

Om det var så så kanske det som avslöjades med IB affären hade en helt annan profil.

Varför i hela världen gick JG till sossarna och informerade dem om att FiB/K arbetade med ett avslöjande om IB.

Hans sedemera goda förbindelser med förre IB-chefen Birger Elmér efter IB-affären är också märkliga liksom hans arbete med Timbrohögern i början av 80-talet.

Sammantaget vet vi väldigt lite om JG.

Journalistiskt var dock IB-affären som det ser ut en stor bedrift och förändrade journalistiken i Sverige. Det kan man inte förneka även om omständigheterna idag är mera otydliga och det finns frågetecken.

Den andra stora bedriften är när JG fick Keith Cederholm av kroken för mord i Rekordmagasinet. Cederholm som redan avtjänat ett flerårigt fängelsestraff för mord på Bo Göransson. KC frikändes med hjälp av JG och Henning Sjöström.

För detta fick JG Stora Journalistpriset.

Det är i princip de två stora journalistiska bedrifter som JG ska ha credd för.

"Egen kraft". Hur JG fick tag på Cederholm vet jag inte. Antagligen står det i hans bok "Justitiemord" från 1983.

Familjen Cederholm är världsberömda i hela Skåne om man säger så. Långt innan Keith ens var född.

De drev bl a tivoliverksamhet på 40-talet och var okända. Om man tror att Cederholm tog sitt skadestånd och köpte en röd stuga och började odla kravmärkta gurkor efter JG fått honom av kroken så är det fel.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6784312.ab

Vem som mördade Göransson är fortfarande höljt i dunkel.

Men JG fick Cederholm av kroken och lyckades visa att han inte kunde ha begått brottet.

Så visst har JG gjort en del för egen hand.

Det där med egen hand är f ö en rätt lös definition.

Jag minns när jag började peta i de blödarsjuka i Sverige. Carina ringde från Frankrike där skandalen var ett omfattande faktum.

Det samtalet ledde till att jag började leta efter svenskar som drabbats.

Hade inte Carina ringt så hade jag kanske aldrig lyckats få rätt på historien om hur Kabi använt en reningsmetod av blodet som släppte igenom 5 HIV-partiklar på 100.

Det räcker med en.

Dessutom visste de att så var fallet.

Där låg scoopet men det visste jag inte från början och jag hade aldrig rotat upp det om inte Carina min sambo inte råkat varit i Frankrike vid den tiden och hållit koll på den franska blodskandalen.

Vad jag tänkte var: Det skulle inte förvåna mig om det varit likadant i Sverige.

Ofta börjar man så. Med en hypotes eller också får man ett tips som man följer upp.

Anonym sa...

Hej Stefan

När det gäller Keith Cederholm så har jag för mig om inte mitt minne helt sviker mig att JG fick samtliga faktauppgifter serverade av en kvinna som tagit parti för KC, hon hade även ifrågasatt utredningen på samma grunder som Jg blev känd och hade överlämnat sitt material till JG. På mig gör han ett intryck av att vara lite opportun, han väljer det som det just då finns marknad för att avslöja, men det är ju också talang. Men det är ingen person att lita på utan jag tycker att det verkar vara en människa som skulle kunna sälja sin egen morsa om budet ser bra ut.
MVH
Roger

Anonym sa...

Hej igen Stefan

När det gäller ditt avslöjande om Kabi hade du ju bara lite lös grundfakta men gjorde en research om ämnet för att övertyga om riktigheten i ditt påstående. Vad jag menade med JG har han hållit sig framme och använt andras material när det funnits och han sett det, han går med andras ben till stor del.
MVH
Roger

Stefan Hagberg sa...

Till Roger: Hej! Minns inte riktigt. Det enda jag minns var en bilfärd i en gammal jänkare som JG gjorde och tog tid. Sedan var det visst någon middag som KC varit på.

KC var perfekt. En gris, illa omtyckt, hade en egen hylla hos polisen som var hjärtligt trött på honom. Letade efter nått som kunde nita honom så de slapp honom ett bra tag. Mordet på Bo Göransson var perfekt.

Tyvärr blev de lite för ivriga.

Guillou har i dubier. Han kapade våra skriverier om Ströberg rakt av något år senare. Undrar om han inte tog tid då också. Det var väl det enda självständiga han gjorde med det knäcket. Anders Johansson, Christer Nordin och jag skrev om saken i 7 Dagar och tidningen Arbetaren.

När vi tog upp frågan var det inga andra som ifrågasatte Ströbergs skuld. Vad jag minns ringde han inte ens och frågade något om fallet.

Så han har inget emot att använda andras jobb utan att nämna varifrån det kommer.

Det stämmer.

Men nu skiter vi i det. Nu är det Rättvik som gäller.

Stefan Hagberg sa...

Till Roger: Hej! Minns inte riktigt. Det enda jag minns var en bilfärd i en gammal jänkare som JG gjorde och tog tid. Sedan var det visst någon middag som KC varit på.

KC var perfekt. En gris, illa omtyckt, hade en egen hylla hos polisen som var hjärtligt trött på honom. Letade efter nått som kunde nita honom så de slapp honom ett bra tag. Mordet på Bo Göransson var perfekt.

Tyvärr blev de lite för ivriga.

Guillou har i dubier. Han kapade våra skriverier om Ströberg rakt av något år senare. Undrar om han inte tog tid då också. Det var väl det enda självständiga han gjorde med det knäcket. Anders Johansson, Christer Nordin och jag skrev om saken i 7 Dagar och tidningen Arbetaren.

När vi tog upp frågan var det inga andra som ifrågasatte Ströbergs skuld. Vad jag minns ringde han inte ens och frågade något om fallet.

Så han har inget emot att använda andras jobb utan att nämna varifrån det kommer.

Det stämmer.

Men nu skiter vi i det. Nu är det Rättvik som gäller.