Medan regeringen Reinfeldt nu befinner sig på gränsen till valrörelse och Sahlins rödgröna alternativ försöker hitta frågor så frågar man sig vad hände egentligen?
Jag menar med den där ekonomiska krisen.
Plötsligt gick alla världens regeringar in och räddade kapitalismen. Man fick höra så många nollor att de knappt gick att översätta.
Åtgärder och räddningspaket.
Mats Odell fick något gråtmilt i rösten, nästan religiöst och Anders Borg talade om girighet.
Sverige gick in med hundratals miljarder i garantier och Stefan Ingves blev för några månader den gudfader vi kysste på handen.
Det skulle till åtgärder, ledande ekonomer varnade.
Nu ska man lagstifta i USA.
President Obama har redan bestämt att ingen ny lag på det ekonomiska området kan antas med mindre än att den innehåller följande väsentliga element.
Det handlar om konsumentskydd, begränsning av bankers storlek och de risker de kan ta, reformer som rör ersättningar till chefer i bolag och större öppenhet vad gäller de kontroversiella säkerheterna som kallas derivat.
Så här uttrycks det i dagens NYT:
Instituting a system to ensure that “American taxpayers are protected in the event that a large firm begins to fail.”
Imposing the so-called Volcker Rule, named after Paul A Volcker, the former Federal Reserve chairman who proposed limits on the freewheeling trading and risks taken by banks.
Setting new transparency rules for derivatives “and other complicated financial instruments.”
Assuring “strong consumer financial protections.”
Instituting “pay reforms” to give investors and pension holders “a stronger role in determining who manages the companies in which they’ve placed their savings.”
Så Odell och Borg och Snömos! Waz Up?
Inlägg
7 kommentarer:
Hej Stefan,
En liten detalj bara. Det var inte kapitalismen som räddades (den är död sedan länge), det var socialdemokratin.
Så ingen behöver vara orolig. Vi kan lugnt vara dumma ett par år till utan att det skadar oss.
Till Jonathan: Hej! Det ligger mycket i vad du säger.
Det är möjligt att kommunismen inte var ett så lyckat system men faktum är att kapitalismen med elle rutan socialdemokratin som "greaser" inte heller ser så lysande ut.
När jag var 20 i mitten av 70-talet så fanns det 700 000 arbetslösa i Sverige och det är väl omräknat i dagens värde(befolkningstillväxt et c) ungefär samma eller till och med något mer.
Så om du arbete är viktigt, varför har man inte lyckats ge jobb åt folk på 40 år.
Då har jag inte ens nämnt alla andra politiska frågor osm bostäder, sjukvårdsköer, skolan et c.
Så du kan ha rätt. Så sorgligt kan det vara.
Hej Stefan,
Tycker att du är en frisk fläkt som dessutom lyckas hålla dig borta från den vidriga politiska korrektheten som dödar allt nytänkande i vårt land.
Men här har du väl ändå blandat ihop begreppen lite?
Först är det väl mer än möjligt att kommunismen "inte var ett så lyckat" system. Det var länge sen jag läste maken till underdrift. Och det säger jag inte bara för att jag har släkt som blev invaderade av sovjetunionen och sedan sedan skickades till gulag för att dö.
Kapitalismen och socialdemokratin är motpoler, och att kalla socialdemokratin en "greaser" i kapitalismen är tokigt. även om den definitivt är en smörja.
I ett kapitalistiskt system skulle staten aldrig rädda ett företag. Inte ens en bank.
För att generalisera lite kallar jag alla länder socialdemokratiska som har mer än hälften av sin befolkning antingen arbetande i den "gemensamma sektorn", eller är beroende av statliga bidrag.
När man nåt detta magiska tal kan ju ingen annan ideologi implementeras, oavsett vad man kallar partiet.
Kapitalismen har vad jag vet bara prövats (i ett samhälle) i USA från 1776 till 1900. De har nu efter mer än hundra år av anpassning också nått det magiska talet 50% genom att rösta igenom en form av allmän sjukvård.
Jag var bara 10 i mitten på 70-talet, men jag har ialla fall en hyfsad minnesbild från denna tid. Och det finns betydligt mer skrämmande paraleller att dra än arbetslösheten.
De flesta unga vanliga familjer kunde ha hus, schysst bil och sommarstuga... på en inkomst!!!
Nu nästan 40 år senare har man tur om man kan ha samma på två inkomster. Och den allra största delen av dessa 40 år har vi haft en regering som ska företräda arbetarna. Och vi måste också ha i åtanke att det har gjorts enorma tekniska framsteg under dessa 40 år som har hjälpt ekonomin.
Men vad vi har fått är en helt ny klass av välbetalda och välutbildade proffstyckare, som använt hela sin tid och intelligens för att utforma och implementera system som ska hjälpa mannen på gatan att få det bättre, förstå sitt eget bästa, och känna sig trygg i att storebror ser efter honom.
Allt jag kan se att detta intelligenskapital åstadkommit är att göra ett en gång hyggligt land mediokert. Men de har fått ut sina löner ändå, så de behöver inte lägga en tanke på det. De har säkert satt tänderna i något nytt, och nu j...r.
Vi och många andra är i en ekonomisk tillbakagång. Men genom att förneka detta och leva över våra tillgångar har vi kommit till en minikris. Det socialdemokratiska systemet räddades genom att trycka pengar, och detta kan nog funka ett par år till. Kanske till och med tills du och jag står i tur för våra första pensionsutbetalningar:). Men vi blir väl inte så vilda som grekerna om det står noll på checken, eller?
Kommer du ihåg den gamla slagdängan från 70-talet. "Staten och kapitalet sitter i samma båt. Dom ena höjer hyrorna, och de andra hyresbidragen". Jävligt ironiskt, men kanske en liten spegling av varför det gick som det gick efteråt.
Vore kul om du hade några synpunkter på detta.
Och jag ser fram emot dina kommande bloggar.
vänliga hälsningar
Jonathan
Till Jonathan: Hej! Tack för synpunkter. Det blev en hel del. Jag ska försöka svara efter förmåga.
När det gäller kommunismen så är det en slamkrypare eftersom just ett kommunistiskt samhälle aldrig funnits utom möjligen i mycket primitiva och små samhällen där man turas om att gå ut och hämta mat och sedan delar på maten.
Det råder en missuppfattningen att Sovjetunionen och Kina skulle varit kommunistiska länder. Så var inte fallet. De ansåg sig vara socialistiska länder, vilket innebär att det finns en kamp mellan olika klasser enligt marxistisk filosofi.
Nationalekonomen Klas Eklund skrev på 70-talet en bok tillsammans med Per Reichard som hade titeln ”Är Sovjetunionen kapitalistiskt” där de avsåg att knacka hål på den uppfattning vi maoister hade på den tiden, nämligen att Sovjetunionen var ”Statskapitalistiskt” och ”Socialimperialistiskt”.
Jag tror att Eklund/Reichard kom fram till den trotskistiska uppfattningen att Sovjetunionen varken var kapitalistiskt eller socialistiskt. Trottar älskar övergångssamhällen.
Däremot har borgerliga ekonomer och historiker kallat dessa system för kommunistiska vilket är fel.
När jag gick i skolan på 60-70-talen kallades vårt eget ekonomisk system för blandekonomi vilket är ännu en förvirrad definition.
Marknadsekonomi och kapitalism är andra benämningar.
Jag håller inte med när du säger att kapitalism och socialdemokrati är motpoler. Socialdemokratin har under större delen av 1900-talet fungerat som en stötdämpare åt kapitalet. Socialdemokratin har bara undantagsvis konfronterat den ekonomiska makten.
I princip har socialdemokratin sysslat med att lappa och laga ett ekonomiskt system som visat sig fungera väldigt dåligt.
I utbyte mot ekonomiska reformer som sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pension och en del andra fördelar har socialdemokratin och LO sett till att kapitalet fått en välutbildad och måttligt krävande arbetskraft.
Den borgerliga sidan tycker självfallet att det varit ett fasligt krävande från arbetare och tjänstemän men det hör till pjäsen.
Socialdemokratin har aldrig utmanat det ekonomiska systemet som du kan kalla marknadsekonomi eller kapitalism. Den har istället plåstrat om systemets största brister och underhållit det.
Socialdemokrater vill inte ha ett annat ekonomiskt system.
Oavsett ifall man kallar vårt nuvarande system för marknadsekonomiskt eller kapitalistiskt, vilket i princip är samma sak. Man köper och säljer varor och tjänster med syftet att uppnå en vinstmarginal som är acceptabel för den som satsar kapitalet.
När jag skriver ”Greaser” så är det just den funktion som socialdemokratin har, att underlätta för vårt ekonomiska system. När kapitalet har misslyckats som krisen i början av nittiotalet är det bara med hjälp av socialdemokratin och LO som svenska folket kan förmås att göra uppoffringar.
Då kliver typer som Magister Persson fram och säger: ”Den som står i skuld är icke fri” och inför en värnskatt som sedan skulle betalas tillbaka och som aldrig kommer att göra det.
Då räddar staten banker och svenska folket får betala.
Där är socialdemokratin toppen för kapitalet. Socialdemokratin kanaliserar missnöje och lovar att ”jobba för ditten och datten” om de kommer till makten. Väl där sysslar de med samma kamerala resonemang som sina företrädare. Snor lite från pensionärerna och ger till barnfamiljerna eller tvärtom. Höjer någon symbolisk skatt för kapitalet som redan innan den vunnit laga kraft fintats bort i bokföringen.
Socialdemokratin är yta, inget annat.
.....forts:
Vi har kanske lite olika definitioner. Du säger att i ett kapitalistiskt system skulle staten aldrig rädda en bank.
I en renodlad marknadsekonomi eller kapitalistiskt system stämmer det. Där staten i princip är minimerad och marknaden sköter om jämvikten.
Tyvärr fungerar det inte i praktiken. Så fort man släpper på bromsen så har det ekonomiska systemet en tendens att misslyckas. Så var det i början av 90-talet, år 2000, och nu senast 2008. Marxister kallar detta för kapitalismens cykliska kriser.
Borgerliga ekonomer säger ofta att det är för lite frihet som gör att det går dåligt ibland. Hade staten släppt alla restriktioner så skulle systemet funnit sin jämvikt. Det är en sanning med modifikation eftersom man glömt bort drivkraften.
Vårt nuvarande ekonomiska system drivs av den mänskliga girigheten.
Subprimelånen, Goldman Sachs galanta förslag att Grekland skulle inteckna framtida lotterivinster för att städa i nationalbokföringen är bara enstaka exempel. Nu vet kapitalet att de kan köra så det ryker. Staten går in och räddar systemet när det riskerar att haverera.
Det tog inte många månader innan mäklarna började knorra och gy om sina bonusar trots att det just var dessa bonusar som gjort att de ställt hela världsekonomin på kant. Så minnet är kort och det handlar om att stoppa så mycket som möjligt i de egna fickorna på så kort till som möjligt.
Problemet med kapitalismen är att den snarare skapar, monopol, oligopol och marknadsbegränsningar är det teoretiska jämviktläge som framställs i den ekonomiska teorin.
I USA tvingades man redan 1890 införa Sherman Antitrust Act som syftade till att reglera kapitalets strävan efter konkurrensbegränsande åtgärder.
De allt större amerikanska företagen konkurrerade inte med näbbar och klor som man skulle inbillat sig efter att ha läst Adam Smith m fl. Istället försökte de kontrollera marknaden genom uppdelning, karteller och olika konkurrensbegränsande åtgärder.
I Sverige tog det lång tid innan vi upptäckte denna mindre charmerande sida av kapitalismen/marknaden. Fram till vi gick med i EU fick man ofta vitesförelägganden på 10 000 kronor för kartellverksamhet. Så ABB som omsatte cirka 120 miljarder grät sig inte direkt till sömns. I EU däremot kunde böterna uppgå till 5 % av omsättningen. Där sved det.
Det där med en inkomst stämmer. Men det har också att göra med att kvinnor skaffade sig en relativ självständighet, fr a under andra världskriget när männen var ute i kriget. Kvinnorna tjänade pengar och hade försörjningsanvar, blev självständiga och ville inte gå tillbaka till att be om en hundring från mannens plånbok.
För kapitalismen som system var detta toppen.
I mitten av 40-talet kom sossarna med ett bostadspolitiskt program där målsättningen skulle vara ett boendet skulle kosta 23 % av den disponibla inkomsten vilken då var baserad på en inkomst.
Det är en bit kvar till det målet, 55 år senare.
Alla partier säger nu att jobben är viktiga. Sossarna har lärt sig läxan från förra gången. Men hur ska jobben fixas.
Friår säger Wetterstrand. 500 miljoner cirka 3000 nya jobb och 5000 får ett friår och läsa böcker.
Men vi behöver cirka 700-800 000 nya jobb. Med Wetterstrands modell så kostar det en bra bit över hundra miljarder att få alla i jobb.
Finns jobben?
Du skriver om den offentliga sektorn. Jag tror att den behövs. Sen behöver den säkert förändras. Men jag såg en bra idé häromdagen som inte löser arbetslösheten men har en stark samhällsekonomisk effekt. En kommun inför en fixaretjänst. Det är en person som äldre kan ringa till och som kommer och bör ner en matta från vinden, lagar någon pryl, hämtar grejer som ligger ovanpå ett skåp. Dels får den personen ett jobb, dels blir den äldres vardag aktivare, dels sparar vården miljontals kronor i lårbensbrott etc.
Det finns fortfarande mycket att göra inom den offentliga sektorn, men jag tror inte alls på att allt blir bättre ifall man släpper allt till privata företag. De är inte i sig bättre. De kan vara bättre men det finns ingen naturlag som säger det.
....forts:
Läste att man undersökt att det ska ta 15 sekunder och tvätta ryggen på en gammal människa i vården och 20 sekunder att tvätta håret.
Det går säkert ännu snabbare om man binder fast dem och kör med högtrycksspruta. Då kan man kanske komma ner på 7-8 sekunder. Men är detta vad vi vill med samhället?
Jag håller med om att mycket har blivit annorlunda, en del har blivit bättre men jag tycker att folk verkar skita i andra mycket mer nu än när jag växte upp.
Odell och Borg var inne på rätt spår när det var som värst. Det handlar om girighet.
Jag tror inte på ett centralstyrt kommandosamhälle. Jag tror på ett samhälle där medborgarna har inflytande, verkligt inflytande och politikernas uppgift är mer att ge oss verktyg för att öka vårt inflytande, än att syssla med kamerala saltomortaler som alla ändå ser igenom.
Varken kapitalismen eller socialismen har visat sig vara bra system för människor.
Frågan är ifall vi ska nöja oss med det näst bästa.
Hoppas jag svarade på några av dina frågor.
Staten och Kapitalet är en bra låt som väl beskriver politikens roll i vårt samhälle. Att smörja lite så det inte gnisslar för jävligt.
Hej Stefan,
Wow! Det kallar jag svar. Tack så väldigt mycket!
Håller på att jobba på huset och har inte riktigt tid med att gå in på alla detaljer, så du får hålla till godo med följande kortversion. I alla fall så länge.
Iden var väl aldrig att vi skulle komma överens om definitionerna på olika politiska system.
Att jag anser att socialdemokratin och kapitalismen är motpoler grundar jag på att de strävar åt direkt motsatta håll. Den ena strävar åt så stor statlig apparat som möjligt, och den andra åt så liten statlig apparat som möjligt. Inser att du inte är av den åsikten och det respekterar jag.
Skulle dock vilja ha ett exempel på när ett system med stor statlig apparat verkligen gynnat sina medborgare. Finns det?
Självklart kommer det alltid att finnas upp-och nedgångar i alla typer av system. Men att kalla den nuvarande krisen ett resultat av att man "släppt på bromsarna" är helt tokigt.
Roten till denna kris var ett politiskt program i USA där man försökte ge alla möjligheten att köpa ett svindyrt hus. Man gav därför billiga statliga lån till alla, även till dem som inte hade jobb eller saknade andra viktiga detaljer som vanligtvis krävs vid låneansökningar.
Detta fick givetvis till följd att de svindyra husen blev ännu dyrare.
Dessa risklån lades i två bolag "Freddie Mac" och "Fannie May", och för att verkligen garantera att det skulle bli problem lät man några politiker övervaka bolagen.
När risken till slut kändes för stor började man handla med riskoptioner i de dåliga lånen. Här kommer våra vänner i Goldman Sachs (du vet dom med bonusarna, och som dessutom från och till jobbar i regeringen) in i bilden. De sålde riskerna till sina egna kunder, men även till andra banker över hela världen.
När allt brakade ihop blev Fannie May och Freddie Mac ägare till en massa nu inte så svindyra hus och en massa skuldbrev som man aldrig kan lösa in.
Så staten gick in och betalade kalaset. De senaste siffrorna jag såg på sluträkningen i Fannie och Freddie var i trakterna kring 6,7 triljoner dollar. Dessa ska man hämta in från skattebetalarna.
Varken marxisternas "kapitalistiska cykler", Bankirers bonusar, eller "släppta bromsar" har något att göra med denna krisen.
Jag tror inte heller att man kan leva helt utan offentlig sektor. Tror inte ens att de mest renodlade liberterianerna tror det. Men jag är helt övertygad om att om att ifall din dröm om varje medborgares inflytande ska bli sann, kan det aldrig ske i något politiskt program.
Detta kan bara ske om varje person får hålla i sina pengar själv. Och genom sina personliga val "rösta/påverka" när man spenderar.
Att motverka monopol genom lagar är ett bra exempel på något som storebror ska syssla med. Men det behövs ju inte så mycket folk till det.
Det kommer alltid att finnas giriga människor, men de är ganska få. Och det gäller att begränsa deras makt. Vare sig de är giriga i makt eller pengar.
Människor som gärna vill förbättra sin egen och sin familjs förutsättningar, finns det däremot gott om. Och om vi kunde få dessa människors drive mer framstående i samhället, skulle saker kunna bli bättre snabbt.
Nu ska jag slipa bort det jag har kvar av fingertopparna med blöt cement.
Ha en bra dag du också.
Vänliga hälsningar
Jonathan
Skicka en kommentar