Den största reformen sedan rösträtten!

Det blåser en vind…

Författare Carina Rydberg utviker sig idag på Newsmill över nätets otrevliga sidor. Folk är otrevliga. Skriver otrevligheter. Säkert om henne också vilket hon påpekat och uppenbarligen är irriterad över.

Rydberg som skrev en nyckelroman kallad Den Högsta Kasten vilket gjorde henne till en känd författare. Det hon blev känd för var att hon namngav halva kultursverige och många i mindre smickrande ordalag och skisser. The Times The Are A-Changin´

Nu gnäller hon och ylar över att andra gör samma sak.

Vill att regeringen griper in.

Är nätet ett monster som måste tämjas. Det beror på.

Man får inte blanda samman saker.

Ovan skriver en liten Gremlin sitt hjärtas mening på Dennis Eks alltid lika medryckande forum.

En del av gammeldebattörerna som häckade på DN:s debattsida i decennier med närmst oinskränkt makt över den offentliga debatten har de senaste åren uttryckt mer eller mindre förvirrade akademiska åsikter om att nätet är en cesspool av mänskliga tillkortakommanden. Prof. Bo Rotstein är kanske den gruppens främsta företrädare men han är långt ifrån ensam.

Låt vara att en del drar ut svängarna allt vad de orkar som ovan.

Om jag går tillbaka och tittar på en del debatter så har jag inte alltid varit så snäll. Det finns ingen anledning att alltid var snäll i det offentliga rummet som det kallas.

Det som är bra med internet, forum et c är att alla kan uttrycka sin mening efter sin vilja och förmåga.

I det hänseendet är jag inte förmer än någon annan. Det kan aldrig sitta en lite vassnäst redaktör och säga ”Ja, jo men tonen är nog lite för engagerad så det får vara”.

Jag har i olika sammanhang sagt att internet är den största reformen sedan rösträtten och det står jag för. Sen kan jag ibland tycka att den drevmentalitet som finns inte har vare sig något högre syfte eller finess. Det är förmodligen andra som tycker att jag jagat vittnen och egentligen borde hållit käften.

Ger man sig in i debatter får man tåla en och annan snyting.

Även om formerna för debatten om te x Svanstedtfallet inte alltid varit mjuka och fina som bland Rotaryklubben på DN debatt så har den fört saken framåt. Bilden som finns medvetandet hos de som är intresserad av frågan utifrån olika utgångspunkter är mera sammansatt och vissa förhållanden kan inte längre ifrågasättas på samma sätt som innan debatten startade.

Men Svanstedtfallet hade aldrig en platsat på DN debatt eller någon annan av de finskurna sidorna som makteliten snidat ihop under efterkrigstiden.

Hade Travronden kunnat föra in tre utvalda inlägg i frågan så skulle det varit storstilat innan 1994 då internet öppnade portarna till en helt ny värld för den enskilde medborgaren.

Dessutom tror jag att vi svenskar behöver lite vårstädning i det offentliga rummet.

Ibland verkar det som vi tog ut oss fullständigt under vikingatiden. Men få undantag, te x Strindbergfejden så har vi sjunkit tillbaka till en lagom nation av småfega rövslickare som bara skuttar lagom mycket ungefär som björnen på den varma järnplattan.

Internet och den nya offentliga debatten ser ut att ta oss tillbaka till vad vi alltid talat om mellan skål och vägg.

Det är uppfriskande.

Ett annat dagsaktuellt exempel!