Konst ska vara konstig!

Ibland önskar jag att jag hade mer sprit hemma.

Jag har en massa sprit men dricker i stort sett ingen sprit när inte Carina är hemma.

Hon kånkar hem lite av varje från sina resor fast jag är rätt konservativ och föredrar bra vin, gin och vodka.

Vi tycker båda om vodka russian och gin tonic. Två fräscha drinkar.

Jo, mer sprit. Ibland blir man trött.

Ikväll blev jag trött. På min egen generation.

Men på heders! Jag har inte druckit en droppe. Jo, en kopp te. Med socker!

Jag följer Newsmill lite den senaste tiden eftersom jag har en skriftväxling med en galen finsk student om Irakkriget.

Jag vet inte om ni har hört men det finns ett ställe i Göteborg som heter Musikens hus. Där hade ett gäng sjungit en låt som bland annat handlade om att de hade skjutit Reinfeldt och skulle skjuta Anders Borg.

Plötsligt ser jag ett bekant ansikte på Newsmill. Stig Hansén en gammal f. d.
SKP:are journalist och författare som skrivit om maoismen och 68-rörelsen.

Jag är också en gammal f.d. SKP:are. Maoist.

Så det har vi gemensamt. Annars brukar det vara rätt lite gamla f. d. SKP:are och maoister har gemensamt nuförtiden. En del har fullständigt avhänt sig allt de tidigare stod för, gått med i sossarna och/eller blivit moguler inom media.

Redan i slutet av 70-talet kunde partikamrater glatt meddela att de fått en chefsposition på något företag och att det inte passade så bra att vara revolutionär då. Det kan man ju förstå även om det har funnit några kapitalistiska revolutionärer som Engels genom historien.

Så jag hade inga förväntningar när Hansén som jag faktiskt inte läst, dök upp i debatten som enligt hans tycke handlade om att skjuta ministrar.

Nej, det var åt helvete, enligt Hansén. Skulle det upprepas så lovade Hansén att aldrig mer uppträda på Musikens hus. Oklart om det kommer att uppfattas som ett hot eller ett löfte.

MEN Stig Hansén var riktigt ilsken. Skrev riktigt känslosamt om Mikael Wiehes lyrik som förvisso är högklassig men innehåller en del antiborgerlig propaganda och gav sedan halvkasse Ken en dyngare för nån text han gjort om prinsessan Madeleine för några år sedan och till sist hotade Hansén bandet med skjutvapen i texten, att ifall de uppförde låten en gång till så skulle Hansén rösta på moderaterna i höstens val.

Patetiskt!

Jag ska inte gå in på alla musiktexter som innehåller våld eller där textförfattaren förespråkar våldsamma lösningar. Det skulle ta för lång tid.

Hansén och jag förespråkade en revolution på 70-talet. Vi satt inte och smidde planer på att skjuta någon säger Hansén.

Det stämmer fint. Vi ville bara göra revolution. Helst en oblodig men då skulle folket redan vara med vårt parti och blev det så att det ändå skulle vara så att makten sprattlade emot så kunde en och annan stryka med om de sköt först tror jag att vi argumenterade. Vi brukade peka på att endast nitton personer eller så dog under den ryska revolutionen 1917.

Det hände ju en del senare som justerade siffran en smula men rent teknisk stämmer det att under oktoberrevolutionen dog det förvånansvärt få människor.

Jo, när vi hade förklarat detta för de vi ville frälsa på ett pedagogiskt sätt och sålt på dem ett ex av partiorganet Gnistan så gick vi hem, drog i oss nått surt Egri eller Morbror David och öste på Blå Tåget.

Gärna "På väg till Koppargruvan":

Observera att vi nu pratar om idag aktningsvärda kulturpersonligheter som Leif Nylén, Carl Johan de Geer samt Torkel Rasmusson, Tore Berger m fl

Texterna var speciella. Så här är texten till ”På väg till Koppargruvan”. En fantastisk skapelse och man undrar vilka cigaretter som röktes under tillblivelsen.

Jag tycker fortfarande den har sina klara poänger.

Men texten är väldigt blodig och dramatisk på alla sätt och ska man vara ärlig så pratar vi här uppmaning till ren terrorism.

I slutet har den kidnappade arbetaren anslutit sig till det lokala al-Qaida bestående av Björnen, Räven, Örnen:

Jag lämnade hemmet en mulen afton i april
var på väg till koppargruvan, jag skulle börja på mitt skift
Jag halvsov vid ratten, kan ju vägen utantill
när jag plötsligt fick syn på en svanslös räv som tydligen ville ha lift

Jag stannade bilen och räven hoppade in
Han föreföll nervös, han satt och vred sig i sin stol
Nå, jag tänkte inte på det men det behövdes mer bensin
så jag saktade in vid en bensinstation.

Då drog räven fram en pistolJag hörde räven väsa: "Stanna inte här
Fortsätt mesamma till Heartbreak hotel där dom håller konferens
Statsråd, byrokrater, diriktörer, militär
Jag måste hämnas på dom jävlarna. Dom har huggit av mig min svans.

Jag han inte svara för mitt på vägen stod en björn
en underlig björn som var naken och frusen och vred
Men det konstigaste var att på björnen satt en örn
en örn utan vingar och en björn utan päls.

Dom ville bägge följa medJag lät dem ta plats men sa: "Bensinen är snart slut"
Men örnen kved med rosslig röst: "Vårt hat är utan gräns
Vingarna och pälsen skall vi hämnas med hjälp av krut
som vi tagit med oss för att spränga hotellet där dom håller konferens

"Jag körde på så länge det gick, det var väl en mil eller två
och så satt vi där i bilen, ingen sa nått på en stund
då hördes björnen brumma: "Det är sent, vi måste gå!
Så på björnens kala rygg red vi fram.

Plötsligt hördes en ilsket skällande hund.
Räven rynka pannan när han hörde hundens skall
och sa det var en elak schäfer ökänd för sitt skäll
Vi klev av från björnen som klättra upp i en tall
Och från tallens topp så han konturerna av det hemska Heartbreak hotel

Räven sa: "Bevakningen sköts av en tvåhövdad vaktpatrull
av schäfern, en eländig lakej åt en annan eländig lakej
en sadistisk furir som fått avsked för sin grymhets skull

Honom skjuter jag och hunden tystar vi med en bit förgiftad leverpastej
Örnen skrek så det ekade och schäfern sprang genast dit
Han fick sin pastej, han åt och han dog, nån dummare ej fanns
Och furiren som kom sedan åkte också på en nit

Han fick ett skott så han stöp. Nu skulle vi ställa till en lustig konferens

Örnen visste hotellet hade en bortglömd reservutgång
och vi beslöt att använda den istället för stora entrén
Dörren var låst men vi tog sats alla på en gång
Och vi sprängde dörren och räven vråla: "Här skall inte lämnas sten på sten!

"Björnen sa då: "Nu är vi så nära att det bränns
Håll käften på dig räven, nu gäller det att ta det kallt
Var ligger nu rummet där man håller konferens"
Jag går och ser efter, snart, när tiden är inne, hämnas vi tusenfallt

Björnen kom strax tillbaka och vil följde i hans spår
Vi smög så tyst vi kunde genom hotellet i samlad trupp
På tredje våningen stod en ensam polis i en korridor
Björnen bet honom i strupen, han föll mot en dörr och sakta gled dörren upp

Vi såg in i en sal där herrar med portföljerstuderade stora kartor och tabeller på en vägg
Statsministern och bankdirektören grävde i sina portföljer
Örnen skrek: "Vi måste göra en mäktig äggröra så nu måste vi krossa ägg!

"Vi gjorde stor sensation, det kan jag tryggt försäkra
Räven drog upp pistolen och ropa: "Ni har inte någon chans!"
Örnen tog ett svanhopp upp i ärkebispens kräkla
och hacka med näbben hål i hans huvudskål. Det blev en blodig konferens

Vi hade bara ett motiv, det var rättvisa och hämnd
Björnen krama musten ur en bleksiktig LO-pamp
medan björnen stack hål på en uppblåst chef för Statens Lantbruksnämnd
Men nu tog räven det kallt, han ropade: "Halt! Vi skall föra en värdig kamp"

"Vi har kommit," ropa räven "till er i denna sal
för att straffa er för ert hyckleri, er cynism och nonchalans,
för er maktfullkomlighet och för er dåliga moral
Ni har vingklippt örnen, rakat pälsen av björnen och klippt av mig min röda
svans"

"Vi dömer er nu till döden för högföräderi
mot rättvisa och kärlek, mot människor och djur
Vi spränger hotellet i luften men först gör vi vår sorti
"Rävens tal var nu slut. Vi tog fram vårat krut.

Nu var det äntligen deras tur
Vi sa till sist till statsministern: "Farväl ers excellens!"
Retirerade till dörren och kastade vår smällkaramell.
Och herrarna skrek när vi sprang bort från deras konferens
Med en väldig skräll i den mörka kväll exploderade Heartbreak hotell

Jag var, som ni nog minns, på väg till mitt dagliga knog.
Skiftet börja halv åtta men jag kom först tio i.
Basen skrek: "Du är försenad din jävel, nu får det faktiskt va nog!
"Men jag tog det med ro och jag log och jag sa: "Det skiter jag fullkomligt i"
(Text & Musik Blå Tåget)

Blå tåget gjorde också en annan låt som hade titeln ”Den ena handen vet vad den andra gör”. Den fanns på samma dubbelskiva som kom ut 1972 och hette Brustna Hjärtans Hotell.

Nu kommer snart poängen.

Låten ”Den ena handen vet vad den andra gör” spelades några år senare in av en annan grupp punkbandet ”Ebba Grön” under namnet ”Staten och Kapitalet” som också är refrängen i låten från 1972. Förutom arrangemanget är det exakt samma låt.

Ebba Grön skrev också en annan låt som bar titeln ”Skjut en snut”.

Det här handlade alltså om Fredrik Reinfeldt i början av denna postning.

Nu visar det sig att samme Reinfeldt älskar Ebba Grön. Det säger han i varje fall i en AB intervju den 11 januari 2009, vilket bl a får Anna Lena Lodenius och halva Sverige att studsa till:

”Jag menar en fest då det inte dansas till Staten och kapitalet är ju inte en riktig fest."

Nått han ångrade kanske, nått som slank ut honom?

En grupp som skrivit låten ”Skjut en Snut”. Nä, var tog de gamla moderatgänget vägen som höll på lag och ordning?

Men Reinfeldt trumlar på i samma spår.

Den 26 mars i år i DN på Stan berättar han att han dansar helst till ”Ebba Grön, Da Buzz och allt däremellan”.

Så medan min gamla partikamrat som skulle göra revolution på 70-talet ojar sig över att nån liten grupp sjunger en låt om att de skjutit Reinfeldt så föredrar vår statsminister en grupp som skrivit låten ”Skjut en Snut” och den bästa låten tycks vara ”Staten och Kapitalet” vars skapare Blå Tåget också gjorde ”På vägen till Koppargruvan” på samma skiva till och med där ju som synes hela Heartbreak Hotel inklusive statsministern blir sprängda i luften.

Jag försökte uppmana Stig att åtminstone rösta blankt. Men nu är han riktigt virrig Stig. Röstar på en man som gillar låtar som handlar om att piska arbetare(piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar…)eller också är det passagen ”staten och kapitalet tillsammans stryker dom fram, två vargar fromma som lamm…” eller… och dessutom har skrivit låten ”Skjut en Snut”

”Jag hatar snutar precis som jag hatar
dom övergöddas lagar
Dom är inte människor
dom är vapen mot oss
Skjut en snut!”

Stig har skrivit en bok som heter ”Mikael Wiehes sång till modet”. Det framgår av artikeln som bär titeln ”Det är självmord av popvänstern att ta livet av Reinfeldt”

Frågan är ifall det inte är ett karaktärsmässigt självmord som vi just sett Stig Hansén begå.

Jag tycker gränsen går vid att lägga in sig på psyket som ett konstverk.

Det som gruppen-vad-de-nu-heter sjöng är en text. Det vore som om en litterär figur inte skulle få uppmana till mord på en levande person, popstjärna, präst, kommunalpolitiker, statministern, kung eller idrottsstjärna.

Var går annars gränsen. Får man säga att man skjutit någon i knäskålen, delat ut en örfil.

Om låten är bra konst är en helt annan sak.

Konsten ska ha gott om rymd. Det handlar om yttrandefrihet! När man som Hansén ställer villkor att konstnärer ska upphöra med sin konst hur kass den än är så är man förbrukad.

Så det verkar faktiskt som om Reinfeldt är coolare än den gamle maoisten Hansén.

Kan det vara så illa?

Bob Dylan är fyndig. Det gällde Johnny Cash. Vet inte om det gällde den där gamla fläskkotletten. Men nu har jag tappat citatet som återfinns i första delen av Dylans memoarer och Spiken är för övrigt sugen på en nattur.

I varje fall handlar det om förändring. "I Shot I Guy in Reno" och sedan några år senare är det "A Boy Named Sue", skriver Dylan.

Ja, va fan. Thåström sitter väl inte inne? Nä...

Han fick inte bli politisk kommissarie, så han blev konstpolis istället. Hansén alltså.

Jag måste kila iväg och kolla vad för skit han skrivit om maoister. Det måste vara riktigt smaskigt.