On the Internet, nobody knows you're a dog

Ni har kanske, eller troligare, säkert hört uttrycket.

Det är gammalt. Inte så gammal som internet men lika gammalt som det internet vi vanliga dödliga känner till.

Två hundar sitter vid en dator och den ena säger till den andra hunden:

- On the Internet, nobody knows you're a dog

Den 5 juli 1993 publicerades den skämtteckningen i det amerikanska magasinet The New Yorker.

Peter Steiner som ritade teckningen har gjort sig en smärre förmögenhet på olika publiceringar som andra tryckta publikationer gjort sedan dess av den klassiska teckningen.

Det har till och med skrivits en teaterpjäs inspirerad av teckningen ”Nobody Knows I´m a Dog”.

På Newsmill finns en kille som heter ett vanligt namn. Jag skrev något och han högg direkt. Några dagar senare kommenterade jag en annan artikel på Newsmill. Då såg jag mannens namn igen. Så jag slog hans namn på Newsmill för att kolla lite vad han kommenterade eller skrev om. Det visade sig att han i princip kommenterade allt som skrevs och var 80 år. En pigg åttioåring som skriver så att vi vet exakt vad han tycker i alla frågor.

Inez Uusmann:

”Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad.”

12 maj 1996 i SvD där en flink rubriksättare tillskrev henne att internet skulle vara en övergående fluga. Det har hon ivrigt dementerat eftersom hon upptäckte att hon förmodligen kommer att bli ihågkommen för en enda sak. Nämligen att betvivlat Internets storhet.

Å andra sidan betvivlade hon inte vägnätets undermålighet.

”En stor del av det svenska vägnätet består av asfalterade kostigar. Och så skall det vara i framtiden också.”

Jajemensan!

Idag femton år senare kan vi ha anledning att fundera över Steiners teckning.

Internet är DET STORA UTBYTET mellan människor idag. Om man skulle fråga människor i den utvecklade delen av världen var de hämtar sin dagliga information och hur de kommunicerar med andra människor skulle internet ligga i topp. Vi använder det för att prata med vänner, skriva till vänner, i jobbet, för olika tjänster som överföring av pengar, shopping, som utbildning eller bara som förströelse.

MEN idag vet allt fler att du inte är en hund.

Systemskiftet kom när Spiken, alltså vår hund råkade passera min påslagna dator som har en webbkamera, alltså en liten kamera i datorn.

Nästa gång jag skulle kolla mailen dök det upp en massa tuggbensannonser och tips hur man skulle gnälla till sig lite extra Frolic.

Tass på dig själv.

Så långt har det nu inte gått men i stort sett eller möjligen längre.

Min kompis berättade om en annan person som jobbade på ett stort företag vars produkter han hade en del kritiska synpunkter på. Min kompis som är journalist satte upp en speciellt e-mail adress och killen som skulle lämna uppgifter gjorde samma sak. Två splinkens nya adresser. Sedan skrev min kompis till killen som blev helt svettig. För när han öppnade mailet på den anonyma adressen så kantades mailet av annonser för just den produkten som han varit kritisk emot.

Förklaringen var enkel. Mailprogrammet sökte igenom mailen efter olika nyckelord alternativt företag låter mailprogrammets distributör matcha mailtrafiken mot sina produkter och betalar en slant för det.

Teoretiskt sett skulle företaget kunnat pinpointa whistleblowern men det troliga är att det här var en helautomatiserad process.

Troliga…

Men givetvis kan man tänka sig att företag använder reklam och marknadsfunktioner också för att kartlägga enskilda människor.

I dagens New York Times finns en både intressant och skrämmande artikel som beskriver hur speciella internet orienterade marknadsföringsföretag gör för att hjälpa olika företag att bearbeta kunder eller möjliga kunder.

Man beskriver t ex hur det blir allt vanligare med kuponger på nätet. Olika företag erbjuder rabatter ifall du printar ut en kupong eller för över den i din mobil. När du handlar presenterar du kupongen för försäljaren.

Vad du inte vet är att kupongens streckkod innehåller stora mängder information om just dig som försäljaren får upp på sin skärm.

Det kan handla om vilka sökord du använt. Om det är en kostym du vill ha till ett bröllop så kan försäljaren i affären som säljer bröllopskläder få reda på ifall sökt på Hugo Boss bröllopskläder eller Billiga bröllopskläder.

Den här utvecklingen är bara i sin linda.

Du går in på en sida på nätet som utan att du vet om det registrerar din IP-adress och med hjälp av den lagrar all möjlig information knuten till IP adressen. Den tar reda på vilken mailklient du har, vilka sidor du brukar besöka, hur ofta och vilket betalkort du använder, dina överföringsvanor från bank kort eller en spelsajt, den kan kartlägga sin karaktär, dina åsikter via bloggar och insändare och sedan skräddarsy reklam som passar dina preferenser men du har ingen aning om hur det gått till när du får ett mail från Hudvårdsföretaget Skin Care AB som säger:

Du som är en man med en god karriär och har en synnerligen stabil ekonomi och gärna handlar exklusiva skor, och Armani kostymer och tycker om snabba bilar och blonda vackra kvinnor under trettio. Ska inte du prova vår nya herrparfym Only for Men när du äter middag med din kvinna på fredag. Ett tips! Din kvinna tar gärna ett glas champagne av märket Gosset till några ostron. Men kom ihåg att hon vill ha den lagom kyld… inte för kall!

Ett skämt. Absolut inte rent tekniskt sett. Det är i många fall självpåtagen moral som stoppar företag som Google och andra att sälja information som blottlägger vartenda knapptryck du gör på internet ner till individnivå.

Om nätskrikorna ägnat lite mer tid åt den här typen av nätofrihet istället för att harva runt om nedladdning och friheten att stjäla.

Allt fler vet nämligen nuförtiden att du inte är en hund på internet. Det känns inte riktigt bra.