Reflektioner som rör vittnet Hans G Eriksson

Inga alternativ
Om man skriver om skeenden oavsett vilka de är så måste man alltid hålla i minnet att det kan förhålla sig på något annat sätt än det först uppleva eller beskrivna. Svanstedtmålet är ett typexempel på ett mål där det helt saknas teknisk bevisning och där rätten är helt beroende av vad olika vittnen som talar för eller emot att det som påståtts verkligen skett på det sätt som beskrivits. Det handlar om att ett antal före detta anställda, varav de flesta haft anledning att hysa agg och vara starkt irriterade på Svanstedt och/eller helt säkert känt avundsjuka eller frustration över att de inte lyckats lika bra i sin yrkesverksamhet, alternativt haft personliga motiv för att göra troligt att Svanstedt och hans försteman Glenn H Persson samt skötaren Carl Johan Jepson använt en förbjuden metod att träna hästar under året 2004 och 2005. Dessutom har en konkurrerande professionell tränare Hans G Eriksson som tvingats åse hur Svanstedt från 2002 gått från en framgångsrik rörelse i en helt annan del av landet med andra förutsättningar till en ny miljö och lyckats osedvanligt bra där.

Det saknas inte på något sätt därför underlag att finna ett eller ens flera alternativa händelseförlopp till det av tingsrätten beslutade.

700 meters reporna fortsätter
Om man samtidigt håller i minnet att Åke Svanstedt under det år efter han nu anklagats presterat ett resultat som tränare och kusk som ingen annan lyckats med under ett år någonsin. Enbart hans träningsrörelse genererade drygt 43 miljoner i inkörda pengar under 2009 och hans träningsrörelse vann 321 lopp under detta år, varav de flesta kördes av honom själv. Bl a vann Åke Svanstedt ett av världens tre största travlopp för andra gången med Torvald Palema.

Det år då ovan beskrivna motsättningar kulminerade första gången var 2004.

Ingen har föreslagit att detta 2009 skulle skett med hjälp av grisfösare. Dessutom har han fortsatt att köra sina långa s k 700 meters repor på bortre långsidan och vinna ett stort antal lopp på detta sätt. Enligt Jordbruksverkets anmälan till polisen framfördes detta sätt att disponera loppen som själva betingningen. Det var vad en av de anonyma anmälarna påstått. Rädda för att få ström skulle hästarna spinga förbi konkurrenterna under kraftig fartökning.

Det gör de fortfarande efter Kalla faktas så kallade avslöjande 2008 och det beror förmodligen på att de är bra tränade. Dessutom använder kusken och tränaren Björn Goop samma lopptaktik för att ta ett exempel.

Om Svanstedt tidigare använt otillåtna metoder och dessa varit en viktig del av hans verksamhet borde det med alla mått mätt gett ett pregnant uttryck i resultaten för 2009 i negativ riktning. Så har inte skett. Tvärtom. Dessutom måste man fundera över ifall den ekonomiska och sportsliga risk han varit medveten om redan 2002 och även tidigare, står i proportion till de illegala träningsmetoder, som ifall de kan anses troliga och därmed hans och hans två anställdas skuld kan anses vara ställt utom rimligt tvivel.

Komplicerat mål
Målet är inte enkelt. Det är aldrig rättsliga processer där ord står emot ord och det är det enda som skall bedömas. Därför måste kravet från samhället på de rättsliga instanserna i sådana mål ställas högt i förhållande till ett mål där man har teknisk bevisning eller glasklara vittnesmål där trovärdigheten inte kan ifrågasättas.

Detta mål är tyvärr ett typexempel på den moderna brottsutredningens alla svagheter samlat i ett enda mål.

Hela den debatt som förts på senare tid angående rättssystemets väl kända inneboende svagheter manifesteras här med all önskvärd tydlighet. Man ska inte enbart lasta den utredande delen, den dömande rätten eller för den delen advokaterna. Vi ska döma oss själva som medborgare och be de anklagade om ursäkt för att vi inte lyckats skydda deras intressen oavsett ifall de är skyldiga eller ej.

Men vi ska också be vittnena om ursäkt oavsett ifall de vittnade för eller emot för de har utsatts för helt onödigt obehag och lidande i detta känsliga och personliga mål.

Jag vet inte om tingsrätten trott sig göra allmänheten en tjänst genom att döma som de gjort men resultatet är nedslående och jag hoppas och tror att det finns människor som kan stå upp och ta till sig de faktiska invändningar som framförts här och på annat håll.

Hans G Eriksson får hjälpa till
Därmed vill jag försöka analysera de problem jag ser med ett av de vittnesmål som jag ser som avgörande för att rätten dömt som de gjort och de flagranta missgrepp som skett ur rättssäkerhetssynpunkt.

Det handlar om en enkel princip. Att få sin sak rättvist bedömt i en domstol.

Tingrätten framställer travtränaren och förre hyresgästen på Bjertorp Hans G Erikssons berättelser som trovärdiga. Orsaken är till synes enkel. Enbart skötaren Elin Strinnlunds berättelse och iakttagelser räcker inte för en fällande dom och vittnet och skötaren Erik Fredriksson har ljugit ändrat sin berättelse ett par gånger för mycket för att ensam vara ett gott stöd för någonting överhuvudtaget. Nu är det ju inte så att två halva bevis blir ett helt i svensk rättsskipning. Så i domen kämpar rätten från en obskyr övertygelse för att övertyga att vittnet Eriksson trots alla ändringar, motsägelsefulla och delvis oriktiga uppgifter som besatt för att ändå få honom på trovärdig och en grund för domen. Så här skriver man i domslutet:

"Hans Erikssons uppgifter har varit måttfulla och inte överdrivna på något sätt. Hans
Eriksson har bestämt hävdat att han till polisen inte sagt att han sett att Åke
Svanstedt använt elpåfösare mot hästen Tag the Devil och att polisen måste ha
missuppfattat honom. Hans Eriksson har vid tingsrätten uppgivit att hästens skötare
sagt att hästen svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen
utsatts för användning av elpåfösare. Tingsrätten finner att Hans Eriksson lämnat en
godtagbar förklaring till de avvikande uppgifterna. Det har framförts från försvaret
att Hans Eriksson lämnat oriktiga uppgifter dels angående vad Anette Steenberg
sagt till honom, dels angående anledningen till att han inte längre hyr stall av Åke
Svanstedt. Tingsrätten har uppfattat att Hans Eriksson inte varit säker på att den
danska kvinnliga hästskötaren som uppsökt honom i stallet varit Anette Steenberg.
Med hänsyn till att det i målet hörts tre danska kvinnliga hästskötare, som samtliga
arbetat hos Åke Svanstedt, finner tingsrätten att det finns utrymme för att Hans
Eriksson kan ha misstagit sig på namnet. Det förhållandet att Hans Eriksson och
Anette Steenberg lämnat olika uppgifter ger därför inte anledning anta att någon av
dem talat osanning. Att Hans Eriksson och Åke Svanstedt har olika uppfattningar
om varför Hans Eriksson inte längre hyr stall av Åke Svanstedt är enligt tingsrättens
uppfattning inte anmärkningsvärt. Tingsrätten anser med hänsyn till det sagda och
till vad som i övrigt framkommit ingen anledning att ifrågasätta Hans Erikssons
vittnesmål. Hans Erikssons uppgifter ska därför ligga till grund för bedömningen."

Tingsrätten anser alltså att Hans G Eriksson lämnat en godtagbar förklaring till den helt nya berättelsen om hästen Tag The Devil till skillnad från den han tidigare detaljerat beskrivit i förundersökningen.

Jag är säker på att man ska gråta och inte skratta i det här fallet. En grundläggande princip vid rättens bevisprövning och domsskrivning måste självfallet vara att rätten inte själv utvecklar resonemang och lägger till egna utsagor för att komma fram till en ståndpunkt. Rätten ska värdera vad som sagts och framkommit i domstolen inte lägga till sådant som inte framkommit, dvs fabulera.

Rättens litterära ådra
Låt oss börja med ett litet men slående exempel. Jag hade häromdagen en debatt på en tråd i den här bloggen med någon anonym person som hävdade att vittnena Therese Blomqvist och Erik Fredriksson inte alls har barn med varandra. Det kan låta som en petitess. Therese säger i rätten att ”vi har fått barn” men detta vittnesmål kan så klart tolkas på två sätt och borde klarlagts om så var fallet eftersom diskussionen gällde ifall de diskuterat vittnesmålen med varandra och när detta skett.

Så här faller orden när advokat Leif Silbersky ställer frågor till Therese Blomqvist i rätten:

Silbersky: Hur är förhållandet mellan dig och Erik idag…

-Ja, det finns inget… vi umgås ju inte och så, men vi är inte ovänner på något sätt. Vi pratar ibland.

Silbersky: Har ni talats vid efter den här händelsen. Efter att ni varit på polisförhör. Erik har ju också varit på polisförhör.

-Ja, men det har varit av andra anledningar för vi har fått barn och sådana saker som vi har pratat om.

Silbersky: Så ni har inte pratat om det här.

-Nej.

Therese förhördes först och Erik en hel månad senare i förundersökningen. Therese vittnesmål blev aldrig uppläst och godkänt. Så ifall de hade flera barn med varandra så vore det ju märkligt ifall det inte pratade med varandra under denna månad och i så fall om förhören. Så viss betydelse hade det för målet om de hade barn eller inte.

I domen står det:
"Hon och Erik är inte längre sambo men de har barn
tillsammans. De är inte osams och pratar framför allt med varandra om deras barn."

Vidare:
"Therese Blomqvist och Erik Fredriksson har tidigare varit sambo, de har barn
tillsammans och deras kontakter med varandra rör framför allt frågor kring barnen. "

Som var och en kan se ovan så har rätten utvecklat vad som verkligen sagts för det finns inget annat ställe där det sägs att deras kontakter framför allt rör barnen och att det är detta de fram för allt pratar om. Det är helt enkelt inte sant. Dessutom utvecklar tingsrätten antalet barn och gör dem i det andra citatet till flera stycken.

Sådana här överväganden får inte domstolar syssla med över huvud taget och det gör mig mörkrädd, oavsett om de två vittnena i verkligheten har barn eller inte. Men vittnet Therese utsaga lämnar tvivel, om hon menar att de har barn, fast var och en för sig eller tillsammans. På samma sätt hanterar man Hans G Erikssons vittnesmål.

Hans G Erikssons dubbla Mollbergare med skruv
På samma sätt men ännu allvarligare går tingsrätten till väga rörande Hans G Erikssons ändrade version när det gäller hästen Tag The Devil. Det här visar faran med referat istället för direkta utskrifter av förhör.

I förundersökningen säger Eriksson som följer:

”Första året Svanstedt var på Bjertorp såg inte Eriksson någon användning av grisfösare.
Första gången han såg den användas var mot en häst som hette "Tag the Devil". Detta var för ca 4-5 år sedan, tror Eriksson. Det var strax innan ett lopp kördes på Solvalla som heter
Sweden Cup och där "Tag the Devil" vann. (vid kontroll framkom att "Tag the Devil" vann Sweden Cup på Solvalla 2003, förhörsledarens anm.)

Eriksson har dock aldrig sett Svanstedt själv använda grisfösare mot någon häst. Han har
dock vid ett tillfälle sett att Glenn Persson kört ut ett föremål som Eriksson tror var
grisfösaren i bil först och att Svanstedt körde ut efter med häst till en skogsbana. Vem som
sedan körde hästen vet inte Eriksson men det var samma år som "Tag the Devil" vann
Sweden Cup.”


I tingrättens förklaring till varför man accepterar Eriksson nya version som citeras ovan följande:

”Hans Eriksson har bestämt hävdat att han till polisen inte sagt att han sett att Åke
Svanstedt använt elpåfösare mot hästen Tag the Devil och att polisen måste ha
missuppfattat honom.”

Det är ju inte ens ett argument eftersom det står följande svart på vitt i förundersökningen om tingsrätten kan läsa innantill:

”Eriksson har dock aldrig sett Svanstedt själv använda grisfösare mot någon häst.”

Så problemet med Erikssons nya version är inte detta vilket domstolen med lätthet kan utläsa, utan stället det faktum att han säger i förundersökningen att han såg det första gången innan Sweden Cup. Han säger inte vem som då utförde det och det är inte heller efterfrågat i förundersökningen, vilket så klart får anses konstigt. Men han såg att Tag The Devil strömmades och det var före Sweden Cup.

"Hängde inte med riktigt"
Sedan i tingsrätten när han ställs inför ovanstående som han både berättat, fått uppläst och själv sedan godkänt så säger han följande till advokat Berglund som är Jepson advokat:

"Berglund: Då ber jag att vi tittar på förundersökningsprotokollet sid 46 och förhör med dig den 13 januari klockan 14.05 och det är ett förhör som blivit uppläst och godkänt. Så det du säger här har alltså du godkänt.

-Ja.

Berglund: Då säger du så här: fjärde stycket där: Första gången(ska vara : första året) Svanstedt var på Bjertorp såg inte Eriksson någon användning av grisfösare. Första gången han såg den användas var mot en häst som hette Tag The Devil.

-Står det verkligen att jag såg det. Jag såg…

Berglund: Det står: Första gången han såg den användas var mot en häst som hette Tag The Devil…Och det har du godkänt i efterhand.

-Ja, men då är inte det rätt. Jag sa att Glenn körde ut mot skogen och sen kom Åke med hästen. Sen körde jag hästbussen med Åkes hästar från Solvalla och då sa hästskötaren att han svara bra på grillningen. Så jag kan inte säga. Jag har aldrig sett Åke eller Glenn kört med en grisfösare. Det var säkert ett antagande. Det var säkert fel av mig där.

Berglund: Ja, för du fortsätter sedan att prata om det här också: Detta var för cirka fyra fem år sedan. Det var strax innan ett lopp som kördes på Solvalla som hette Sweden Cup. Och där Tag The Devil vann.

-Hmm.

Berglund: Är det sant att du sa så i alla fall?

-Att det var innan det ja. För då körde jag deras hästbuss hem från Solvalla och då sa hästens skötare att han hade svarat bra på grillningen och egentligen är ju inte det att jag har sett att den använde ström och vad grillning innebär har jag ingen koll på heller. Det kan man ju bara gissa sig till.

Berglund: Om nu polisen läste upp det här förhöret med dig. Varför sa du ingenting då.

-Jag vet inte om jag inte hängde med riktigt.

Berglund: Men det du har sagt idag har du hängt med?

-Ja, det har jag full koll på.


”Hängde med riktigt”?

I ovanstående skrivning säger tingsrätten om Erikssons nya version:

"Hans Eriksson har bestämt hävdat att han till polisen inte sagt att han sett att Åke
Svanstedt använt elpåfösare mot hästen Tag the Devil och att polisen måste ha
missuppfattat honom. Hans Eriksson har vid tingsrätten uppgivit att hästens skötare
sagt att hästen svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen
utsatts för användning av elpåfösare. Tingsrätten finner att Hans Eriksson lämnat en
godtagbar förklaring till de avvikande uppgifterna."

Först och främst har inte polisen alls missuppfattat Eriksson. Det säger inte heller Eriksson. Han säger påmind om att han fått förhöret uppläst och dessutom godkänt att han inte ”hängde med”. Det hela är i själva verket en helt ny och detaljerad version som skiljer sig från den tidigare detaljerade versionen. Nu ser han inte längre före tävlingen utan det hela ska ha utspelat sig i en hästbuss på väg hem från tävlingen. Finns inga som helst utrymmen för misstolkning.

Rätten utvecklar Hans G Eriksson ändrade utsagor i rätten!

Det är en ny version och inte all något missförstånd. Men sedan sker det återigen en elaborering i den högre skalan av tingsrätten:

”Hans Eriksson har vid tingsrätten uppgivit att hästens skötare sagt att hästen svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen utsatts för användning av elpåfösare.”

Det finns ingen som helst täckning för det som tingsrätten skriver i detta hänseende. Eriksson drar inte den föreslagna slutsatsen. Tvärtom säger han i rätten följande:

” …då sa hästens skötare att han hade svarat bra på grillningen och egentligen är ju inte det att jag har sett att den använde ström och vad grillning innebär har jag ingen koll på heller. Det kan man ju bara gissa sig till.”

Han har ingen koll på vad grillning innebär och det kan man bara gissa sig till uppger vittnet Hans G Eriksson. Det är vad han säger de facto, så Eriksson dra inte den slutsatsen någonstans i rättegången och det skriver tingsrätten ändå i domen.
Men det är värre än så.

Fel skötare
Om tingsrätten haft minsta lilla rättspsykologiska förmåga så skulle den petat vidare i den här nya historien. Eriksson är här defensiv. Han far hit och dit förmodligen för han vill inte ha med den här historien eller ge den något större värde. Förmodligen har han upptäckt att skötaren och en av de huvudmisstänkta Carl Johan Jepson inte ens hade anställts 2003 och därför inte kunde strömmat Tag The Devil före Sweden Cup. Högst troligt inser Eriksson mellan förhörstillfället och rättegången att skötaren ifråga istället var Erik Fredrikssons kusin Johan Fredriksson som Eriksson i förundersökningen sagt att han sett cykla runt med grisfösare men av något skäl nu inte vill blanda in. Hans intention är att knyta skötaren Jepson till brott. För såvitt jag vet så hade Johan Fredriksson hand om travhästen Tag The Devil fram till Fredriksson slutade arbeta för Svnastedt 2007. Eriksson vill nita just Jepson av okända skäl och uppgiften att Eriksson sett strömningen före Sweden Cup har bara ett syfte. Att insinuera att olagligheter förekommit med Jepson som arkitekt. Men Jepson anställs först den 1 januari 2004. Eriksson är genuint ovillig att datera saker och generellt restriktiv med att ge ut vissa detaljer som vi ska se.

Då är det förhörsledarens och senare rättens uppgift att ställa frågor som klargör händelseförlopp, namn, funktioner, platser mm.

Rent allmänt har uttrycket ”grillning” ingen direkt koppling till elpåfösare inom travsporten eller i övrigt svenskt språkbruk.

Så här beskrivs ”grilIning ”som en företeelse i tevekanalens programbeskrivning: ”I "Roast" grillas kändisar av komiker som försöker överträffa varandra med elaka kommentarer.”


Här brister det såväl i förundersökning som i rätten på ett sätt som vrider runt hela målet på ett rättsvidrigt sätt.

Ovan har jag visat att rätten begått rätt allvarliga fel och fabulerat ihop saker och ting men det är bara början.

Det är högst troligt att Erikssons uppgifter i förundersökningen om det han sett på Bjertorp var en viktig grund för åtalet i kombination med att han kunde nämna hästen Tag The Devil som en häst som han faktiskt kunde ange namnet på.

Erikssons goda syn och avståndsbedömning
I förundersökningen förser han polis och åklagaren med en hel rad uppgifter som tillsammans ger en bild av att Hans G Eriksson verkligen hade en mycket god överblick över det som nu tre personer befunnits skyldiga till.
Ur förundersökningen: ”Eriksson kunde se verksamheten på banorna från sitt stall.”
Det är en ren lögn.
I förundersökningen berättar han att han flyttade och att hans stall låg ”20 meter från rundbanan” och ”100 meter från rakbanan”.
Det kunde varit sant om avståndet stämt och synfältet varit ostört.
Nu var det inte så, vilket skulle kunna ha klargjorts redan i förundersökningen genom att be Eriksson peka ut exakt var han stod på en översiktskarta där den fanns en skala.

Eriksson stall vid denna tid hade beteckningen D vilket är den byggnad som har två röda kryss i förra postningen på denna blogg och om ni tittar på bilden så finns det dels en massa träd som skymmer sikten. Jag vet inte på metern hur långt banorna ligger från D stallet men mer kvalificerade uppfattningar från personer som själva varit på Bjertorp säger att det bör vara minst 75 meter från stallet till rundbanan och säkert 300 meter till rakbanan. Bortre delarna av rundbanan ligger mer än 500 meter bort eftersom banan är 1200 meter och rakbanan bortre delar ännu längre bort.

Hoppsan!
Det är naturligtvis en otrolig svaghet att man inte redan i förundersökning mätt upp olika avstånd och bett vittnen peka ut exakt var de befunnit sig vid olika tillfällen.

Att Eriksson inte sett det han påstått i förundersökningen har han med stor säkerhet fått påskrivet av andra inom travsporten som läst förundersökningen och i rätten säger han helt fräckt att han inte kan se något från stallet. Det får konsekvenser för trovärdigheten som vi ska se.

Ur förundersöknigen:

”Eriksson har ofta under åren sett hur en anställd hos Svanstedt, Carl Johan Jeppsson, använde elektrisk grisfösare på hästar under körning på den s.k. rakbanan på Bjertorp. Han tror att det nästan alltid var på onsdagar då det var lite mindre personal i arbete på Svanstedts stall.
Normalt så brukade Svanstedts hästar köras och tränas flera på en gång men vid de tillfällen
som Jeppsson använde grisfösare var han alltid ensam på banan.”

Här förklarar Eriksson att valet av onsdagar skulle gjorts för att det var mindre personal i Svanstedt stall och att det skulle finnas något slags plan att man inte körde flera hästar på banan. Det låter ju bra om man inte vet var Eriksson sedan säger i rätten:

”-I och med att det var ganska trångt på Bjertorp så gjorde jag om så att vi körde våra fortkörningsträningar på onsdagarna när Svanstedt normalt inte tränade. Då var vi ju ute på banan och då fick vi ju se det här.”

Först och främst var det nog Svanstedt som ”gjorde om” och inte Eriksson. Eriksson hade innan Svanstedt köpte gården kunnat komma överens med t ex Flemming Jensen som var en annan tränare som hyrde av den förre ägaren så att de kunde träna olika dagar i veckan. Men Svanstedt hade fem-sex gånger så många hästar som Eriksson som hade 25-30 enligt egna uppgifter.

"Close Encounter" version två
Svanstedts hästar gick i olika heat på mornarna fram till lunch och sedan efter lunch var träningen oftast färdig. På onsdagar är den V64 tävlingar på Solvalla med större prispengar jämfört med en vanlig V65 omgång och jag är rätt övertygad om att Svanstedt oftast drog iväg med ett antal hästar redan efter lunch eller tidigare eftersom det tar ett antal timmar till Solvalla. Då kunde Eriksson köra sina snabbjobb och ifall Jepson och andra skötare hade hästar som skulle tränas enskilt är det rätt troligt att de också körde antingen på rundabanan men troligare på rakbanan.

Sedan var det säkert färre personal ute och körde eftersom onsdagar var den dag då Eriksson körde snabbjobb med sina hästar.

Så redan här fanns det säkert en viss irritation mellan Eriksson som varit på Bjertorp sedan slutet av 80-talet. Han hade själv velat köpa gården när den blev till salu men Svanstedt fick köpa den och sedan fick Eriksson byta stall och fick väl troligtvis inte välja träningstider som han ville eftersom Åke hade så många hästar.

Ohört vittne
I förundersökningen utvecklar Eriksson förekomsten av elpåfösare. Han förklarar hur de kom till banorna:

”Det var alltid någon av Glenn Persson, Erik Fredriksson eller Johan Fredriksson som körde eller cyklade ut med grisfösaren till banan då Jeppsson körde . Jeppsson var sedan alltid själv då han sedan körde och använde grisfösaren. Jeppsson lämnade efter passet grisfösaren ute på banan och den hämtades sedan av någon.”

Eriksson tillfrågas inte om han kände till att Erik Fredriksson använde grisfösare eller Johan Fredriksson. Han säger bara att Jepson var den som gjorde det.

Johan Fredriksson som alltså är kusin till Eriks och arbetar som skötare och är den som har hand om bl a Tag The Devil hörs aldrig. Varken i förundersökningen eller tingsrätten. Han pekas ändå ut som den som cyklar och bilar runt med grisfösare. Eriksson får inte heller några frågor om varför Fredriksson och Fredriksson eller för den delen Svanstedts försteman bär runt på grisfösare.

Kusinerna Fredrikssons föräldrar är själva i hästuppfödarbranschen. Vilka relationer, kontroverser etc fanns mellan dem och Åke Svanstedt. Föräldrarnas verksamhet gäller uppfödning av unghästar och gårdarna ligger i närheten av Bjertorp.


Cykla med grisfösare
Man förstår att de som Eriksson påstår ska transportera grisfösaren åt Jepson gör det för att de vill dölja grisfösaren genom att ta den i en bil och inte köra runt med den i sulkyn bakom hästen bland stallarna. Men Erikssons påståenden om att dessa också skulle ”cykla” med grisfösaren till banan verkar ju tvärtom synnerligen märkligt. Det borde ju väcka större uppmärksamhet eller åtminstone lika stor som om Jepson haft den med sig i sulkyn när han åkt till banan för att använda den. Men ingen ställer frågor i denna riktning i förundersökningen. I rätten diskuteras frågan inte och Johan Fredriksson är helt borta ur diskussionen. Han finns inte.

I förundersökningen säger Eriksson om den här träningen med grisfösare:

”För det mesta så skedde träningen med grisfösare på rakbanan och någon gång på rundbanan. Eriksson kunde se verksamheten på banorna från sitt stall. De var också ibland ute och körde samtidig som Jeppsson och kom då mycket närmare, kanske bara 10 meter då de möttes, och då såg Eriksson tydligt att grisfösaren var med.

Jeppsson kunde köra 4-5 hästar varje onsdag då han använde grisfösaren. Jeppsson var då
alltid själv, det normala när det gällde Svanstedts träning var att de körde många hästar
samtidigt.

Detta pågick under hela tiden som Jeppsson var på Bjertorp, kanske 1-2 års tid. Eriksson kan
inte säkert säga vilka år det var som Jeppsson jobbade på Bjertorp. Sammantaget under åren
Jeppsson var på Bjertorp så såg Eriksson honom uppskattningsvis använda grisfösare vid
säkert 50 tillfällen under träning.”

Eriksson kunde blivit rik på Svanstedt
Här får vi alltså veta att det kunde röra sig om 4-5 hästar en onsdag och att det för det mesta hände på rakbanan och att Jepson var själv och att Eriksson kunde se det hela och att de ibland möttes då såg Eriksson grisfösaren.

Eriksson berättar också vilken utrustning hästarna har helstängt, slaggjord och uppbunden svans: han säger dock inget om käk som Elin.

Eriksson beskriver hur Jepson skriker samtidigt som han ger hästarna stötar.
Sedan utvecklar han teorin runt utrustningen:

”Eriksson uppgav att om han hade varit spelare hade han kunnat tjäna stora pengar. Han hade lärt sig att se på Svanstedts hästar när de hade varit utsatta för el. De hade då sedan vid start i loppen helstängt huvudlag och Eriksson kunde se sammanhanget. Normalt gjorde hästarna bra prestationer två gånger efter en träning med grispåfösare för att sedan försvinna ur toppsammanhangen.

Det fanns hästar hos Svanstedt som innan hade haft problem att placera sig på Axevalla för att sedan gå vansinnigt fort på V75-lopp och vinna.

Eriksson är helt säker på att det fungerar att få vissa hästar att prestera mer vid några tillfällen efter att ha blivit utsatta för behandlingen med grisfösare. Metoden fungerar kortsiktigt.”


OK, det låter ju bra. Men i tingsrätten ändrar sig Eriksson som jag tidigare redogjort för.

Där har han kommit på att han inte kan se något från sitt stall och definitivt inte bort till rakbanan som ligger minst 300 meter bort och inte 100 som Eriksson högg till med i förundersökningen.

Det börjar bli rörigt för Eriksson

I tingsrätten gör Eriksson en del rockader, avdrag och tillägg för att försöka få sin nya berättelse att fungera.

Han tillfrågas inte alls om spelteorin och det här med att alla strömmade hästar hade helstängt huvudlag i tävling. Tingsrätten påpekar tvärtemot följande i domen:

”Den bilden av Quack Pot som lagts fram under förhöret med Stefan Melander visar också att hästen under tävling inte varit försedd med sådan utrustning. Dessa omständigheter talar med styrka för att hästen under Carl Johan Jepsons körning av den skulle utsättas för något utöver det vanliga och att den inte enbart skulle trava i tävlingstempo.”

I förundersökningen påstår Eriksson att alla hästar som strömmas har helstängt huvudlag i tävling. Elin påstår att Quack Pot hade följande utrustning i träning:

”…eftersom han hade den utrustningen, långsam huvudlag, bomull i öronen och tungband. Det var inget märkvärdigt. Det var en snäll men lite framåt häst.”

Persson säger i rätten att han inte minns om Quack Pot deltog i ett speciellt träningsprogram som kallades Gidde intervaller men att hästen Quack Pot hade olika utrustning i tävling och att den kan ha haft käk och helstängt om den deltog i programmet också i träning eftersom hästarna gick tävlingtempo sista intervallen.

Så enligt min uppfattning har väldigt lite utretts i målet om hästarnas utrustning. Det kom in nya hästar i träning och utrustning ändrades under tiden som alltså sträcker sig under flera år. Eriksson påstår bestämt att man kan bli rik av att titta efter helstängda huvudlag hos Svanstedts hästar. Elin säger tvärtom att Quack Pot inte hade det i tävling och på Melanders bilder hade den inget helstängt huvudlag men Melanders bilder är visserligen från den tiden men inte på alla lopp den gick eftersom Elin inte minns vilken onsdag som Quack Pot kom tillbaka och var uppstressad efter att ha gått ett snabbjobb.

Det är alltså en salig röra av uppgifter och framför allt outredda uppgifter där tingsrätten plockat lite här och där för att få ihop till en fällande dom.

Tidspressen och Eriksson
Jag ska inte gå in på Erikssons teoretiska utvikningar men det tyder på ifall man ska ta dem på allvar att ifall man ska ta hans observationer på allvar så borde det rört sig om åtminstone sjuttiofem till hundra hästar under den period han beskriver. Det framstår som helt osannolikt enligt min uppfattning. Men ifall fler än Eriksson gjort dessa iakttagelser. Om vi lämnar Therese Blomqvists, Erik Fredrikssons liksom Line Nejsborg-Jeppesens vittnesmål utanför. De är visserligen uppgivna som direkta vittnesmål men redan i polisutredningen är förhörsledarna helt på det klara över vad som gäller för att ett eventuellt åtal ska väckas med en fällande dom som påföljd. Poliserna som sköter förhören känner till att det råder en femårsgräns vilket man också påpekar för Erik. De vet inte exakt när delgivningar i händelse av åtal kan var ute men de vet att iakttagelser gjorda 2002 och 2003 inte är aktuella för påföljden. Det stämplar ut ovanstående tre vittnen. Disa minns att det var 2003 men när Eriksson förhörs är som man kan se nedan 2003 som gäller för henne iakttagelser rörande Bengali. Sedan ändrar hon runt i rätten till någon gång mellan 2002 och 2004 men det är en annan sak.

Förhören
När Hans G Eriksson hörs och säger sig har sett Jepson använda grisfösare minst 50 gånger i polisförhöret så är hans vittnesmål det starkaste polis och åklagare har eftersom femårsgränsen löper någonstans på våren 2004. Den ska senare fastställas till 11 när Jepson som siste misstänkt blir delgiven åtalet sommaren 2009. Av nedanstående ser man också att det hållits en stor mängd telefonförhör där fler än en kan ha suttit i samma rum som den förhörde. Dessutom är alla förhören gjorda på rad och inget parallellt. Det går vidare mer än en månad mellan förhöret med Therese och Erik. Var han inte nyfiken på vad hon hade sagt? Oavsett ifall de har barn eller inte.

Tomas Pettersson 2009-01.09 påbörjat 09.38-11.10 Polisstationen i Alingsås
Disa Zetterman 2009-01-09 påbörjat 11.20-12.30 Polisstationen i Alingsås
Paw Mahony 2009-01-09 påbörjat 14.50-16.55 Polisstationen i Skara
Line Nejsborg-Jeppesen 2009-01-12 Telefonförhör 09.45-10.15
Hans Eriksson 2009-01-13 Telefonförhör 14.05-14.30
Tina Voss Nielsen 2009-01-31 Telefonförhör 14.45-15.05
Elin Strinnlund 2009-02-02 Telefonförhör 10.30-10.49
Therese Blomqvist 2009-02-03 Telefonförhör 12.48-13.15
Anette Stenberg 2009-03-04 Telefonförhör 12.35-12.45
Erik Fredriksson 2009-03-11 påbörjat 13.05-15.15 Polishuset Uppsala
Lars Wikström 2009-03-11 Telefonförhör 15.10-15.40
Per Linderoth 2009-03-11 påbörjat 20.15-20.50 Polisstationen Sundbyberg
Carl Johan Jepson 2009-03-18 påbörjat 13.00-13.08 Polishuset Karlstad
Carl Johan Jepson 2009-03-19 påbörjat 10.00-11.15 Polishuset Karlstad
Glenn H Persson 2009-03-24 påbörjat 13.00-14.50 Polistationen Vara
Åke Svanstedt 2009-04-01 påbörjat 13.05-14.20 Polishuset i Skövde
Disa Zetterman 2009-04-09 påbörjat 12.27-12.35 kompl telefonförhör ändrar år 2003 till 2004
Paw Mahony 2009-04-09 kompl telefonförhör 15.07-15.15 Impala Frontlines start m m
Tine Voss Nielsen 2009-04-17 kompl telefonförhör

Ridande anställda ser grisfösare
Nå, Erikssons vittnesmål är alltså väsentligt. I det polisförhöret som han fått uppläst och godkänt redogöra han för hur det hela går till och vem som gör det. Han nämner Jepson men aldrig Fredriksson som utförare tex. Femtio gånger! Både polis och åklagare måste ha slickat sig runt munnen. Eriksson gör också följande sensationella vittnesmål:

”Eriksson hade också anställda som såg anordningen på nära håll då de var ute och red
och mötte folk som hade den.”

Den naturliga frågan är då tror man att förhörsledaren Ulf Kullander ställer frågan:

-Jaha, vad heter dom då? Jobbar de fortfarande hos Eriksson?

Men om detta står inte ett ljud. Ingen begär att dessa vittnen som ju borde kunna stärka Eriksson dramatiska historia högst väsentligt.

I rättegången har det här uttalandet från Eriksson helt fallit bort. Ingen verkar intresserad av vad Erikssons anställda har att berätta.

Men det är inte så att Eriksson kommer tillbaka och säger i förundersökningen att han kanske glömde att berätta namnet på de som red, eller något i den stilen. Nå, det allvarliga missgreppet ligger ju hos Kullander och åklagaren som får referatet av förhöret på sitt bord. Där står det svart på vitt att det finns fler vittnen, åtminstone enligt Erikssons berättelse.

Men Eriksson har flera strängar på sin lyra.

Vi såg…
I tingsrätten introducerar han helt förvånande uttrycket ”vi” på bred front. Det finns inte alls i förundersökningen förutom att han alltså refererar till ovanstående anställda som ridit och sett Jepson med grisfösaren. Men det uppfattar man som en engångshändelse eller åtminstone någon som skett begränsat. Men nu senast i rätten några månader senare har iakttagelserna varit talrika. Så här låter det bl a:

”-I och med att det var ganska trångt på Bjertorp så gjorde jag om så att vi körde våra fortkörningsträningar på onsdagarna när Svanstedt normalt inte tränade. Då var vi ju ute på banan och då fick vi ju se det här

ÅKL: Är det något speciellt tillfälle som du kan beskriva vad som hände och vad det var du såg?

-Nä, men Carl Johan körde ju alltid själv då med hästarna och körde ofta på rakbanan. Det hände nån gång att det var på rundbanan som jag såg men jag fick ju den uppfattningen att det inte var så att det smögs precis.

ÅKL: Vet du hur det gick till? Vad hände före och vad hände efter? Kan du beskriva nått av det?

-Det är klart när vi var i fikarummet såg vi ju när de körde ut med speciella hästar. De hade ju slagremmar, helstängt huvudlag och en del bundna svansar och det var inget som jag normalt såg med Åkes hästar för övrigt.

ÅKL: Var det det som du reagerade på den här utrustningen eller…

-Nej, det var ju att vi var ute och körde. Sen om det har hänt när vi inte var där det är ju… Det var ju nästan så att man trodde att det var legalt.”

Bara i den här passagen dyker ordet ”vi” upp åtta gånger. Jag räknade till att Eriksson använder det totalt tolv gånger. Han är alltså inte ensam om sina iakttagelser eller i varje fall vill han ge det intrycket. Det är rätt ofattbart att ingen reagerar oavsett vad man anser i skuldfrågan.

Dessutom säger han att ”vi” hämtade hästar i hagarna och då skulle liknade iakttagelser gjorts som rörde Jepson. Eriksson i rätten:

"-Ibland var jag på banan och körde och ibland var vi ute i hagen och hämtade hästar och det var ganska närma.

Silbersky: Och vad innebär närma?

-Ibland möttes vi på rakbanan och då kunde det vara två meter ifrån varandra.

Silbersky: Men när du gjorde iakttagelserna när han använde hur nära var ni då?

-Ja, det var inte så att när jag mötte honom så körde han på strömmen. Det kan jag inte säga."

Här växlar han när Silbersky frågar om ni för då kommer han väl på att det kan komma följdfrågor om vilka ”ni” var. Så han skiftar på slutet raskt till ”jag”.

Eriksson har nu introducerat sina skötare i matchen. Om det är medvetet eller undermedvetet vet jag inte. Så vad är det med det då? En hel del faktiskt.

Att Eriksson inte sitter och kör snabbjobb en och en med sina hästar utan att de är flera ute och kör samtidigt ifall de ska kunna utnyttja tiden maximalt eftersom det var ”trångt på Bjertorp” är rätt logiskt. Så Eriksson är alltså ute och kör med sina skötare. Men vad heter dessa? Ingen ställer frågan. Om inte Eriksson kommer ihåg ett enda hästnamn förutom Tag The Devil som inte passade in i hans schema så kan han väl knappast ha glömt bort alla namnen på anställda som var med under det där året när Jepson hade grisfösaren i handen ”i princip” varenda onsdag.

Jag skriver inte det för att jävlas. Om några av dessa skötare, lärlingar et c som jobbade hos Eriksson kunnat vidimera vad Eriksson säger så stärks ju hans trovärdighet. Den frågan borde han fått i förundersökningen. Vad hette de två skötare som red och såg Jepson med grisfösare på rakbanan.

Men de är borta i rätten, Det Eriksson nu berättar är att han och ett okänt antal skötare kört förbi Jepson med en grisfösare många onsdagar under 2004 och möjligen en liten bit in på 2005 innan Jepson slutade. ”Inte mindre än under ett år” pågick detta enligt Eriksson.

Men ingen reagerar. Silbersky till och med byter till pluralis och säger ”ni” innan Eriksson styr in honom tillbaka till att han ensam gjort iakttagelserna.

Många vittnen – många gånger
Men vad som är ännu mer märkligt är att ingen av dessa skötare och lärlingar som varit med Eriksson hört av sig under de fem åren. Om nu Eriksson inte ville anmäla så kunde väl hans skötare gjort det. Eller ser de inte på teve och läser tidningar. Det måste ju varit jobbigt för skötare och lärlingar att sitta och titta på olagligheter. Så varför har de inte själva sökt sig till polisen under alla dessa år. En förklaring kan ju vara att Eriksson hittat på alltsammans. Men på onsdagarna körde han och då gjorde han inte det ensam eftersom han hade 25-30 hästar i träning. I den gamla versionen kunde han stå och bevaka Jepson från Stallet men i rätten har han kört runt på banan med sina skötare.

I förundersökningen säger Eriksson att det var ” nästan alltid var på onsdagar”. Sedan drar han lite om Kanal 75 och Tag The Devil innan han kommer tillbaka till Jepson: ”Jeppsson kunde köra 4-5 hästar varje onsdag då han använde grisfösaren.” Vidare några rader ner:

”Detta pågick under hela tiden som Jeppsson var på Bjertorp, kanske 1-2års tid. Eriksson kan inte säkert säga vilka år det var som Jeppsson jobbade på Bjertorp. Sammantaget under åren Jeppsson var på Bjertorp så såg Eriksson honom uppskattningsvis använda grisfösare vid säkert 50 tillfällen under träning.”

I rätten inleder han med följande kryptiska uttalande: ”-Det är väldigt svårt att säga hur många gånger, men om man säger två gånger i veckan under den tiden som Carl Johan jobbade där.”
Längre in i förhöret pressar Silbersky honom en smula runt antalet tillfällen m m:

"Silbersky: Under hur lång tidsperiod?

-Jag tror säkert att det var under ett års tid.

Silbersky: Innebär det att du är osäker?

-Nej, det är i varje fall inte mindre än det.

Silbersky: Var det varje onsdag eller?

-Va?

Silbersky: Var det varje onsdag?

-I princip.

Silbersky: I princip!

-Ja"

Alltså 4-5 hästar i princip varje onsdag inte mindre än i ett års tid under den tid som Jepson jobbade på Bjertorp vilket var 1 januari 2004 fram till april/maj 2005.

I det här läget i tingsrätten har Eriksson haft god tid på sig att fundera över vad han sett och hur ofta. Eftersom Jepson enligt Eriksson körde de hästar som skulle elpåfösas själv enligt Eriksson. Det säger han på flera tillfällen både i polisförhör och rätten:

”ÅKL: OK. Jo, förresten när du såg Jepson. Var han själv då eller var det någon annan med honom.

-Nej, han körde alltid själv då.”

Om nu den tid som olika vittnen angett till 15-20 minuter för varje pass med hästar som selades ut med så kallade märklig utrustning så skulle Jepson i princip varje onsdag under ett års tid och även andra dagar men dessa onsdagar så höll Jepson grisfösaren i handen sammanlagt mellan en och en och en halv timme medan Eriksson och hans skötare passerade fram och tillbaka. Det är omöjligt att Erikssons skötare och lärlingar skulle missat detta.

Rätten utreder inte vad som hänt
Under ett års tid innebär också att detta pågått efter Erikssons intervju med Kanal 75 troligen den 12 oktober 2004, samt den razzia som vi nu vet genomfördes den 8 november 2004 och inte 2005 som det felaktigt anges både i förundersökning samt i rätten av både åklagaren och advokat Silbersky.

Ifall Erikssons historia är sann på denna punkt skulle Åke, Persson och Jepson strunta blankt i att Peter Forssberg och STC;s säkerhetschef Lennart Granbäck skulle klargjort sin inställning vid razzian den 8 november där de hade ett enskilt halvtimmeslångt samtal med Åke Svanstedt:

”Sedan när Åke ett antal gånger har bedyrat att han inte använder det här så måste ju jag och Göran och Lennart hålla öppet att det trots detta kan ha förekommit naturligtvis. Det vore ju naivt annars. Så ville vi att Åke skulle vara fullständigt klar över att om det ändå visade sig att det här förekom... att det kommer fram bevis. Det kan komma bilder eller någon annan hittar något föremål eller någonting så ska han ha fullständigt klar för sig att dels är hanteringen som sådan förbjuden. Det är ingenting som går att använda, får användas... och att han kan inte räkna med att någon inom sporten och framför allt STC på något sätt kommer att försvara honom i ett sådant läge utan då får vi skiljas åt och vi släpper dig till vargarna. Du kommer inte att vara välkommen i fortsättningen inom sporten.”

STC talade alltså om för Åke att ifall det skulle komma fram något som visade att det användes grisfösare så kunde Åke räkna med att travsporten skulle ta sin hand ifrån honom vilket på vanlig svenska betyder att hans karriär skulle vara över.

Då har Åke samma år vunnit Elitloppet med Gidde Palema. Hans karriär står i zenit.

Eriksson i Kanal 75 tre några veckor innan razzian

Detta är alltså cirka tre veckor efter att Eriksson suttit och pratat loss i Kanal 75 och låtit halva Sverige förstå att Åke använde grisfösare i träningen. Efter detta och anonyma brev kom razzian tillstånd och ovanstående samtal utspelar sig alltså mellan STC och Åke Svanstedt. Efter det datumet fram till årsskiftet 2004/2005 är det tolv onsdagar. Sedan fram till Jepson slutar alltså efter Erik Fredriksson skulle den var ytterligare sjutton onsdagar, sammanlagt tjugonio onsdagar efter att STC hade förklarat att Svanstedt skulle bli persona non grata nom travsporten ifall det kom fram några bevis. Ja, om nu inte Jepson började direkt den 7 januari 2004 vilket kanske inte är så troligt. ”inte mindre än ett år”.


I förundersökningen berättar Eriksson också om den så kallade Kanal 75 händelsen som jag nämnt ovan:

”För ca 4 år sedan så gjorde travkanalen "Kanal 75" ett reportage om en anställd hos Eriksson.
Det kom då på tal om de rykten som då fanns om Svanstedts träningsmetoder. Eriksson sa då
i reportaget att Svanstedt i alla fall hade "bra reklam". Eriksson syftade då på att Svanstedt
har avtal med "Elon" och deras logo är tryckt på Svanstedts tävlingsdräkt och hjälm. Detta
var på en tisdag och på onsdagen så var Svanstedt på tävling. På torsdagen kom Svanstedt
instormande i Erikssons stall, "totalt vansinnig".”

Här är verkar förhörsledaren har tröttnat helt på att ta reda på när saker och ting hänt. Det ska visa sig få rätt allvarliga följer i tingsrätten.

Erikssons selektiva minnesluckor
Eriksson minns inte ens vilket år det var i förundersökningen och inte heller i rätten men där kommer han ihåg att han var intervjuad i samband med något Lärlings SM och att det var en tjej som var lärling och att hästen hette Down The Wind. Den hästen vann ett uttagningslopp till lärlings SM den 7 oktober 2004, Den var en 36 oddsare och Eriksson slog bla Svanstedts Ninetynine Quick som också förekommit i målet. Högst troligt sker intervjun den 12 oktober och den 14:e är det Åke rusar in i Erikssons stall. Den 16 oktober skulle finalen gå men då hade Erikssons Down The Wind blivit struken för korsförlamning. Den kunde inte delta i finalen.

I målet finns också olika uppgifter om att STC skulle genomfört en oannonserad razzia. Men uppgiften om vilken tid det är skiftar. Paw Mahony säger dock att han sagt upp sig tidigare eftersom han och Åke inte kom överens. Det gällde bl a att Åke tyckte Paw var för hård mot hästarna. Han slog hästarna när han skodde dom och det fanns ännu ett exempel som Paw själv tillstår med en broms. Så Paw slutade samma dag som razzian men hade sagt upp sig tidigare.

"2005" skandalen!
I rättegången säger Peter Forssberg fast att den första razzian mot Åke sker den 8 november 2004 efter att tre anonyma brev dykt upp på STC, travsportens centralorganisation under hösten. Två av breven är av samma avsändare, handskrivna och den tredje av en annan hand. Dessa brev finns inte med i förundersökningen. Men razzian genomförs: Man hittar inget, ingen berättar om några grisfösare. Däremot berättar Åke om att han en gång för runt 1980 skulle ha provat metoden med avskräckande resultat. Hästen sparkade bakut, sulkyn gick sönder och Åke fick gå hem.

Hans drog slutsatsen att metoden inte var bra och dessutom farlig.

Varken förundersökning eller tingrätt lyckas beskriva den kedja av händelseförlopp som leder fram till en rad allvarliga motsättningar mellan såväl skötare och ledningen på Bjertorp som mellan Hans G Eriksson och Åke Svanstedt.


Med dessa bitar på plats redan i förundersökningen hade målet kunnat analyseras på ett helt annat sätt. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att denna undlåtenhet framför allt från polis och åklagare men också från en passiv ordförande i rätten och i viss mån bristande vaksamhet från advokaterna ledde fram till att rätten kunde tro att Eriksson utsagor liksom Disas påstående gällande Benghali och Fredrikssons tredje version om att han övertalat Svanstedts försteman våren 2005 att använda grisfösare på Eriks egne häst Icing Laday, var trovärdiga.

Eriksson vet inte vilket år han är i Kanal 75. Jag är helt säker på att det är mellan den 7 oktober 2004 och den 16 oktober 2004 när finalen i Lärlings SM gick. Han säger att det var en tisdag och Åke var på tävlingar på onsdagen och på torsdagen kom han inte i Erikssons stall och var vansinnig över de antydningar Eriksson gjort till Kanal 75 som går ut till alla spelbutiker. En Kanal som ägs av ATG och travsportens centralorganisation STC.

Vid samma tid får STC motta tre anonyma brev om att det används grisfösare på Bjertorp. Man genomför en razzia den8 november som Peter Forssberg överveterinär beskriver i rätten. Dessutom finns det rapporter och material som översänts till polisen av STC plus ett förhör som polisen inte redovisat i förundersökningen med Forssberg där han berättar att Åke Svanstedt talat om för honom att han använt grisfösare en gång i sin ungdom med förskräckande resultat. Detta skulle ha varit för runt 1980 alltså innan Åke tog ut sin proffslicens 1983.

I rätten Forssberg dessutom att inspektion sker den 8 november 2004. Men i frågan som ställs av Svanstedts advokat Leif Silbersky säger denne:

”Silbersky: Tack. Peter! Jag har åberopat dig som vittne under följande bevistema. Forsberg skall höras i samband med de iakttagelser i samband med STC:s oanmälda razzia hos Svanstedt 2005.”

Senare säger Forssberg så här:

”Den första gången var den 8 november 2004. Vi hade fått in ett antal anonyma skrivelser om de där påståendena om att man använt elpådrivare.”

Ingen rättar Silbersky. Varken rättens ordförande. Ett problem är att det redan i förundersökningen står att inspektionen skedde någon gång 2005 eller 2006. Inget datum dock. Men med vittnesmålen från Paw Mahony och Tina Voss Nielsen vore det en enkel match att ta reda på när inspektionen från STC varit.

Dessutom hade åklagaren Anders Gustafsson fått material från STC och dessutom hade polisen hållit förhör med Forssberg i ärendet. Så svårt var det inte att lista ut datumet om man inte medvetet undanhöll den informationen för att stärka åtalet. Någon gång 2005 innebar ju att Jepson kan ha slutat.

Men Forssberg säger det korrekta datumet ännu en gång, alltså i rätten.

Men senare i samma förhör säger åklagaren Anders Gustafsson som då haft tillgång till tre källor att fastställa rätt datum. Dels Paws och Tinas uppgifter i förhören, dels STC:s utredning i ärendet plus förhöret med Forssberg och till sist Forssbergs muntliga försäkran i rätten. Men Gustafsson verkar helt tondöv för han säger efter att Forsberg daterat razzian till 8 november 2004 så här i samma förhör i rätten:

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Hans Berglund någon fråga, Åklagaren?)

ÅKL: Jo, jag tänkte vid det här besöket 2005 vad gick ni igenom, vad tittade ni på? Hur noga gick ni igenom utrymmena?"

Det här är alltså det första åklagaren säger i förhöret med Peter Forssberg. Rättens ordförande reagerar inte, inte Forsberg, inte advokaterna.

I domen slås det sedan fast… just det, att razzian skedde någon gång 2005. Inte på ett ställe utan flera. Först i domsreferatet över Forssbergs berättelse:

”Någon gång under 2005 besökte han och tre andra personer Bjertorp för att göra en oanmäld kontroll.”

Forssberg har aldrig sagt så. Han sa den 8 november och inget annat.

Men det är inte det enda stället:

”Åke berättade också att han informerade Peter om det vid den kontroll som gjordes på Bjertorp någon gång under 2005 och att han då även sade att det inte var något för honom.”

Vidare:

”STC gjorde en kontroll på Bjertorp någon gång under 2005.”

Vidare:

”Peter Forssberg har uppgivit att han närvarat vid en oanmäld kontroll som gjorts på
Bjertorp någon gång under 2005 i anledning av att det inkommit ett flertal anonyma
anmälningar till STC, vari angivits att Åke Svanstedt använt elpåfösare vid träning
av hästar. Peter Forssberg har förklarat att det vid kontrollen inte framkommit något
anmärkningsvärt.”

Här har vi alltså ett stort antal tillfällen både i förundersökning där det finns kontrollerbara fakta och utsagor som talar om att inspektionen skett den 8 november 2004. Ändå slår rätten fast att det skedde någon gång under 2005 vilket förändrar hela bevisläget.

Det här är ett av de allvarligaste misstagen. Ett solklart rättegångsfel som jag ser det. Den felaktiga uppgiften vrider nämligen om hela tidsaxeln och grunden för bedömningen av händelseförloppen och hela målet.

Lägger man därtill Att inte Eriksson en kan pricka in Kanal 75 händelsen på året när så flyter det runt rejält.

Men tillbaka till Erikssons olika påståenden.

I förundersökningen hävdade han att en av Åkes skötare kommit in och gråtit vid ett tillfälle och bett honom anmäla Åke.

Inga hästnamn – gråtande skötare
I rättegången säger han så här:

”ÅKL: Är det någon häst du kommer ihåg. Någon speciell häst. Om du har något namn sådär.

-Nej, jag fick väl en del namn i och med att det var en del… eller en ur Åkes personal som kom in och grät i mitt stall och tyckte att det var ett helsike och tyckte att jag skulle anmäla det hela men det gjorde jag inte. Första gången jag kom i kontakt med det här var ju efter Kalla fakta även om många tror att det var annorlunda.

ÅKL: Vem var det som var inne hos dig?

-Anette Stennnnn… en dansk tjej. Stenman eller någonting sådant.

ÅKL: Hon… när i tiden var det? Kommer du ihåg det?

-Svårt att säga. Det var ju under den tiden när Kalle jobbade där. Om det var 2004 eller 2005. Det har jag lite dålig pejl på.”

Nu är det så att Anette Steenberg jobbade hos Åke från 2002 och var fortfarande kvar när Eriksson flyttade från stallet 2007. Dessutom bor Eriksson på området. Han har en villa där. Innan Åke flyttat ner från Bergsåker jobbade Anette Steenberg hos Eriksson i tre veckor. Dessutom passade Erikssons hennes hund när hon var på travtävlingar. Eriksson måste dessutom ha sett Anette dagligen i minst fem års tid.

Vad är problemet? Jo, Anette säger bestämt att hon inte har varit inne och gråtit över att Åke Svanstedt skulle ha använt grisfösare och bett Eriksson anmäla Åke. Antingen minns han fel eller också ljuger han säger Anette i tingsrätten.

Då hittar tingsrätten på en ny historia. Det fanns flera danskor. Någon av dem kunde kommit in och gråtit föreslår tingsrätten. De menar Line. Den sannolikheten är ju inte stor för hon slutade i mars 2004 och det verkar f ö inte alls bekomma henne att Persson använde grisfösare 2003. Hennes problem var att Persson ville gå tillbaka till sin ordinarie flickvän.

”Tingsrätten har uppfattat att Hans Eriksson inte varit säker på att den
danska kvinnliga hästskötaren som uppsökt honom i stallet varit Anette Steenberg.
Med hänsyn till att det i målet hörts tre danska kvinnliga hästskötare, som samtliga
arbetat hos Åke Svanstedt, finner tingsrätten att det finns utrymme för att Hans
Eriksson kan ha misstagit sig på namnet.”

Nu är det så att Eriksson berättar historien om den gråtande skötaren redan i förundersökningen:

”Eriksson uppgav att vid ett tillfälle så kom en av Svanstedts anställd in till Eriksson och grät
och var ledsen med anledning av att man använde grisfösare mot någon häst. Det är en person som fortfarande jobbar kvar hos Svanstedt.”

Nya felaktigheter
Anette förhörs också i förundersökningen av polisen Ulf Kullander. Men som framgår av ovan förhördes Eriksson den 13 januari 2009 och Anette den 4 mars. Det fanns alltså gott om tid för Kullander som också förhörde Anette att fråga Hans G Eriksson om den anställde, vad hon hette et c. Sedan kunde han fråga Anette. Han hade ju en rätt bra ledtråd Kullander. Hon jobbade fortfarande kvar påstod Eriksson. Det gjorde varken Line eller Tina. Tina Voss Nielsen som var Paw Mahognys fästmö slutade i oktober/november 2004. Dessutom kunde han fråga Tina och Line ifall de gråtit om grisfösare i Erikssons stall, Men det orkar inte Kullander. Han gör ingenting.

När Eriksson utfrågas i rätten minns han inte vad hon hette. Men i förundersökningen mindes han att hon jobbade kvar. Hade han sett Line och Tina på jobbet de senaste fyra fem åren? Åter drar rätten slutsatsen som en genomläsning av förundersökningen kunde räddad dem ifrån.

Slutsatsen blir att det inte kan vara någon annan danska än Anette och hon förnekar att hon gråtit ut om grisfösare.

I det här läget i rätten är inte Erikssons minnesbild klarare än Anettes. Eriksson har gång på gång svävat på målet, ändrat och fixat med sin historia. Det har inte Anette gjort.

Rätten borde bortsett från Erikssons vittnesmål i denna del eller ifrågasatt det. Istället gör man en halsbrytande konstruktion att båda skulle ha rätt. Inte om hon jobbade kvar.

Inga frågor till Eriksson om Elin eller Gidde
Vid sidan av detta konfronterar man inte Eriksson med de så kallade Gidde intervaller som bevisligen skett. När Elin ”hintas” kanske Eriksson skulle försökt få henne att tänka på att det kunde varit något annat hon sett tex en Gidde intervall eller bett henne fråga den ordinarie skötaren, Jepson, Glen eller varför inte Åke om vad som var orsaken till att hästen Quack Pot var så ansträngd.

Men Eriksson har en annan agenda.

Det är ju rimligt att Eriksson och hans skötare som var ute varje onsdag måste ha sett Jepson köra Gidde intervaller. Det gjordes ju på 15-20 hästar under denna period. Ett faktum som till och med Eriksson måste ha känt till. Men Eriksson och hans skötare såg bara Jepson med sin förlängda arm i form av ett kvastskaft och en grisfösare eller vad det nu var:

”ÅKL: Såg du den här elpåfösaren? Eller hur visste du att det var frågan om sådant?

-Ha. Ja, jag har ju sett den. Även om det är många som inte har sett dom. Men jag har ju sett dom och det satt på ett sopskaft typ eller någonting. Och Kalle picka ju på dom och tjoa som sjutton när han körde med dom så att nån… nån variant var det i alla fall.”

”Nån variant”, efter att ha kört förbi Jepson med 4-5 hästar i princip varje onsdag under ett års tid plus andra enstaka iakttagelser från rundbanan och hagarna.

Han talade inte med någon utom Kanal 75 och travjournalisten Bengt Adielsson men det händer ingenting. Ja, Elin ”hintar” han men det berättar han inget om någonstans utan det gör hon så det kan ju har varit flera som fått ta del av Erikssons analyser. Nej, Eriksson ville flytta så fort som möjligt. Faktum är att han stannade tre år till och kämpade för att vara kvar.

Hände en hel del de där åren
Man kan fundera på hur Erikssons strategi såg ut. Han går ut och anklagar sin hyresvärd för att vara kriminell och vill samtidigt vara kvar. Den enda rimliga förklaringen är att han hoppades få bort Åke från travbranschen så han kunde ta över gården.

Förundersökning och rätt har ju som bekant inte velat fundera över om det kan ha funnits andra skäl till den uppkomna situationen.

Om man tittar på åklagarens vittnen så är det med undantag för Disas ex Tomas Pettersson runt 20-22 år när händelserna tar sin början. De har givetvis olika ambitioner. Vissa vill köra lopp andra vill bli tränare. Men de vill bli duktiga och framåt. De vill lära sig hur man göra för att bli lika skickliga som Svanstedt. Det är inte så att de är där för de behöver ett jobb.

Glenn H Persson som är försteman är 34, en bit över trettio medan Hans G Eriksson en bra bit över fyrtio jämngammal med Åke Svanstedt.

Jag tycker att skötaren och sommarvikarien Elin Strinnlunds beskrivning av hur Eriksson ”hintade” om vad som hänt när den Svanstedttränade travhästen Quack Pot kom tillbaka uppstressad sommaren 2004 är på pricken som jag uppfattar Hans G Eriksson.

Eriksson som upplysare
En medelålders travfarbror som går runt och förklarar och ger små ledtrådar år ungdomarna som kommit färska från Wången och alla som vill höra på vare sig det är Elin, Kanal 75, eller någon annan.

För Eriksson ”hintar”. Tipsar om hur andras framgångar kan vara fejkade. För Eriksson kan det här med hästar. Trettio år i branschen. Just det där med trettio år i branschen brukar han inleda med när han får frågor i förhören eller rätten. Då har han satt ner foten. Jag har trettio års erfarenhet så det lönar sig inte att ifrågasätta.

Men nu är det så att jag har ungefär lika lång erfarenhet av att ifrågasätta människor som Eriksson. Ljuger Eriksson. Jag tror att han ljuger eller har ett väldigt kamratligt förhållande till sanningen. Frågan är snarare varför och hur mycket. Han kommer ihåg det han vill komma ihåg och hans berättelser, för de är flertaliga flyger runt som ett kladdigt kolapapper i en höststorm. Än fastnar det här och än där för att sedan flyga till ett nytt ställe där det fastnar en stund.

Men någon riktigt sammanhållen bild finns inte.

Först charmar han polisen och drar den ena skrönan efter den andra. Det är med stor sannolikhet en viktig ingrediens i åtalet. Alltså det Eriksson säger är en viktigt, kanske den viktigaste delen i kammaråklagare Anders Gustafssons lilla pussel av mer eller mindre pregnanta iakttagelser.

Eriksson levererar
Jag förstår att Gustafsson slickade sig runt munnen när Erikssons förhör damp ner på hans bord.

En erfaren professionell travtränare som gjort mängder med iakttagelser. Det är något annat än Disa, Tomas, Elin eller för den delen Lines iakttagelser. Rätt vaga på långt håll eller som i Lines fall mitt i ett vänsterprassel där hon drog det kortaste strået.

Nej, Erikssons påståenden i förundersökningen är täta. Han har verkligen haft ögonen på skaft.

Han kan också namnge vilka som farit runt med grisfösare till och från träningsbanorna när Jepson skulle ha använt elpåfösare under träningen av olika hästar.

”Det var alltid någon av Glenn Persson, Erik Fredriksson eller Johan Fredriksson som körde eller cyklade ut med grisfösaren till banan då Jeppsson körde.”

Så där ser man Eriksson med full koll och överblick över en olaglig verksamhet som pågår vecka ut och vecka in i fullt dagsljus på en stor träningsanläggning.

Det märkliga är att det bara är Eriksson som sett den här verksamheten. Ja och så Erikssons anställda. Ja, och en del andra skötare hos Svanstedt som blivit upprörda och tagit kontakt med Eriksson. En har gråtit i hans stall och bett honom anmäla Svanstedt fast det gjorde han inte.

Faktum är att han inte gjorde något alls. Jo, Jepson hade en box för en egen privat häst i Erikssons stall. Det verkar ha skurit sig mellan de båda på ett tidigt stadium och Eriksson säger att han sa åt Jepson att han fick flytta ifall han höll på med grisfösare.

Det framgår inte när Jepson flyttade från Erikssons stall.

Hur ska han klara sig utan backen?
Faktum är att Eriksson var på Bjertorp som gården heter långt innan Svanstedt. Redan i slutet av 80-talet. När gården var till salu fanns det flera tränare som hyrde in sig i stallarna. Flemming Jensen var en och Hans G Eriksson var en. Eriksson ville själv köpa gården men den såldes till Svanstedt som flyttade ner sin träningsverksamhet från Bergsåker.

Man kan säga att Svanstedt redan var en av topptränarna i Sverige medan Hans G Eriksson var en medelstor tränare med framgångar, dock inte alls i klass med Svanstedts som bl a blivit tvåa i Elitloppet med hästen Zoogin som han körde in 25,3 miljoner kronor till ägarna och vunnit många storlopp redan.

Redan när Svanstedt flyttade ner sin verksamhet och köpte gården hade han fyra-fem gånger så många hästar i träning och snart fylld han på med nya.

Jag vet inte om Svanstedt var först att träna travhästar i skogsbackar. Men han blev känd för det och man fick fritt associera Zoogins smeknamn ”Köttbullen från Matfors”. Man kunde riktigt tänka sig hur Zoogin spände musklerna i den där backen de visat på teve. Skit också tänka många tränare. Hade jag bara bott i Matfors och haft en så där backe.

De som hade en backe och inte skänkt backarna i omgivningen så mycket tankar tidigare sågs allt oftare streta uppför olika backar.

Så deklarerade Åke Svanstedt att han skulle flytta till Västergötland och Bjertorp. Va fan!

Vid årsskiftet 2001 och 2002 gick flyttlasset och Åke nya grannar gick och spottade och mumlade om den där backen som de inte kunde se någonstans.

Nu jävlar!
Nu skulle väl norrlänningen få bekänna färg. Hur fan kunde han flytta ifrån sin backe. Äh, man börja ju fundera redan när skon flög på Elitloppet. Alltså om det var lite överdrivet det där med Åke. Kung Åke. Nu hade han i varje fall ingen backe.

Så märkvärdig var han väl inte. Så fick han ta över träning av Benders Gidde Palema i november 2002. Gidde som gått från Svanstedt till Goop våren 2000 år och som visserligen sprungit in ca en miljon under de femton första månaderna till våren 2001 när den gjorde sin sista start men den var nu sju år gammal och hade gått i avel på Västerbo
.
Vad skulle Åke med Gidde till. Det talades om att det var något personligt. Åke tränade på och sedan kvalade hästen den 26 november 2002. Den 16 december gjorde den sin första start på 20 månader… och vann. Visserligen ett 1640 lopp på Mantorp men mer än ett ögonbryn höjdes. Fem månader senare han Gidde Palema sprungit i 3,1 miljoner. I andra starten vann den Gulddivisionen i V75 och sedan rasade det på. Innan Goop tog över träningen år 2000 hade Svanstedt kört in nästan tre miljoner.

Nu var alltså Gidde sju år gammal och hade på bara tre månader vintern och våren 2003 kört in nästan hälften av vad den kört in under hela sitt liv.

Tar det aldrig slut?
Sedan skulle Gidde springa in ytterligare 20 miljoner i Svanstedts regi fram till 2006 när hästen fick en gaffelbandskada och pensionerades elva år gammal. Idag finns det mer än femhundra föl efter Gidde Palema.

Hästen vann bland annat Oslo Grand Prix två år i rad och Elitloppet 2004.
Åke Svanstedt har uppgett att Eriksson också vill köpa gården. Istället kom Åke dit och med honom samarbetet med den finansiellt starke uppfödaren och hästägaren Karl-Erik Bender som föder upp Palemahästarna. Det blev en hel del förändringar. Till att börja med hade Åke så många hästar att alla stall utom ett fylldes. Eriksson är jämngammal med Åke. Han fick byta stall till ett som låg närmre träningsbanorna. Om nu Åke beordrade användning av grisfösare varje onsdag skulle han då underlättat för Eriksson att bevittna denna olagliga träningsmetod. Eriksson uppger att hans egna hästar tränade fortkörning på onsdagar eftersom Åke hade många hästar som använde banorna andra dagar och att Eriksson då såg Jepson som använde grisfösare. I Erikssons stall hade också Carl Johan Jepson sina egna hästar en tid. Rätten har inte ens försökt utreda vad som hände dem emellan. Men det verkar rätt rimligt att de inte står på god fot med varandra.

Nu får det vara…
Dock. Ifall nu Åke Svanstedt beordrade användning av grisfösare sedan han kommit till Bjertorp så borde han funderat på ifall det var så smart att flytta Hans G Eriksson till parkett.

De var lika gamla. Hade ungefär lika lång erfarenhet av träning av travhästar. Åke kom ny till bygden. Till Axevalla och Åby där familjen Goop regerat. Skogsbackekungen dök upp och knep gården och hade backning av Karl-Erik Bender.

Det fanns inte ens en backe.

Han kör samma Gidde konceptet med Zocker Wadd. Det fungerar och Disa tror att hästen fått el som hon glatt meddelar sommarvikarien Elin.

Nått lurt måste det vara? Gidde intervallerna som till förvillande likhet påminner om det som vittnena påstått skulle röra sig om elträning med grisfösare.

Efter Gidde kommer nya framgångsrika hästar och sedan händer något. 2007 flyttar Hans G Eriksson, Johan och Erik Fredriksson slutar.

Disa och Tomas slutade 2005. Line jobbar med annat i Danmark. De övriga jobbar inte kvar.

Den enda som det går riktigt bra för är Åke. Disa och Tomas sätter upp Åke som kusk på hästen Arras TCB. Åke vinner. Tomas går in i väggen hästen sälja tillbaka till Börjesson som skickar den till Åke där hästen vinner. Eriks tränardrömmar blir kortvariga. Fyra hästar försvinner till Åke. Bla Wood Laday. Hästen bara vinner och vinner. Varje år kör Åke in tjugo trettio gånger mer än Eriksson. Tränar på samma grus och sand och hagar, i samma stallar, samma foder. Ingen backe. Hur fan kan det gå ihop?

Vad var det som hände då? Det blev kanske helt enkelt för mycket Åke Svanstedt och för lite Hans G Eriksson på Bjertorp.

PS. appropå grisar DS.