Forskardrömmar del I

Hus liksom hästar kan bli sjuka av olika orsaker!

Om man vill veta något om hästars hälsa så brukar man vända sig till de ställen som utbildar veterinärer och där det forskas kring hästar. I Sveriges heter den främsta institutionen på detta område Sveriges Lantbruks Universitet vanligen kallat SLU eller Ultuna. Det ligger utanför Uppsala och där finns en mångårig forskning samlad kring både häst och andra djur.

Förutom Ultuna utanför Uppsala så finns lantbruksuniversitetet (SLU) också på andra ställen i Sverige, nämligen i Alnarp i Skåne, Skara och i Umeå.

Sammantaget så utgör dessa lärosäten rimligen 90 procent av den samlade teoretiska kunskapen om hästhållning. Sedan finns det den praktiska kunskapen som av naturliga skäl är betydligt sämre dokumenterad. Till detta ska läggas kunskap på olika myndigheter och organisationer samt inom t ex foderindustri och andra specialföretag.

Dessutom finns det mängder av forskning runt om i världen och ett antal internationella veterinärmedicinska tidskrifter som publicerar nya rön inom veterinärmedicin.

I Sverige finns SLU också representerade på nätet med en modern och omfattande webbplats som bland annat innehåller vetenskapliga undersökningar. Det är rimligt att anta att de undersökningar som genomförts i Sverige vad gäller hästars hälsa borde finnas arkiverade just på SLU. När jag talar med Jordbruksverket så är Göran Åkerström där av samma uppfattning.
Så när det gäller vetenskapliga rön om akuta munblödningar, munskador, magsår och andra magåkommor, hovblödningar och andra skador som en häst kan få borde just SLU var det naturliga stället.

Anders Darenius, banveterinär vid Mantorp har den senaste tiden ett flertal gånger varit ute och talat sig varm för att djurskyddet varit eftersatt inom travsporten. Jag är övertygad om att Darenius är en trevlig prick. Men i det här fallet är det vad han säger som är intressant.

Här följer några av Darenius mer uppseendeväckande påståenden:

a) 40 procent av alla travhästar som tävlar och tränas för tävling lider av magsår(Kalla fakta)
b) Tio procent av alla travhästar har akuta munskador. 70 procent har haft det(Kalla fakta)
c) 70 procent av travhästar i träning och tävling påvisar magsårsförändringar(Travronden)
d) Lungblödningar är vanliga(Kalla fakta)
e) Hästar blöder ut munnen och näsan(Kvällsöppet och Kalla fakta)

Till detta kan lägga hovblödningar som bl a Djurens Rätt uppmärksammat. Hästar springer barfota och blöder på grund av detta.

Låt oss börja med det något som vi alla känner igen. Magsår. När vi pratar om magen så brukar vi prata om halsbränna, magkatarr, magsår, blödande magsår. Den vetenskapliga världen samlar man många symtom och kallar det för dyspepsi och har också något annorlunda benämningar på olika sjukdomstillstånd.

I den mer teoretiska världen för människor talar man om olika problem som halsbränna, reflexsjukdom(GERD), reflexsjukdom hos barn, dyspepsi och magsår.

Sverige ligger långt framme i den medicinska fronten när det gäller mediciner mot skador i magen. Losec m fl har sedan slutet av 80-talet varit en storsäljare för Astra Zeneca.

Det innebär att när Anders Darenius talar om magsår så associerar vi i olika grad till de obehag vi själva har eller har haft i magen. Allt ifrån magknip till blödande magsår, dyspepsi och magsår.
Problemet är att när Darenius talar om hästar i träning och tävling och nämner magsår så implicerar han att det skulle vara beroende på träning för tävling eller tävling i sig som förorsakade magsår alternativt att många hästar tävlar med magsår.

Anders Darenius är banveterinär och pratar dystert om ”dolda skador” som han inte kan upptäcka direkt i samband med tävling. Den genomsnittlige tittaren som inte lusläser publikationer från SLU(Svergies Lantbruksuniversitet), American Journal of Veterinary Research, Equine Veterinary Journal m fl tror följaktligen att dessa skador och problem a priori är att hänföra till travsportens slavdrivarmentalitet gentemot hästarna inom sporten, d v s det djurplågeri inom travet som TV4:s Kalla fakta gett sig fan på ska stå präntat i pannan på svenska folket.

Det har varit känt under långt tid att man i hästars magar kan se irritationer och förändringar. Exakt vad detta beror på har varit föremål för en intensiv forskning under många år. Generellt kan sägas att man kommit en bit på vägen men verkligen inte kunnat klarlägga exakt vad som gör att så många hästar uppvisar förändringar i magen, grovtarmen och matstrupen. Det gäller vidare alla hästar, ridhästar, galopphästar, hopphästar, dressyrhästar och travhästar och till och med föl och fölmärrar. Föl? Jag enligt den internationellt kände forskaren inom veterinärmedicin amerikanen Dr Frank Andrews* drabbas 25% till 50% av fölen av var som på fackspråk kallas Equine Gastric Ulcer Syndrome (EGUS). Omfattningen och förekomsten gör dock att man hittills inte kunnat slå fast exakt vad detta beror på samt ifall det är en helt eller delvis naturlig del av hästens matsmältningsprocess. Men det är också som vi ska se i allra högsta grad en frågan om definition.

Istället för att visa lite vetenskaplig insikt och ödmjukhet inför ett problem vars omfattning är historiskt outredd dundrar Anders Darenius på och försöker chockfrälsa människor som inte vet vad han talar om men som känner stark oro inför vad han säger.

Det är inte bara vetenskapligt ohederligt utan djupt oetiskt. I sin senaste insändare i Travronden 103 talar han omväxlande om ”magsårsförändringar” och ”magsår”. Som vanligt utan närmre definition.

Människor är inte hästar. Det vet Darenius. Ändå försöker han upprepade gånger få tittare och läsare att tro på att de flesta hästar som tränas eller tävlar har magsår likt det magsår vi som människor har och detta åsamkar oss(människor och hästar) svåra smärtor och kan var rentav livsfarligt ifall vi inte kommer under behandling. Saken är betydligt mer komplicerad. Så har t ex äldre människor ibland magsår utan att veta om det. Det säger jag bara som uppvärmning alltså.

Får hästar magsår? Absolut. Men saken är lite mer komplicerad.

Som veterinär antas Anders Darenius åtminstone översiktligt och helst väl känna till var forskningen befinner sig inom de områden han uttalar sig. Talar han med en journalist som Kalla faktas Sofia Hartung som inte vet särskilt mycket om veterinär medicin och hästskötsel så ligger det ett tungt ansvar på Anders Darenius axlar att göra förklara vad som är etablerad vetenskaplig kunskap och vad som är mindre väl utrett. Han måste också noga förklara skillnader mellan människans mage och hästens mage ifall det finns någon.

Så vilka är de stora skillnaderna.

Hästens mage är för det första anpassad till att äta uteslutande vegetabiliska produkter. Hästar äter inte oxfilé hur välhängd den än är. Hästar röker inte och hästar dricker inte ens kaffe. Möjligen Coca Cola.

Så att jämföra magsår eller förändringar i en hästs mage och matsmältningsorgan med en människa låter sig inte göras rakt av.

Men huvudparten av den vetenskapliga världen har till skillnad från Darenius haft helt andra ingångar till magsårsproblematiken med hästar. Av den kända litteraturen, såväl nationellt som internationellt så har man i mindre utsträckning varit inriktad på att träning och tävling skulle var huvudorsaken till problemen och mer inriktad på att domesticeringen och de ändrade matvanor som följt med hästens roll som husdjur skulle vara orsaken till eventuella problem.
Det kan möjligen bero på att man svårligen kan förklara den ovan redovisade förekomsten av (EGUS) hos föl med att de tränat för hårt eller tävlat för hårt eftersom föl varken tävlar i USA eller Sverige eller för den delen någonstans i världen. Vidare finns en fransk undersökning redovisad i Veterinary Journal maj 2008 som visar på hög frekvens av magsår enligt Travronden 98(drygt 70, 9 procent) hos fullblods fölston som inte är i träning eller tävling varit svår att relatera till hetsen inom travsporten. Också här funderar man över vad som menas med magsår.

Anders Darenius vill skydda hästen. Det är en bra utgångspunkt. Han jämför med ridsporten där hans ”värdegrund” finns om jag förstått honom korrekt.

Jag vågar påstå att ridsporten har andra problem och en del är dessutom av samma art. Jag skulle vilja påstå att Anders Darenius bild av ridsporten är en aning romantiserad.

En sak som Darenius överhuvudtaget inte nämner är användandet av spö.

En kollega som arbetar på samma ställe som Darenius, nämligen Jordbruksverket berättar för mig när vi talar om juridiskt ansvar om en mamma som håller en ponny i tyglarna medan sonen tio år piskar hästen innan han ska rida. Nå, det visade sig som tur är att juridiskt sett var mamman ansvarig.

Jag har tidigare refererat till uppiskning av elithästen Whisper inför Stockholm International Horseshow i Stockholm för en månad sedan där hästen piskades randig på bakdelen.

Blodstrimmad med ett stort antal rapp fick den sedan ridas i tävling till en sjätteplats utan att någon enda av Anders Darenius fina djurvänner inom den delen av sporten överhuvudtaget reagerade. Istället kom bilden till Jordbruksverket för påsyn via en åskådare som lade ut bilden på sin blogg.

På samma verk kom jag också i kontakt med en mekaniserad version av barrering. En gummiklädd bom klädd i hönsnät kopplad till en oscillograf samverkade med hästens ben som var insmorda i saltlösning för att öka strömföringen. Länge sedan? Ja, men dock inom den fina ridsporten och så länge det inte stod uttryckligen i lagen så var väl lindad käpp och slag mot benen tillåten inom hoppsporten herr Darenius. Är också detta en del av Anders Darenius annorlunda värdegrund? Eller talar vi om ridhushästar som piskas dagligen av outbildade snorungar vars föräldrar betalt timavgiften till en ridskoleägare. Hur många spörapp tror herr Darenius en normaltrött ridskolehäst får under en livstid jämfört med en travhäst som enbart används inom travet och max tävlar fyra gånger per månad och sällan mer än 15-30 gånger per år. Talar vi om att känna av spöet 0-5 gånger per månad i snitt eller 100-200 gånger eller mer per månad där den senare siffran gäller ridhästen och den fina ridsporten. Tycker herr Darenius det finns en skillnad mellan 8-åriga Lisa med nya julklappsspöet som sitter upp på ponnyn Muffen för första gången eller Stig H Johansson med 152 hästar i träning och 700 miljoner insprungna pengar till sina hästägare genom 40 år? Nu talar jag om spöföring. Kan vi få några spänstiga gissningar här också som vi fått inom alla andra hästvårdsdelar av hästvurmaren och banveterinären Anders Darenius? Finns det några avgörande skillnader i erfarenhet och kunskap om hästar mellan Stig H Johansson 63 år och Lisa 8 år? Eller för all del Fredrik B Larsson med 60 hästar på träningslistan eller en Hultman, Goop, Bergh, Lähdekorpi, Walmann eller vem som.

Nä, det var såklart djupt orättvist. Darenius har ju inte pratat om spödrivning. Nä, det var just det. Men nu ska vi prata om magsår. Men först lite HIV.

Inom all medicin så behöver man tråckla sig lite fram och tillbaka. En undersökning visar si och en annan så. Inte sällan handlar det om måttstockar. Innan forskarna kom på att HIV handlade om livet självt, typ ifall man värmde över 72 grader så dog viruset så hade läkare och forskare alla möjliga idéer. Läkemedelsföretaget Kabi Vitrum trodde att ifall men filtrerade viruset, den så kallade gel-metoden så skulle man få bort virus ur blodet. En kostnadseffektiv metod. Det var bara det att 5 av 100 virus smet förbi filtret och blödarsjuka i Sverige blev HIV-smittade av sin egen medicin Preconativ.

Det här är lite som ett deckarpussel. Man måste börja nysta någonstans för att komma någon annanstans.

Ett förhållande som förbryllat mig genom hela den här sörjan är de oerhörda svängningarna i procentsatser när det gäller frekvensen av magsår. Darenius själv som är en siffrornas mästare har på bara några veckor ökat på magsårsfrekvensen från 40 procent till 70 procent. Men jag är ingen snåljåp. Dr Frank Andrews menar att det som vi tidigare karakteriserat som (EGUS) kan förekomma i 60 - 90 procent hos vuxna hästar. Han talar då om hästar i allmänhet och inte specifikt travhästar.

Sug på den Darenius! 90 procent!

Peter Forsberg som alltså inte är hockeyspelare och travhästägare utan överveterinär vid travsportens centralorganisation STC pratade i TV i samband med efterspelet till Kalla faktas program om att det handlade om en större undersökning av blandade kallblod, varmblod och russ. 2,5 procent fick han ihop som skulle ha magsår.

Min misstanke har hela tiden varit att experterna inte pratar om samma sak. Ska jag vara lite vanvördig inför expertisen så kan jag kanske säga att de inte riktigt bestämt sig för hur ett hästmagsår ser ut och Stig H Johansson som är en noggrann karl såg helt förvånad ut över siffrorna på 40 procent. Han sa att det var ovanligt att hästar hade magsår.

Detta leder mig till Tjeckien.

Titeln på den något långa och stolpiga titeln på den vetenskapliga publikationen är ”Prevalence of Gastric Ulceration in Standardbred Race Horses in Czech Republic” MVDr Barbora Bezdekova et al. Publicerad i ACTA VET Brno 3 mars 2005, 74 59-65.

Det ska man nog karakterisera som en undersökning om galopphästar eller i varje fall tävlingshästar.

54 hästar användes i studien och en gradering av påverkan gjordes från 0-4. Författarna skriver att det inte är ovanligt med (EGUS) när det gäller tävlingshästar. 55-100 % säger man och hänvisar till en rad studier: Murray et al. 1989, Johnson et al. 1994, Vatistas et al. 1994, McClure et al. 1999. Det där ”et al. ” betyder att det är flera som antingen arbetat med undersökningen eller att de som verkligen gjort det vill få förmåner eller ökade anslag av de som ingår i ”et al.” Inte sällan ett slags vetenskapligt rövslickeri. Det behöver inte betyda att det är något fel på undersökningen, snarare på drivkrafterna inom delar av den akademiska världen.

Så den godbiten har Anders Darenius missat. 100 %! Fast eftersom den studien gjorts före 1994 så borde detta betyda att frekvensen sjunkit! Eller , eller?

Men nu börjar vi närma oss det intressanta som kan förklara skillnaden mellan 2,5 procent och 100 procent.

Men först ännu ett et al. Ni minns den där skalan 0-4. Den var faktiskt inte ryckt ur luften utan även här fanns det en hänvisning, källa: Nadeau et al. 2002.

Jenifer Nadeau heter hon. Men det visste jag inte då.

Däremot beskriver de tjeckiska forskarna väldigt detaljerat hur skalan vad gäller påverkan på magen hos hästarna är konstruerad:

0 = normal mucosa(no lesions)
1 = hyperaemia or hyperceratosis of mucosa or less than 5 single lesions
2 = diffuse damage of mucosa, multifocal lesions with or without hyperceratosis, more than five lesions, no haemorrhage
3 = multifocal lesions, with loss of surface epithelium and hypertrophic margins, more than 10 lesions, diffuse damage.
4 = diffuse ulceration of mucosa, loss of margo plicatus continuity, with or without haemorrhage

“Gastric ulceration” är det forskarna undersöker förekomsten av i de här 54 hästarnas magar vilket torde kunna översättas med ”magsårbildning” eller ”magsårnad”. Magsår heter på engelska ”gastric ulcer” och magblödning ”gastric haemorrhage”. Mucosa betyder slemhinnan.

Så vad kom man fram till?

Jo, i 62,96 % förekom ”magsårbildning” eller ”magsårnad”.

20 hästar eller 37,04 % hamnade i grupp 0.
16 hästar eller 29,6 % hamnade i grupp 1
14 hästar eller 25,9 % hamnade i grupp 2
4 hästar eller 7,4 % hamnade i grupp 3
0 hästar hamnade i grupp 4

Studien är mycket mera omfattande men är en indikation på ett sätt att definiera var som på svenska skulle kallas magsårbildning eller magsårnad och är något helt annat än magsår.

Så fort jag får tid ska jag översätta graderingen och då ska jag också berätta mer om Jennifer A Nadeaus forskning på bland annat alfaalfa och losta**. Det kanske inte låter så kul men det är det. Där kommer hon också att sammanstråla med Frank M. Andrews som jag nämnde ovan.

Kan en del av hemligheten helt enkelt ligga i användandet av begreppet ”Gastric Ulcer” respektive ”Gastric Ulceration”. Eller är det begreppet "Equine Gastric Ulcer Symdrome" (EGUS) som används kors och tvärs som spökar. Samtidigt skulle jag behöva en bra bild på en hästmage men det får bli senare. Jag har nämligen också fått lära mig att det finns olika delar av hästens mage och grovtarm samt en del annat som jag nu måste studera närmre.

* http://www1.agric.gov.ab.ca/$department/deptdocs.nsf/all/hrs3712

**Evaluation of diet as a cause of gastric ulcers in horses
Jenifer A. Nadeau, Frank M. Andrews, Alan G. Mathew, Robert A. Argenzio, James T. Blackford, Morgan Sohtell, Arnold M. Saxton
American Journal of Veterinary Research, July 2000, Vol. 61, No. 7, Pages 784-790(doi: 10.2460/ajvr.2000.61.784)