Etik och lite utsvävningar

Jag läser American Journalism Review och en artikel som handlar om problem och fördelar med anonyma källor*.

Man kan säga att vi har Woodward och Bernstein, OJ Simpson, Woodward och Janet Cooke och många andra fall men Woodward och Bernstein satte prägel på en hel generation journalister med ”Deep Throat". Några år senare när Woodward blivit chef trillade tidningen dit när den anställde Janet Cooke som reporter. Janet Cooke vann Pulitzer priset men fick lämna tillbaka det**

The Washington Post's Policies on Sources, Quotations, Attribution, and Datelines***, är en annan artikel som kan rekommenderas för journalister som funderar på anonyma källor samt deras The Washington Post's Corrections Policy***. Man kan säga där finns en del klokheter sammanställda som man har lite svårare att finna i svensk media.

Egentligen borde jag läsa något urtråkigt lagförslag om fildelning men jag orkar inte. Ett antal timmar ägnades idag åt hästpiskning.

Varför bryr man sig egentligen? Engagerar sig och stuvar om i människors föreställningsvärd – eller inte. Låt allting har sin gång. Ta det lugnt – ta en Toy.

Kanske det ja. Röka lite torkade bananskal…

Som en dom jag läste idag i Kurdish Globe. I Iran hade en äkta make slängt syra i ansiktet på sin fru så hon blev blind och nu skulle hon enligt ett domstolsbeslut slänga syra i ansiktet på honom enligt något slag öga för öga, tand för tand system som finns i shariahjärnorna – i Iran ska jag kanske säga. Det låter ju som en sorglig historia så jag deppade lite över mänskligheten ända till jag insåg att det fanns en humoristisk sida av saken fast den får ni fundera ut själva.

Hunden snarkar. Carina har varit tyst idag. Men hon har livvakter. Själv får hon inte vara beväpnad. Det är något om att man inte ska delta. Löjligt. En liten puffra kan man väl få ha. Det gör en lugnare. Jag kände mig rätt stöddigt med min 9 mm Beretta. Men den skavde i arslet eftersom man förvarade den där eller vid sidan om pungen fast det tycket jag var lite vågat.

1991 när jag var i turkiska Kurdistan i samband med Gulfkriget fanns det en liten kurd som var jävligt rolig. Han jobbade åt ett amerikanske oljebolag och vi festade en del. Han hade alltid en jätteliten pistol innanför brallorna, en riktig bögrevolver med pärlemor på kolven, snirklig och sorglig och jag vet inte hur det riktigt gick till med han sköt sig i foten den idioten. Gick med bandage i flera veckor. Vi hade mycket roligt åt Sundance Kid.

Det var rätt mycket skjutvapen då. Turkarna låg på och hade en del tryck på oss. En dag när vi var som mest nervösa så ringde det på dörren. Vi hade ett pumphagelgevär stående innan för dörren. Killen som vi bodde hos, en gammal kompis hade licens men vi tänkte sälja oss dyrt. Så efter några bestämda signaler var vi övertygade om att det var några, ja vad ska man säga halvofficiella utredare. Så jag sög tag i pumpbössan och slet upp dörren med ett ryck. Utanför stod två personer. Den enda var en svartklädd kvinna på 80+ som jag kände igen som kompisen mamma och den andra var ett litet barnbarnsbarn som började stortjuta skräckslaget. Sedan dess så stoppade vi undan bössan. Vi använde den att skjuta prick på ölburkar när vi hade picknick men det var lite overkill.

Kurderna älskar att skjuta prick när de har picknick. Det är en tradition om man säger så.

Undrar hur det gick för Sacha.

Han var en riktig paddlare. Det var också 1991. Vi satt på planet mellan Istanbul och Diyarbakir, Joseph Rodriguez, den berömde amerikanske fotografen och jag. Jag var inte så berömd. Men Jo hade publicerat sina bilder i National Geographic och det gör man inte varje dag. Bakom oss satt en kille som slängde sig i slang med oss. Han hette Sacha och hade fått pris och publicerat sig i Stern. Det var östtyska nazister han hade plåtat och det var en gång med en yxa på ett tunnelbanetåg när han slängde sig ur på spåret. Ja, det lät dramatiskt i varje fall och det är klart ifall man har en galen nazist som slagit en yxa i en invandrare på ett tunnelbane tåg och man knäpper en bild samtidigt så kanske man ska gå av tidigare och inte vänta till nästa station. Men vi tog hand om Sacha som kom direkt från Saudi eller Doha eller var det nu var. Det var inget drag där tyckte han. Sacha gick inte på något men han var ändå speedad hela tiden och skrek efter bom-bom som han sa, strider, action, sprängningar, allt som var livsfarligt ville han rota i.

En gång klädde han ut sig i PKK uniform men då sa vi till honom att han fick lugna sig eller dra. Så då drog han om jag inte minns fel. Joseph blev nervös av Sacha. Jo hade knarkat i större delen av sitt liv innan han fick besked av doktorn att han hade högst två år kvar att leva. Då slutade han, började köra yellow cab i New York och åt bara nyttiga saker. Han gillade den där finhackade tomat och gurk salladen som de hade på Pilmen och en del andra ställen i Diyarbakir. Då bodde det 250 000 själar i stan och en kille berättade om att det hade varit 20 bilar i stan på 60-talet och 20 000 invånare och borgmästaren hade infört rödljusen och blivit en hjälte på det eller något i den stilen. Nu är det 6-700 000 om det räcker.

Sacha hittar jag inte. Det kan betyda två saker. Han har bytt bransch är död eller också minns jag inte hur han stavade sitt namn. Oops! Det var visst tre saker. Jag vet vad jag tror

Det gick bra för Jo tror jag. Vi förlorade kontakten när han flyttade tillbaka till USA. Varför vet jag inte riktigt? Vi är i varje fall inte ovänner. Han gjorde en uppmärksammad serie om Watts i LA och gjorde fler saker för National Geographic, fick priser, stipendier, fotade på olik aställer och ställde ut. Böcker, ja Jo R har varit i farten.

Jo var en bra vän liksom vår kompis som turkarna hissade upp i en helikopter.

Jo har en egen hemsida nuförtiden. Titta gärna på den. Där finns vackra bilder av en fotograf med ett stort hjärta.

*American Journalism Review: http://www.ajr.org/Article.asp?id=1596
**Janet Cooke: http://en.wikipedia.org/wiki/Janet_Cooke

*** Poynters om Washington Post: http://www.poynter.org/column.asp?id=53&aid=61244
http://www.poynter.org/column.asp?id=53&aid=61256

**** My old friend Jo’s website: http://www.josephrodriguez.com/