Benyamin Netanyahu’s israeliska koalitionsregeringen blir en garanti för fortsatta problem i den palestinska frågan. Flera raketer, större militärutgifter, ökad spänning med Iran och ett allt mer desperat palestinskt folk.
Glöm en Palestinsk stat, Roadmap to Peace, Annapolis överenskommelsen. Dessa grundfrågor finns inte ens i basen för den tilltänkta regeringen.
I Mellanöstern är varje avtal början på en ny förhandling.
Mellanösterns själva livsnerv är dess totala oförmåga. Utan denna oförmåga kan denna del av världen knappast engagera en enda minut av en nyhetssändning.
Hillary ska betala sina kampanjskulder. Hillary har varit i Kina och visat prov på ja, vadå:
"Human rights cannot interfere with the global economic crisis, the global climate change crisis and the security crises," (21 januari 2009 CNN)
De kinesiska ledarna log och sa att de använt sitt ekonomiska överskott för att köpa amerikanska statspapper och annat som borgade för stabilitet. Vi är alltid för stabilitet, sa de och log en gång till för säkerhets skull.
Utrikesminister Clinton som numera är så lyft att hon lätt själv skulle kunna tas för kines kan få svårt att förklara för den amerikanska vänstern exakt vad hon menar med sitt uttalande om förhållandet mellan mänskliga rättigheter.
Det är lite som den gamla sossedevisen från femtiotalet. ”Gärna medalj men först en rejäl pension!”
”Gärna mänskliga rättigheter men först måste vi lösa den ekonomiska krisen, klimathotet och den internationella säkerheten”
Eller kärnkraftedebatten. ”Vi måste utveckla innan vi kan avveckla”.
Den typen av politiker har vanligen slagord som ”Change” i sina valkampanjer.
Jag satt med en amerikansk kongressledamot och käkade tupp alldeles innan valet 2004. Han frågade var jag önskade med valet i USA. Jag sa att jag höll på Bush. Inte för att jag gillar republikaner men för att jag ansåg att han var en garant för att få något som helst ordning på Irak.
Kongressledamoten var demokrat.
– Men du håller väl på Kerry, eller hur, sa jag för att vara lite hygglig.
Han skakade på huvudet.
– Kerry, talar så här, sa han och pekade på båda mungiporna.
Mr Change har nu intagit scenen. Den breda svenska mediala klack som gjort vågen i flera år och drömt sig tillbaka till ångradions dagar när Kennedy bad amerikanerna fråga vad de kunde göra för sitt USA kom inte tillbaka hur mycket de än blundade på SVT, TV4, DN, SvD, Aftonbladets och Expressens ledarsidor. När ska journalister lära sig att politik är en komplicerad vetenskap?
Carina ringer. Hon tuggar macka och berättar om några försvunna revolvrar. Samtidigt handlade samtalet om att projekt som är relaterade till svenska kronor och budgeterades under förra året numera inte är värda lika mycket i USD.
Mr Change har nu blivit Mr Exchange. Dollarn stod i 6 kronor och nu senast stod den i nästan 9 kronor. Trettio procent rakt ner i brunnen. Vad blir billigare? Svenska bilar som ingen vill köpa eller ens stödja. Papper och skog?
Jag hörde att Maud har grejer på gång. Hon ska skicka ut alla varslade till sin hembygd där de ska samla tallkottar. Sedan ska de målas blåochgula och säljas längsmed vägkanterna i sommar när tysken, ryssen och amerikanen kommer på besök. Projektet har redan fått femtio miljoner för att utarbeta en logga som kommer att bestå av en mosaikkotte designad Ernst Billgren.
Namnet ska visst bli ”Change for Sweden”.
Den som lever får se. V4 och då menar jag inte den röda som min moster hade 1965.
Inlägg
