Flera tankar dyker upp!

Det skreks ordentligt framför vår teveapparat igår.

-YYYEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEESSSSSS!

Enligt mitt tycke blir det nu en final i fotbolls VM i Sydafrika som kommer att bli mycket spännande.

Spanien mot Holland.

Två lag som aldrig vunnit fotbolls VM.

Kan det bli bättre?

Fotboll är inte ett spel där man spelar i nittio minuter och sedan vinner Tyskland. Inte i år i varje fall och detkänns skönt!

Noterade att Henrik Larssons topptabell ser ut som följer efter helgen kommande matcher: 1. Holland 2. Spanien.3 Tyskland.

Jag håller också på Holland.

Orange Go!

Den stora frågan är vad man ska titta på när VM är slut? Ernst Kirschsteiger?
Det blir ett problem.

För några veckor sedan satt jag på Hålet och min vänstra granne hyllade en kille som heter Erik Niva.

Hon skulle jag läsa och begrunda enligt grannen som tydligen gjort det.

Jag läser väldigt lite sportkolumner. Dels är jag inte överdrivet intresserad av sport och dels är de sällan spännande för andra än tabellbitarna.

Men när namnet Niva flög förbi igår och jag uppmärksammade att han satt sig för att baissa Holland som värdelösa så var jag tvungen att för djupa mig i ämnet.

Vilken är Nivas storhet.

Svårt att säga. Han har kanske fler fotbollsvideos hemma än andra. Kan använda statistiken mer kreativt än andra.

Påminner lite om Mats Olsson innan Olsson blev trött.

Det hör till saken att den match Niva syftade på(Uruguay)verkligen inte var någon särskilt ful match.

Det utdelades inte heller särskilt många reprimander av domarna.

Men budskapet gick fram. Holland är kass!

-Nä, nu måste jag nog…

Man såg att Henrik Larsson inte riktigt sög i sig allt vad Johanna Frändén hade på hjärtat rörande de spanska spelarna.

Istället för att hålla truten säger Larsson vad han tycker. Precis som Johanna.

Skillnaden är ett helt fotbollsliv med en Champions League vinst med Barca, framgångsrikt spel i HIF, landslaget, Holland och Skottland samt Manchester United.

Larsson trodde på Spanien. Det var han och bläckfisken mot Ola, Johanna och Pops.

Chris H. och Glenns preferenser lyste tyvärr igenom under hela matchen. Så fort Tyskland rörde bollen var det genialt.

Annars tycker jag att framför allt Glenn är en tillgång, speciellt för oss som inte vet allt.

Men det finns två saker som irriterar mig med moderna kommentatorer.

Det ena är ett allt tydligare inslag av skitsnack. På samma sätt som politiken och det politiska kommenterandet detta valår översvämmats av lobbyister men framför allt såkallade retoriker och retorikhybrider som recenserar tal OCH klädsel, färg och frisörval(vad det nu har med språkbehandling att göra). I fotbollens värld blir dessa retoriker Johanna Frändén som bidrar men skvaller och anekdoter från olika bloggar,chattar och nätmedia.

Det andra är bristen på kommenterande av det som händer på planen. Orsak okänd.

Det har utvecklats ett slags minimalistiskt kommentator axiom som går ut på att säga så lite som möjligt om vad som händer. Istället har man två personer som sitter och filosoferar över decimetertjocka digitaliserade luntor av statistik kring spelare, länder och olika historiska mästerskap.

Vad som händer i situationerna, det sekund snabba, skapande av spänning oavsett vilket lag som anfaller har i stort sett slutat att existera. Medan Glenn Strömberg som är bland de bästa analyserar ett tyskt anfall så hinner Spanien skjuta ett skott på mål och när han sekunden senare inser att det blåsts för halvtid efter Spanien sista anfall är han fortfarande tillbaka i det föregående tyska anfallet.

Jag skiter i sidospåren som är både långa och många.

Ge oss tillbaka närvaron, känslan att allt kan hända om två, fem eller tio sekunder.

Att varje lag och spelare kan uträtta under i ett slutspel.

Vi behöver inte veta hur matchen ska gå. Vi behöver bli förförda och upphetsade av det som sker på planen. Det är tittaren som ska lotsar med i det snabba anfallet, i de fantastiska vändningarna och föras fram till motståndarnas målgård så att han eller hon är med i det avgörande skott ögonblicket med samma adrenalin pumpade känsla som spelaren på planen.

En fotbollsåskådare ska förföras.

Det har svensk teve slutat med.

Det gamla referatet är dött. OK, så vad var det som dödade det och varför? Ska man behöva slå på radion för att få puls i matchen.

Sen ska vi då sitta och skratta oss fördärvade åt latinska kommentatorer Måååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååål, eller norrmän som tar ut svängarna.

Jag skiter väl i om Messi brukar åka hem till sina föräldrar efter matcherna men försök kommentera hans spelvändningar på ett intelligent sätt. I det senare ligger den professionella utmaningen.

Solen skiner i alla fall!