Brobyggare

Det är en alldeles lagom dag i den svenska sommaren.

Skatorna snattrar i linden och Olof Johansson försöker tala om långsiktiga effekter av Öresundsbron. Han har inte lärt sig att politiker skiter i långsiktiga effekter om de sträcker sig över fler än tio år.

Ändå har han varit toppolitiker länge.

Nu blir han nedpratad av en slabbig dansk lobbyist som tycker att Öresundsbron var jättebra för regionen. Danskarna sköt inte heller skarpt när Hitler landade i deras huvudstad och det var verkligen inte det tusenåriga riket som lockade.

Så länge jag kan minnas och det är från 1960 ungefär så har det pratats om en fast Öresundsförbindelse. För det mesta gällde det en fastförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör som är den kortaste vägen. Nu blev den tack var skickligt lobbande från Malmö en förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.

Nu pratar man återigen om en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.

Det brukar bli de korttänkande framstegsivrarna som vinner. Det är alltid tacksammare att prata om utveckling, ekonomisk tillväxt och kulturellt utbyte jämfört med långsiktiga miljöeffekter.

Smälter jordens glaciärer eller är vi i slutet av en istid.

Vad fan spelar det för roll? Om hundra år är alla döda.

Men tänk om Johanssons invändning att vattenutbytet i Öresund på 25-50-100 års sikt leder till att hela Östersjön dör och blir en stinkande göl befriad från allt liv.

Vem ansvarar för det?

Vad ska de säga då?

-Enligt våra beräkningar kunde det här inte inträffa och andra faktorer som vi inte kände till då har påverkat den här utvecklingen.

Man blandar ihop sakerna i en mäktig röra som ingen orkar reda ut.

Då är det enklare att säga att det skapats tiotusen nya arbeten på grund av Öresundsbron.

Att konkurrensen och effektiviseringen sedan rationaliserat bort 20 000 jobb är bara bra. Det är så vi får ett effektivt och kostnadseffektivt näringsliv.

Såg att Peter Eriksson har tagit upp Johanssons gamla handske. I går flinade Eriksson glatt från Almedalen med en knippa rödbetor i näven.

Johansson skuttade med en gurka i handen i vattenbrynet under Almedalen för många år sedan. Då var det nytt och på gränsen. Idag reagerar ingen.

Det är show. Det gäller att kapa åt sig en bit av intressekakan.

Maud den lilla skatan vill sälja Vattenfall. Dela ut och sätta sig själv i en väl betald framtida styrelse kan man tänka.

Vattenfall är en kassako. Nu har de svämmat över breddarna. Driver kolkraft med dåligt resultat i Tyskland som är vår viktigaste exportmarknad för övriga varor i vårt extremt exportberoende land.

Elen från Vattenfall och deras kartellpolare som bara blivit färre efter avregleringen och inte alla flera är svindyr så ett av världens mest moderna pappersbruk fick smälla igen i centerns hjärtemarker.

Istället för att ta tag i grejerna och ge svensk industri billig el så att flera jobb och inte färre jobb skapas så ska Ekorren sälja ut svenska folkets tillgångar.

Alla länder gynnar öppet eller i smyg sina industrier. Ja, utom Sverige. Vi är EU projektet sista idioter.

När priserna sjunker stänger man kärnkraftverk istället för att gynna svensk industri. Den nuvarande regeringen har drivit en vansinnig industripolitik för Sverige.

Vi har förutom vårt exportberoende en massa energiintensiva industrier som Olofsson nu gör sitt bästa för att bli av med.

Olofsson skriver att hon är en av tre generationer kvinnor i sin släkt som lärt sig att ta plats.

Man kan också beskriva henne som en kodum medelålders kärring som fått lite för mycket att säga till om och som på grund att en lite för generös tillit av sina kvinnliga släktingar ställts inför lite för lite självkritiskt tänkande.

Olofsson har lärt sig att bränna på oavsett vad andra tycker.

Det är möjligt att hennes partikamrat med gurkan i vattenbrynet och Öresundsbron tuktas i en liknande dopfunt. Det gör inte saken smakligare eller mer uthärdlig.

Rätt eller fel får vi veta långt senare när notan ska betalas.

I andra änden av Jantelagens grepp hittar vi Olofsson. Bättre än så är vi inte.
H C Andersens ”Flickan med svavelstickorna” borde läsas som en genusneutral berättelse av varje ny riksdagsledamot.

DET skulle ge oss alla en bättre framtid.

Till sist. Den 15 april i år uppmanade affärstidningen Veckans Affärer folk att köpa aktien Eniro.

Den var lågtvärderad enligt Veckans Affärer som också redogjorde på ett övertygande sätt varför de ansåg så.Senare fick marknaden samma rekommendation av HQ bank och vi vet ju hur det gick med deras tradingrörelse någon månad senare. Köpte dom Eniro?

På ett års sikt skulle aktien enligt VA stå i 40 kronor. Då stod aktien en bit över 20 kronor. Idag står den i 7 kronor. Så idag borde potensialen vara gigantisk eller också ingen alls.

Den 15 april 2011 vet vi.

Har ni tänkt på det att det människan verkar vara bäst på är att tro. Det känns inte helt stabilt.