Två bra nyheter och flera dåliga

Alla pratar om den men det är få som har sett den

Ringarna efter Kalla faktas magplask om travet höll på att försvinna på den mediala vattenytan.

Nu blir det emellertid en förundersökning i grisföseriaffären inte att förväxlas med åtal och dom.

Det är utmärkt! Nu ska saker och ting göras troliga om det ska gå till åtal. Men här har tyvärr många intressenter gått händelserna i förväg.

Dennis Ek ger inte upp.

Han fick oförtjänt stryk för sin medverkan i Kalla fakta. Det blev en svettig vecka för Stallchefen. Så han randade ner ett litet försvartal i sitt Fredagsbrev som normalt är skojigt. Så här skrev kamrat Dennis.

"Men som sagt, jag har inget som helst med detta göra och jag tycker som de flesta att påhoppet mot Svanstedt med en ”dold” källa var mycket illa. "

Förra söndagen höll han chatt på pojkrummet ute på Munsö och efter att jag upprepade gånger frågade honom skarpt om vad han mer konkret visste och hade sett i grisfösarfrågan så sa han att han inte hade någon konkret information i Svanstedtfallet och inte om någon annan heller. Det var tvärt emot vad han yrat om i tidigare Fredagsbrev under flera år. Men alla kan ju ta miste eller ångra att man låtit käften glappa loss och han skrev ju att det var "illa" med rånarluvan i Kalla fakta. I slutet kunde han inte hålla sig på chatten utan dyngade i med att det fanns fyra som skulle framträda.

Idag har han ändrat sig hundraåttio grader och kastar in ännu flera vittnen i brasan. Med tanke på att förundersökningen är sekretessbelagd så är det något märklig all denna extra information som läcker ur det Rosa härbret på Munsö. Jag ska kanske tipsa Silbersky om Stall Rosas till synes outsinliga källa av extra information. Dennis är som han med fezen; Nu blir det Extra!

Så här låter det nu:

"I min bok så är Åke Svanstedt körd i travsporten. Nästan tio, ej anonyma vittnen finns med i utredningen som lämnats till polisen och Disa samt Tomas visade stort mod då de, trots att de bara kan förvänta sig skit gick ut och berättade hur verksamheten hos Svanstedt sett ut. "

Dessutom har det han för två veckor sedan tyckte var "illa" raskt förvandlats sin motsats och de två i Kvällsöppet som uppträdde med Ekdal har blivit mycket trovärdiga vittnen.

"Först kastar man skit på tv4 när de går ut med anklagelser mot Svanstedt genom en ”anonym” källa. När man sedan plockar fram två trovärdiga vittnen som i direktsändning berättar om sina upplevelser så öser man dynga över dessa med, va faan e det för muppar vi har som hangarounds i travsporten?!"

Som en av "mupparna" som febrilt jagat rosa damasker hela veckan i dansaffären på Hornsgatan för att likna Dennis måste jag säga som någon sa om Gudrun S. Först var hon kommunist och sedan var hon inte kommunist. En gång måste hon ju haft fel i varje fall.

Nu får Dennis I och Dennis II vila upp sig över julen så får vi se om de har några smatterband kvar efter nyår.

Travsporten har förvånansvärt kraftfullt motsatt sig det här våldtäktsförsöket från TV4:s sida. Men risken finns att man kroknar och låtsas att Åke Svanstedt är dömd. Han har inte ens åtalats.

Åke Svanstedt har däremot varit tyst. Det gör han rätt i. Nu är det hans advokat Leif Silbersky som för talan och det har han gjort väl så här långt.

Oavsett att Jordbruksverket skickat anmälningarna vidare, om det blir förundersökning eller ärendet avskrivs av åklagare så ligger det 25 anmälningar mot TV4 och Kalla fakta på Granskningsnämnden för Radio och TV. Inmälningar har nu också börjat komma in mot uppföljningsprogrammet Kvällsöppet med Ekdal.

Det är lite svårt för oss som inte dagligdags rör oss med PON, PK, Granskningsnämnden och allt vad de heter. Dessutom har TV4 infört en TO. Tittarombudsmannen.

Så vi kan väl börja med Janne Andersson. Han är en lång kille. Ser ut som en nallebjörn. Många av oss har sett honom sitta och brumma på i tevesoffan om det varit någon brännande fråga som Idol eller sportsändningarnas placering i tablån. Reklamljudets höjd tror jag också har varit en av Janne Anderssons långkörare.

På kanalens hemsida har TO en egen avdelning.

Nu tror alla att Janne är en viljelös staffagefigur som gör som TV4 vill. Nä, det gör han inte. Han ska stå på tittarnas sida. En slags fyrbåk för rättvisa och debatt om programmen och TV4 i största allmänhet. Det finns därför en uppdrags förklaring för jobbet som TO på hemsidan så man klart vet vad som gäller. Visserligen lite såddig men där står i varje fall att Janne Andersson ska var tittarnas man. Hans ska visserligen samtidigt förklara hur TV4 ser på saken och där kan man ana en viss inneboende konflikt men jag antar att TV4 inte behövde ha en högt betald och erfaren journalist som Andersson att svara på mail från ”Upprörd bonde 37” om inte kanalen var ärligen och djupt övertygad om att tittarnas behöver en röst i rutan.

Jag vet inte hur många mail Janne Andersson fick efter Kalla faktas magsugare mot travsporten eller hur många han fått efter Kvällsöppet med Ekdal. Men några har väl rimligen slunkit in hos honom också. Av dessa eller av Kalla faktas travprogram ser man dock ett enda spår. Det är Johan Åsards lobotomerade brev om att travsporten som branch inkluderande delar av hans egen kanal, där Åsard på nytt utan undersökning konstaterar att branschen är inåtvänd, osund och kvinnofientlig eftersom den sprattlar emot och inte köper Kalla faktas 50-öres reportage. Jag skriver "rättshaveristisk smörja" meddelar han i ett mail när jag rekommenderade honom och stjärnreportern att läsa vad jag skrivit och framför allt svara på en del frågor. Då kan man bara gissa hur han avfärdat andra.

Men nu struntar vi i Johan Åsard. Han är bara en representant för problemet. Vi får hoppas att han kryar på sig efter lussebullarna.

Hans kollega Janne Andersson däremot har faktiskt sagt något vettigt om journalistik även om han inte tilläts ta tag i grisfösaredebatten. Han skrev nämligen en läsvärd debattartikel som handlade om bl a just granskningen av radio- och teve i tidningen Journalisten i våras(Journalisten den 17april 2008).

Han konstaterade där att ur konsumentsynpunkt, alltså vi som konsumerar och upprörs av något, så är det värst ställt med konsumentinflytandet just i teve och radio:

”Men publiken - tidningsläsarna, tv-tittarna, radiolyssnare - har ingen chans att debattera med eller ställa frågor till massmedias makthavare och det är både krångligt och besvärligt att få rätt mot tidningarna, ännu svårare mot etermedia radio och tv.”

Sagt från en TO på TV4. Jag vet inte varför Kalla fakta har frikort från TV4:s TO. Troligen för att undvika att TV4:s främsta kvalitetsprogram ska hamna i debatt med tittarnas representant. Annars hade självfallet travinslaget legat högt uppe på TO:s sida. Nu var det enda som syntes Åsards icke bemötande som kopierats från Kalla faktas egen sida.

Men det är bra för ju färre ansträngningar Kalla fakta gör för att tillrättalägga ju större är möjligheten att de som klagat och anmält kan få rätt i granskningsnämnden.

På granskningsnämnden anser man inte att det är särskilt vanligt att ett granskande samhällsprogram får så många anmälningar som Kalla fakta nu fått.

Som en jämförelse kan nämnas att SVT:s Uppdrag Granskning under hela 2000-talet som mest haft 3-5 anmälningar riktade mot ett enskilt program.

Varför är det då svårt att få rätt som anmälare. Ett skäl är att regelverket kring radio och teve bygger på radio- och tevelagen som inte är särskilt detaljerad i etiska och journalistiska frågor.

De viktigaste frågorna har jag tidigare nämnt men de tål att upprepas.

Förutom dessa finns det en skrivning om rätt till genmäle.

Man kan alltså begära genmäle ifall man tycker att något varit fel. Då skulle alltså Svanstedt och företrädare för sporten, var och en krävt att få göra ett genmäle som då skulle framstått som en partsinlaga.

Det finns en sak som jag inte förstår. Jag förstår om dokusåpor som ”Sätt på en Granne” inte håller sig med någon speciell policy för programmet. I USA är det betydligt vanligare. Jag vet inte varför. Det kan var en juridisk finess i ett land som har 600 000 advokater. Man kan få på käften.

Jag var tidigare inne på Washington Post eller ”The Post” som den kallas i folkmun.

Där har man en föränderlig och levande journalistisk policy som man absolut inte tejpat under skrivbordet. Nej, den är öppen offentlig och finns att läsa för alla och envar, ett slag deklaration vad man vill med sin journalistik.

Där står det inte bara att tidningen vill stå i medborgarnas tjänst och annat krafs utan där redogörs det ganska detaljerat för hur tidningen förhåller sig till de etiska problem som uppstår längsmed vägen när man tillverkar sina reportage och artiklar.

Vad är det jag inte förstår? Jo, varför inte ett program som Kalla fakta håller sig med en sådan policy.

Jag har själv en hyfsad erfarenhet av de problem man ställts inför. Jag kan inte säga att etiska diskussioner är mitt tydligaste minne från den svenska media världen. Jag har visserligen uteslutande hållit på med IT-utveckling under en period mellan 1996 och 2006 men det verkar åtminstone som om diskussionen om etiken snarare minskat än ökat under den här tiden. Det är illavarslande och jag antar att när TV4:s TO, Janne Andersson skrev och föreslog inrättandet av en ordentlig MO(Mediaombudsman) så var det bristerna i den etiska diskussionen inom media som satte honom på spåret.

Den första stora skillnaden är att TV4 inte har några krav på att de ska vara opartiska*.
Däremot ska uppgifter som har betydelse vara korrekta. Man får inte utelämna väsentliga uppgifter. Felaktiga uppgifter betyder dock inte att programmet strider mot saklighetskravet. Om reporter och redaktion gjort ”rimlig saklighetskontroll” så räcker det även om uppgifterna visar sig felaktiga.

Så det som sänds behöver inte var sant. Det gäller bara att visa att man gjort ”rimlig saklighetskontroll”. Måste man då ”rätta till” en felaktig sakuppgift? Nej, det behöver man inte. Jo, när det är ”befogat”.

Tycker ni det här är rörigt?

Man avundas inte direkt pojkarna och flickorna på Granskningsnämnden. För allmänheten, de som Andersson kallar konsumenterna så är det i stort sett omöjligt att bedöma hur man ska formulera sig när man anmäler.

Det ligger på TV4 och i detta fall Kalla fakta att bevisa att de följt reglerna. Det kan tyckas var en fördel för allmänheten men innebär samtidigt att själva argumentationen från allmänhetens sida blir oväsentlig. Det som spelar roll i det här fallet är ifall TV4 kan visa att de följt de etiska portalpragraferna om saklighet och möjligen respekt för privatlivet i Åke Svanstedts fall. Då fria programmet. Det betyder inte att TV4 haft rätt. Sånt krafs tar inte staten ställning till.

Respekten för privatlivet kan tyckas som en viktig del av de etiska överväganden som TV4 borde gjort när det anklagade Svanstedt för ett allvarligt brott med hjälp av en anonym källa.
Men som ni ser så börjar det suddigt redan i första meningen.

”Den enskildes privatliv ska respekteras om inte oavvisligt allmänintresse kräver annat.” Det var just det. Vad är ett oavvisligt allmänintresse? Om en före detta anställd hos en av sveriges största och mest framgångsrika travtränare säger att denne är djurplågare, är det då ett ”oavvisligt allmänintresse” att låta denne framföra dessa anklagelser. Nu handlar det inte om ”collateral damages” som att Åke Svanstedt kan bli av med alla hästar han har i träning, att han kan gå i personligt konkurs och aldrig mera träna hästar. Åke är visserligen golvläggare till yrket men att börja lägga golv vid nyss fyllda 50 när man inte gjort något annat än att träna och köra travhästar i större delen av sitt yrkesverksamma liv är inte så roligt.

Men denna paragraf som är just till för att varna klåfingriga reportrar från att inte ta heder och ära av folk om det inte det finns ett ”oavvisligt allmänintresse” förvandlas till att TV4 och Åsard nu ska bevisa att det fanns ett sådant intresse eftersom branschen inte granskats ordentligt tidigare och att Åke är en känd profil. Man kommer också att framhäva att ryktena funnits tidigare om Åke Svanstedt och nu ska man ha anledning efter att två tidigare anställa framfört sina anklagelser.

Det har det också funnits rykten om andra travtränare. Rykten finns alltid. Men det kan inte var "ett oavvisligt allmänintresse" att sprida rykten om folk hur kända de än är.

Enskilda personer har sagt sig veta att Åke Svanstedt använt grisfösare.

Åke Svanstedt har efter programmet hängts ut som användare av grisfösare. I rubriken på Expressens artikel 29 nov 2008 står det ”Svanstedt anklagas för att elchocka hästar”
I artikeln beskriver reportern Carl Juborg de anklagelser som framkommit. Han tar rygg på Kalla fakta och uttalanden från Jordbruksverket.

” Enligt inslaget i "Kalla Fakta" som sänds i morgon kväll i TV4 driver över 20 procent av landets travkuskar hästarna för hårt via spödrivning. Något som överskrider Svenska Centralförbundets regler. Enligt TV4:s inslag är en av Sveriges mest kända travkuskar den största boven.”

All blandas i en härlig röra och som knorr på anrättningen ligger Åkes mikrofonkastning när han till slut ruttnar på Sofia Hartung. Den bilden ska antyda att Svanstedt inte har rent mjöl i påsen.

Jag har tidigare redogjort för vad som sagt och inte sagts i fallet. Den enda som påstår att Svanstedt initierat metoden var vi den tidpunkten Kalla faktas rånarhuva. Nu har de blivit en, två eller tre beroende på hur man ser det.

Här kände kanske Juborg att han fick till det. Statistiken i TV4 var om jag inte missat något relaterade till ett antal lopp under augusti, september och oktober. I cirka 20 procent av loppen hade det utdömts straff för otillåten användning av körspö enligt TV4.

Så här skriver Mats Fransson, STC:s informationschef om saken:

"2- Det är ett felaktigt sätt att presentera statistik om drivningsförseelser. Det är inte lopp som gör sig skyldig till felaktig drivning utan kuskar. Som jämförelse är det som om TV4 skulle mäta tittarsiffror över hur många tv-apparater som är påslagna, istället för hur många som sitter framför dem och tittar. I cirka 98% av alla körningar bedöms drivningarna vara ok. (1% är drivningar där man manar på för hårt, ofta,, 1% är att man är för yvig i drivningen, man behöver inte slå)"

När TV4 gjort sin statistiken så tas ingen hänsyn till om det är samma kusk som gjort förseelser, tex i två lopp under en kväll. Då blir den kusken procent av sig själv.

Däremot har det enbart inkommit en anmälning när Kalla fakta börjar med förberedelserna för sitt program. Den anmälan ledde till att STC, travsportens centralorganisation gjorde en oanmäld razzia på Åke träningsanläggning. Åke Svanstedt befanns var ren och detsamma gällde hans personal och anläggning. Inte heller Jordbruksverket gick vidare med samma anmälare. Efter Kalla faktas program har STC gjort ännu ett besök på Svanstedts gård med samma resultat.

Men när Sofia Hartung och hennes kolleger börjar att ring runt så ringer samme anmälare som för två år sedan upp Jordbruksverket igen och berättar samma sak. Den anmälaren känner då till att Kalla fakta ”frågar runt”.

Det är fortfarande inte den person som själv sett något(alltså rånarhuvan, Disa, Tomas ifall inte rånarhuvan är Disa eller Tomas), utan en annan person.

Det gäller fortfarande inte att Åke Svanstedt själv skulle gjort detta. Ingen har sagt att de sett honon personligen använda en grisfösare. Det gäller en annan person som arbetade men inte längre arbetar hos Svanstedt.

Jämför rubriken: ”Svanstedt anklagas för att elchocka hästar”.

Ännu en person hör av sig till Jordbruksverket under programmets tillblivelse i november 2008. Det gäller samma person och samma händelse för två år sedan och inte heller denna person säger att Svanstedt varit inblandad.

Namnet som nämns är samma person som tidigare arbetat hos Svanstedt.

Sedan har vi källa tre som hör av sig efter programmet den 5 november. Den personen berättar om samma händelse och säger sig var beredd att gå ut öppet ”om andra gör det”.

Nu har några flera anmälningar inkommit. Anonyma eller ej vet vi inte för nu har det uppstått förundersökningssekretess som tydligen sträcker sig till Jordbruksverket.

Fråga tio svenskar på gatan vem Svanstedt är? Det är han som använder grisfösare på travhästar, svar de säkert.

Låt säga att någon använt grisfösare hos Svanstedt. Jag har en medelstor byggfirma som renoverar ett hyreshus. En av mina 30 anställda drar en tumstock i ändan på en hyresgäst som han tycker frågat när det blir färdigt en gång för mycket.

Är det jag som har slagit hyresgästen då.

Gett order om det. Visst, då är jag rökt. Deltagit själv absolut.

Vad vi vet är att de två som nu framträtt inte anmält saken när det hände. Om Kalla fakta haft dessa som källor när de sände sitt program så visste det detta. De borde också känt till att dessa två lever tillsammans och har ett gemensamt bolag som ägt häst som de låtit Svanstedt köra vid en tidpunkt som ligger efter de båda slutat hos Svanstedt. Anledningen att de slutat var de hemskheter som Disa bevittnat under tre års tid och Tomas under fyra månader.

Så Svanstedt kör hästen Arras T C B som då också tränas av Tomas Pettersson en gång och vinner. Två gånger till körs hästen av Svanstedt. Den blir då oplacerad.

De både säljer tillbaka sin andel till ursprunglige uppfödaren som också delägt hästen.
Hästen går i träning hos Svanstedt där den är nu och har sprungit in nästan 400 000 på ett år. Samtidigt förlorar Tomas sina två återstående starthästar till en annan tränare.

Dessutom har de båda en historia bakåt med Svanstedt som de borde kunnat se var allt annat än klar.

Fakta om vad som hänt med Arras T C B och Tomas övriga hästar samt deras privat förhållande med bolaget tar ungefär två minuter att få fram.

Washington Post skriver i sin egen policy bland annat så här om den här typen av problem:

“Obviously, it is important to share with readers any direct interest our sources may have in the story we are writing. When sources have axes to grind, we should let our readers know what their interest is. Smart sources, particularly in government and increasingly in business, know how to tempt reporters with juicy stories. Smart reporters and editors know how to avoid letting them spin us for their own purposes.”

Det är bra uttryckt. Visar på en vilja och respekt inför uppgiften.

Olle Stenholm som jag haft förmånen att haft som arbetskamrat på Sveriges Radio gick bort alldeles för tidigt. Han var inte blyg mot kollegerna. Han var Allmänhetens Pressombudsman på PO-PON till han drabbades av en dödlig sjukdom. PO-PON som alltså omfattar den skriftliga delen av journalistiken och inte det som granskas av Granskningsnämnden.

2003-06-01 skrev Olle i FSL-Aktuellt**

”Min erfarenhet av ett och ett halvt år som PO säger mig att det finns tre brister i den svenska pressen som närmast antar karaktären av systemfel. Ofta leder de till att enskilda personer blir kränkta.

Det första är bristande källkritik. "Var kritisk mot nyhetskällorna" säger publicitetsreglerna. Det är alltför vanligt att tidningar inte är det. Ofta handlar det om att man okritiskt återger vad muntliga källor påstått. Tidningen kanske försvarar sig med att den citerat källan korrekt. Det båtar föga om uttalandet är uppåt väggarna galet.

Det andra är bristande empati. Tidningar kan ibland utstråla en obehaglig känslokyla. Det händer att text och bild inte visar rimlig mänsklig hänsyn. Ofta handlar det om människor i starkt underläge av psykologiska eller sociala skäl.

Det tredje är mera enkelt och handfast: bristande överensstämmelse mellan rubriker och artikeltext. En artikel kan vara oklanderligt korrekt medan rubrikerna vrider till och överdriver så att det blir både sakligt fel och kränkande.

Till dessa tre observationer vill jag lägga att vissa PO-anmälda artiklar är så vagt och tvetydigt skrivna att det är svårt att förstå innehållet. Det har hänt att jag läst en anmäld artikel gång på gång och ändå inte begripit. Det är som att läsa en modern dikt och efter tionde läsningen ännu slita med tolkningen. Men få tidningsartiklar har konstnärliga anspråk. Tidningstext bör skrivas så att läsaren förstår genast. Hos Katarina Frostenson kan det dunkelt sagda vara det vackert tänkta. I tidningen är det dunkelt sagda enbart det dunkelt tänkta.”

Olle Stenholm

En länk till hela artikel finns under denna som vanligt inte helt korta utredning.

När Sofia Hartung & Co på Kalla fakta fick nos på Disa och Tomas så gjorde de säkert indiandansen på redaktionen. Några studier eller reflektioner över Stensholms alster var det nog inte tal om. PO-PON jurisdiktion berörde ju inte deras korståg för övrigt.

Här fanns det två som kunde berätta. Gå ut, träda fram kanske…illustrera att sporten var den kloakbrunn som man satt sig för att beskriva och som ger ryggdunk och cred ibland de mindre nogräknade kollegerna, bättre lön, mer resurser eller vad man nu vill.

Men som sagt det fanns som alltid en annan sida. Varför vill de två berätta? Har vi hört hela historien. Fanns det dolda motiv. Ovan ser vi hur Washington Post uttryckligen varnar för den här typen av källor. Samma med Stenholms tänkvärda funderingar i slutet av en framgångsrik yrkeskarriär.

Alla klockor borde ringt på Kalla faktas redaktion. Man borde tänkt över saken, väntat. Ställt fler frågor. Kunde det vara så att Disa och Tomas känt sig överkörda när Arras såldes och sedan gick till en framgångsrik karriär hos Svanstedt både för Svanstedt och ägaren?

Det är i sådana här lägen de mörka tankarna dyker upp.

Vi hade en häst som gjorde bra ifrån sig hos proffstränare som fyraåring vann bland annat ett V64 lopp och sprang i cirka tvåhundratusen. När vi flyttade till Irak var vi tyvärr tvungna att sälja hästen. Den gick sedan inte bra med tävlandet hos den nye ägaren som tränade själv och satte upp den ena kompisen efter den andra. Nå, det var hans sak men nu klagade han på att han gjort en dålig affär.

Det är möjligen inte alls förvånande om Disa och Tomas med den bakgrund de haft hos Svanstedt börjat fundera i termer av att Svanstedt mörkat hästens kapacitet med de ännu var delägare eller ännu mer dramatiska teorier.

Först vinner hästen och sedan går den dåligt två gånger och sedan byter den ägare och flyttas till Svanstedt och springer som ett jehu. Kan det vara här över kaffekoppen grisfösarna åter dök upp i bilden, antingen de existerade eller inte.

För alla som haft häst vet att det är så många faktorer som kan påverka att det är svårt att dra några allmänna slutsatser. Ändå försöker man.

För TV4 lackade det mot jul och de ville ha ut programmet innan Julmatsprogrammet som ju är geografiskt svårt att köra i januari. Men inte ens källorna var beredda att gå ut när programmet sändes. Där dök rånarluvan upp.

Så när Granskningsnämnden nu ska avgöra saklighet och allmänintresse så finns det förutom ovanstående en rad andra grova sakfel i framställningen som följde med inslaget.

Hårdvinklingen av Dennis Eks dramatiska uttalanden om att man kan piska en häst hur hårt som helst som följde på TV4 Kalla faktas hemsida med utpekningar av Berg, Larsson och Kolgjini gav ett intryck liksom i programmet att vinstpengarna gick till kuskarna och böterna var för piskning av hästar. Det understödde den allmänna tesen att man driver hästar hårt i unga år och att piskningen är ett led i denna rovdrift med hästar. Böterna vad i verkligheten dels till som mest hälften för felaktigt användande av körspö skulle inte ställas i relation till vinstpengarna som går till ägarna samt att Fredrik B Larsson fick 25 000 i böter av de totalt 44000 som utdömdes under 2007 för en enda felaktig användning av körspöet, nämligen under finalen av Elitloppet då ägarna fick 100 000 efter femteplaceringen. Vi två andra tillfällen fick Larsson i större lopp sammanlagt 10000 i böter. För tre användningar av otillåten drivning fick Larsson sammanlagt 35 000 i böter och dessutom avstängning ett antal dagar.

Det här är inte bara osakligt när det gäller FBL utan också ifråga om Kolgjini och Robert Bergh. Det hade vari enkelt för Kalla fakta att ta del av den sammanställning som erbjöds Sofia Hartung av STC och som visade en helt annan bild och framför allt andra fakta.

Man kan också få intrycket att den 4-åriga häst som visas och ska avlivas är ett bra exempel på hur travsporten fungerar. Man får veta att hästen trots att den köpt för en miljon nu ska gå till slakt. Sedan får vi reda på att den här hästen inte är ensam.

Eftersom de flesta travhästar inte blir framgångsrika på samma sätt som de flesta idrottsmän och kvinnor inte blir det, så inbillas tittarna att de flesta avpolletteras som 4 åringen*. De ska alltså slaktas.

Först och främst så hade 4-åringen enligt JÅ Hoas som fått omvårdnaden om hästen för att den skulle bli bättre, ett hjärtfel. Den var inte lämplig för tävling.

Att hästen skulle avlivas var tråkigt. Men en häst med hjärtfel måste kanske avlivas och det är kanske ingen bra ridhäst heller. I tävling skulle en häst med hjärtproblem kunna ställa till med en allvarlig olycka om den blev sjuk.

Kopplingen att hästen skulle avlivas i unga år då karriären för en travhäst i bästa fall börjat och att den inte var ensam gav intrycket att detta var liktydligt med hur branschen är inrättad. Stress och träning av alltför unga hästar som sedan när de inte duger går till slakt.

Här saknades totalt faktaunderlag som understöd för den känsla som förmedlades.
Att blanda en häst med hjärtfel med alla hästar var en dragning som gav en grovt missvisande bild av vad som händer med hästar som köpt för travträning.

Det är en liten del av alla hästar som köps för att trava som tjänar pengar eller ens kommer till start. En del bli ridhästar, andra montéhästar. Man märker ganska snart som tränare ifall en häst har förutsättningar. Ibland och väldigt ovanligt som tvååringar då de flesta hästar ännu är för outvecklade för att tävla. Ibland som treåringar men de flesta kommer igång på allvar som 4-åringar och ibland som både 5 och 6 åringar.

Utsagorna av banveterinären Anders Darenius var grovt missvisande. Honom fortsätter TV4 att anlita som expert vilket bara det borde ge rött kort för att tala ett språk som kanske Ekdal förstår.

Det har gjorts ett antal studier inom veterinärmedicin som gäller magsår och förändringar på magslemhinnor hos hästar.

Dessa visar på en oerhörd bredd i slutsatserna. Se bland annat utsaga av Håkan Jonsson m fl undersökningar redovisade i Travronden nr 98, 2008.

Vidare utredning som gjorts på Wången, Helsingborgs Veterinärklink m fl.

Av dessa studier som fanns tillgängliga för Kalla fakta att det råder stora skillnader i uppfattning på området, dels hur man ska definiera magsår, dels vad som skiljer magsår från mindre irritationer och sår på slemhinnor, dels vad detta betyder för hästens vidkommande.

Varför visar en blandstudie där bland andra varmblodiga travhästar ingick tillsammans med kallblod och russ en frekvens på 2-3 procent medan en studie på fölmärrar som inte var i träning visade på 70,9 procent.

I programmet redogjordes överhuvudtaget inte för problematiken. Alla tränare som sedan intervjuades bl a Stig H Johansson vittnar om att magsår är mycket ovanligt.

Då hade man genomfört en mycket lång intervju med Johansson inför programmet.
Där borde frågan kommit upp.

Att en enskild veterinär slänger ur sig siffror är inget som gör att man måste tro på det. Man måste som reporter ifrågasätta motiv hos varje person man intervjuar. Att det fanns en klar bild av förekomst av magsår, lungblödningar, munskador m m som okritiskt återgavs med fasta procentsatser av fr a Darenius var inget bevis i sig. Den undersökning som refererades från 2004 till har mig veterligen inte återfunnits och jag har frågat många.

Men det allvarliga med programmet var den summande 22 000 Khz ton som följde med hela programmet och lät oss förstå att det vi såg var inget annat än djurplågeri i en hel bransch.

Vi skulle bli upprörda och koppla samman magsår och förändringar på slemhinnor med våra egna magåkommor som inte ens går att jämföra.

Vi skulle fås att koppla ihop begreppen, tvååringa hästar som tränas och där ägarna ligger på tränarna och ställer krav på resultat med piskor och grisfösare och hänsynslös matchning för att sedan sorteras i unga år och slaktas. De som får dö har tur för resten väntar pisken, magsår, lungblödningar, munskador och ännu mer pisk.

Det är möjligt att någon enstaka hästägare genom åren dykt upp hos Stig H Johansson och haft synpunkter på hästens utveckling. Jag tror att den personen fått sitta lite på Stig H:s kontor och blivit bjuden på en kopp kaffe eller två medan Stig H Johansson har förklarat hur det här med travsport går till.

Hästskötarna som till största delen är kvinnor i denna enligt Åsard kvinnofientliga värld är de som dagligen sköter sina så kallade ”passhästar” de känner sina tre-fyra hästar som sina egna barn. När man kommer på besök förstår man att de verkligen tycker om en häst. Stig H Johansson försökte förklara detta att det aldrig skulle fungera om han skulle göra något otillåtet med hästarna. Då skulle de reagera direkt. De är hästarnas poliser.

Kalla faktas program kanske frias.

Det vore en skandal för svensk granskande journalistik om så skedde.

Men det väsentliga är egentligen inte om det frias eller fälls utan den debatt som Kalla fakta vägrar ta.

Förutom sitt infantila försvarstal på hemsidan har de inte sagt flaska.

I Journalisten i våras skrev Janne Andersson TV4:s tittarombudsman så här:

”Låt oss vädra ut kollegialitetet och släppa in konsumenterna.”

Absolut. Det tycker jag ni ska ta ett allvarligt snack om på julfesten.

*En glad julklapp. 4-åringen Bride’s Dream gick inte alls till slakt utan skuttar för närvarande runt i en vinterhage i Norrland.

** Länk till Olle Stenholms artikel http://www.po.se/Article.jsp?article=4091

De viktiga paragraferna som reglerar TV4 och Kall Faktas etik:

Opartiskhet
För annan marksänd TV än public service-kanalerna (SVT och UR) finns inte något krav på opartiskhet.

Saklighet
Uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta. Framställningen får inte vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat.

Respekt för privatlivet
Den enskildes privatliv ska respekteras om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver annat. Bestämmelsen är avsedd att ge skydd för den personliga integriteten och tillämpas även vid namnpublicering i samband med brott eller misstanke om brott. Nämnden får pröva frågor om intrång i privatlivet endast om det finns ett medgivande från den berörda personen.