Bill blir förvirrad...

...Eller när fröpåsen gick sönder

Ska vara udda antal efter regelboken.

Den här tiden på året är det vuxen högläsning som gäller.

Vet faktiskt inte ens vad det är för väder ute. Spännande!

Man vill gärna bli överraskad så här i decembermörkret. En snöstorm skulle pigga upp och slå nobelpristagarna med häpnad. Det är nu man plockar fram höjdarna; Bill böckerna, Ture Sventon böckerna och Mumin böckerna. En jul för länge sedan låg Zigge Zygankoff och jag och drack gammeldansk och käkade en rökt ål medan vi läste högt ur Ture Sventon för varandra.

Nuförtiden tror Zigge tyvärr att jag är CIA-agent. Jag har visserligen åkt runt i en brun Chevy Suburban i Irak och spelat Willie Nelson med baseball keps men hade inga bildäck på taket. Men tiderna förändras mina vänner och vi med dem och när kylan drar runt knutarna och svavelstickorna börjar ta slut så kanske man ska tar sig en stilla nostalgitripp i det förflutna.

Dock inte bara för skoj skull. Långt därifrån.

Igår brann en kabel i tunnelbanan mitt i nobelrusningen.

Men det är bra med nobelpriset för folk från andra länder får reda på saker och ting om Sverige. När jag jobbade på ett amerikanskt rederi början av 70-talet så stämde jag av lastningslistor med en kille i Weehawken i USA. Det var då diskussionen om isbjörnar på gatorna i den svenska huvudstaden Copenhagen dök upp.

På den tiden hade vi telex apparater som stod och hackade i ett rum. En jul hade jag blivit utnämnd till chef över de där apparaterna. Det var före faxarnas tid. Det man skrev syntes på pappersrullar och samtidigt spottade maskinen ut hålremsor. Hålremsorna gick lätt sönder och de var många och framför allt långa. Bland annat var det lastninglistorna till båtarna och det var en attans massa containers som skulle iväg den julen och det hade strulat en del ner i Rotterdam. Jag tror det var en kran som strejkade. Jag var lite stressad, typ femton eller sexton år gammal och vräkte till med Smallpox Cans istället för Small Pork Cans när jag knattrade iväg listorna. Det hade många riktigt roligt åt på en massa ställen.

Ja, tiderna har verkligen förändrats.

Halda Norden känner få till idag. Det var en skrivmaskin det. Den hade löd i tangenterna kan jag försäkra. Skrev man fel så blev det till att plocka fram den blåvita eller rödvita sudderudden och undvika att sudda igenom skrivarket.

Sen kom Mike Nesmiths morsa Bette på Tipex. Ja, ja just det. Han i Monkees. Men hans morsa kom på Tipex.

Tipex har jag ett roligt och en smula dramatiskt minne av.

En gång i tiden så ville jag bli en sån där avslöjande reporter. Man läste om Bob Woodward och Carl Bernstein, Watergate och Gunther Wallraff.

Wallraff var på biblioteket i Helsingborg. Undrar om inte Christer pratade med honom, översatte eller så. Christer var en jäkel på tyska. Hans mormor var tyska och såg hur råttorna sprängde brunnarna i Hamburg under kriget. Ja, inte Irakkriget. Man kände sig i vilket fall lite i närheten av de stora vingslagen där nere på tredje raden på ”biblan”.

Jag vill varna för at det här är en utvikning men jag lovar att leta mig tillbaka till huvudfåran igen.

Sedan eller samtidigt skulle vi göra revolution några år och till sist satt man på tåget till Stockholm 1982. Efter diverse turer så stötte jag ihop med Christer igen. Vi studerade Steve Martin, Pang i Bygget, Hunter S Thomson, Gay Talese och Nya Journalistiken på den tiden. Kände oss lite på G.

Så vi satt där och petade oss i näsan en dag och kom på att vi behövde ett fall.

Framför oss på bordet låg en kvällstidning. En artikel handlade om en överstelöjtnant Bertil Ströberg som dömts till sex års fängelse för grovt spioneri. Så vi drog med Anders Johansson en gammal vänsterkrigare som tyvärr dog alldeles för ung några år senare. Men på den tiden var det full fart. Anders var lite äldre än oss och kunde stoppa de värsta infallen. Ja, vi hade mycket på gång de där åren. Teleobjektiv in i Lisa Winnerlids sovrum. Fast det var med Perran tror jag.
Hur som i vilket fall så flöt det på med Bertil Ströberg. Vi ifrågasatte domen och så i en tidning som inte finns längre som hette 7Dagar.

Tipexen, Tipexen!

Bertil satt på Kumla och var inte alls nöjd med att ha blivit dömd för spioneri. K G Svensson som var åklagare i målet hade påstått under rättegången att Ströberg kände till var vissa militära installationer fanns rent fysiskt, funktion etc.

Ströberg skulle ha försökt sälja information till Polen av alla ställen. Nuförtiden kan de köpa Gripen på rot. Ströberg hade en massa pärmar i säkerhetsskåpet på Försvarsmakten. Ströberg var överstelöjtnant vid Flygvapnets avdelning på Försvarsstaben. En del av pärmarna innehöll hela upphandlingen av JAS projektet.

Hur som helst. Ströberg var dömd men vände sig till JO för att klaga på en del saker.
Så vi kutade iväg till JO som Tre Gringos och satte oss att läsa vad Bertil hade skrivit i sitt brev till myndigheten. Jag kommer inte exakt ihåg vem som kommer på det hela men vi kom på det.
Först och främst så är allt offentligt som hamnar på JO.

Det lustiga var att Bertil som alltså var dömd för spioneri var patrioten i sammanhanget. Han uppmanade JO att hemligstämpla brevet eftersom det innehöll en del känsligheter. Nu var väl hemligstämpling som sagt inte JO:s paradgren.

Men för ordnings skull så plockade någon tjänsteman fram en eller möjligen två flaskor Tipex. Den vita med färg och pensel och sedan fanns det en förtunnare också så det inte blev så stora blaffor när man kletade över det skrivna.

För er som är väldigt unga ska jag förklara vad Tipex är.

Bette, alltså Monkees Mikes morsa jobbade som sekreterare på Texas Bank i USA. På den tiden 50-talet så jobbade man med karbonpapper och suddgummi eller också fick man skriva om allt när man gjort fel. Hårt och orättvist.

Bette blandade en cocktail i små flaskor med vit färg och använde en pytteliten pensel som hon målade över felen med. Sedan kom hon på att hon kunde sälja sin idé till Gillette för 47,5 miljoner dollar. Sonen Mike fick 25 millar så han var tekniskt sett inte alltför mycket beroende av Monkees listframgångar. Det kan möjligen vara lösningen på den här IPRED-diskussionen med Scwartz & Co. Man skaffar sig först en rik morsa.

Tillbaka till den rafflande spioneri historien på JO. Där hade en tjänsteman nu använt en av Bettes utmärkta produkter i en tid när datorer knappt fanns på myndigheters kontor. För nu befinner vi oss i första delen av 80-talet. Halda Norden har ersatts med grå Facit och IBM med rullkula och raderband för den avancerade. Men vi befinner oss precis på gränsen. Det kommer skrivmaskiner med små minnen och snart ska det finnas en hel del skrivmaskinsannonser i Gula Tidningen som var den tidens Blocket.

Men vi är inte där ännu. Så någon av oss snillen håller av nyfikenhet upp Bertils brev mot de starka lamporna i JO:s läsrum.

Ser man på.

Där stod ju alltsammans för var och en som ville läsa.

JO hade missuppfattat själva klon i Bette fantastiska uppfinning som för övrigt finns beskriven i den utmärkta boken ”Girls Think of Everything”. Det är verkligen en rolig bok. Speciellt för kvinnor som har män som fortfarande är av uppfattningen att kvinnor inte kan något om bilar etc.

Då ger en sådan kvinna sin man den boken i julklapp.

Där avslöjas bland annat könet på den som uppfann vindrutetorkaren.

Om ni har en av de där vrålaporna till hands som brukar berätta vilket värdelöst bidrag till kvinnosläktet ni är bara för ni inte vill slå Erica Johansson svenska längdhoppsrekord på 6.99 när ni ska lägga till med segelbåten på en liten kobbe i skärgården, kan ni alltid berätta vem Stephanie Kwolek är, nästa gång kevlarseglet ska upp.

Det finns massor med saker som gör oss män överraskade i den där utmärkta julklappen.
Överraskade blev vi som sagt den där kulna dagen på JO.

Bettes uppfinning var ju ägnad åt att skriva över ny text, inte för att hemligstämpla. Ni förstår säkert skillnaden.

Så vi läste in hela rasket i vår lilla minibandspelare, ringde spionåklagare KG Svensson som höll på att bajsa på sig och tjugo minuter senare hade säkerhetstjänsten varit och röjt ordentligt på JO och i sanningen utvecklat deras lite obsoleta censurmetoder.

Vi då?

Tja, vi skrev om hela saken i en liten tidning som hette Arbetaren och varför skulle ryssarna eller polackerna för den delen kunna gå dit gratis och läsa om Sveriges militära topphemliga installationer. Det var ju kallt krig. En Svensk Tiger och allt det där. Idag hade vi väl bloggat direkt med dongeln från JO.

På tal om ingenting så ringde jag Granskningsnämnden för Radio och Teve igår. Jag ville veta lite om hur de arbetar i största allmänhet.

Jag blev lite störd av Kalla faktas redaktionschef Johan Åsards småstöddiga attityd när han försökte vifta bort kritiken i förra fredagens Travronden med:

”Vi har fått betydligt fler anmälningar i andra sammanhang och det här ligger långt under rekordet, säger Johan Åsard, redaktionschef för Kalla Fakta.”

Jag frågade faktiskt på Granskningnämnden om uttrycket ”rekordet”, i den mån det nu var korrekt citerat, är det gängse uttrycket när man dragit på sig en anmälan. Det tyckte tjänstemannen där inte heller.

På tal om rekord.

Kalla Fakta är ett av Sveriges äldsta om inte det äldsta granskande magasinet. Det startade 1990 först med Jan Guillou och sedan med nuvarande TV4 chefen Jan Scherman. Fanan hölls högt och det fördes små och större krig med annonsavdelningen.

Kalla fakta har alltså sänt en herrans massa program och ännu flera inslag under de här 18 åren.
En del har varit bra och andra mindre bra. Sammanlagt har man dragit på sig 144 anmälningar genom åren.

Tre program utmärker sig särskilt. 34 anmälningar riktades mot ett program som behandlade Sveriges engagemang i Afghanistan. Det som ligger näst högst i anmälningsligan är programmet om Travsporten som sändes för snart två veckor sedan. Det kommer fortfarande in anmälningar och de är för närvarande 25 till antalet. Mistelterapi var ett annat program som drog en hel del anmälningar på sig. Både Afghanistan och Mistlarna blev friade. Det finns också fällningar men vi kan kanske hjälpa ”Rekord-Johan”. Nio till krävs det.

Det som man speciellt tar hänsyn till är följande:

”Saklighet
Uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta. Framställningen får inte vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat.

Respekt för privatlivet
Den enskildes privatliv ska respekteras om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver annat. Bestämmelsen är avsedd att ge skydd för den personliga integriteten och tillämpas även vid namnpublicering i samband med brott eller misstanke om brott. Nämnden får pröva frågor om intrång i privatlivet endast om det finns ett medgivande från den berörda personen.”

Vart leder hela det här sörjiga inlägget? Jo, dels ville jag sprida lite julläsningstips, dels ville jag berätta en helt annan sak. När jag växte upp så hade vi en radio där vi lyssnade på morgonandakten, nyheter och väder med sjörapporten och sedan för undertecknad Småbarnskvarten med Nicke Lilltroll och senare Frukostklubben där man alltid undrade hur Sigge Fürsts frukostklubbsnålar såg ut i verkligheten.

Idag har vi en annan värld, snabbare, hetsigare än vi någonsin då kunde föreställa oss. Den värld som Toffler, McLuhan m fl målade upp på 60-talet har överträffat deras visioner med om inte ljusår så i varje fall hästlängder.

Just därför är det så viktigt att det som sägs i kvalitetsprogram av Kalla faktas typ inte går att tolka på mer än ett sätt. Går det sedan snett så måste man kunna säga att det gick snett. Kalla fakta har inte på någon punkt tillstått att de haft fel i saklighet i någon enda detalj. Det kommer Granskningsnämnden också att ta hänsyn till i sin granskning.

Men Kalla Fakta är bara ett exempel. I en allt snabbare värld med allt mer information i blickfånget måste det försvinnande lilla gryn som fortfarande ska vara kvalité också vara det. Först tog veckotidningarna över kvällspressen som i sin tur började dejta tv-världen. Om inte kvalitetsmagasinen kan hålla näsan ovanför vattnet får vi det inte så roligt. Problemet med Kalla fakta var inte att jag och en halv miljon som följer travet regelbundet och de som äger de 300 000 hästarna i landet, blev förbannade med några undantag. Nej, det är Sune på hörnet som flinar och undrar om Olle önskar sig en grisfösare i julklapp eftersom han har hört att Olle har en travhäst. Sune har aldrig varit på en travbana och än mindre i ett stall men nu tror han att han vet hur det går till bakom kulisserna och glappar på efter det.

Har ni förresten funderat på varför Kalla fakta aldrig visade en grisfösare i programmet. Det hade varit glansnumret i studion. Vifta med en grisfösare. Men när de skulle köpa en så stötte de på patrull. Därmed inte sagt att man inte kan köpa en grisfösare.

Margaret E. Knight och Grace Murray Hopper då? Does it ring a bell?

Här kommer Extra:

Om hattifnattars konstitution:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hattifnattar

Granskningsnämndens webbplats:

http://www.grn.se/

Regler för bla TV4 och Kalla Fakta:

http://www.grn.se/grn/pages/Page____1414.aspx

Sist men inte minst vill jag att ni studerar denna hästbild för det finns det andra som gör:

Stockholm International Horseshow 28-30 november 2008. Ja vad är det vi ser och om det vi ser är det vi tror så är det innan tävling enligt texten. Djurplågeri eller inte djurplågeri. Publicera eller inte publicera:

http://foxygirl.blogg.se/2008/november/