Visar inlägg med etikett julgran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julgran. Visa alla inlägg

söndag 21 december 2008

En del bågar kan spännas lite mer!


Fartyg utanför Beirut. Okänt innehåll.

En rättelse först. Jag hade en bild på en nyfödd kalv under rubriken "En helt ny och sugrörsperspektiv" . Carina skickade den och den bar mycket riktigt titeln Asfaltbergen. Men jag trodde att den var från hennes resa bland bananer, papegojfarmen och flyktingläger i Libanon om jag nu fick till det rätt. Men kalven är irakisk och närmare bestämt kurdisk och inget annat. Asfaltbergen ligger mellan Duhok och Erbil i norra Irak. De kallas Asfaltbergen för det rinner asfaltliknande olja från bergen. Alldeles efter bron brukade vi stanna och tanka spolarvatten till bilen. Där fanns gott om vatten. Så kan det gå.

Vi tog en längre promenad i går eftermiddags. Jag och fyrbeningen. Ner mot Slussen och förbi Skeppsbron och Stenbecks Disneygran vidare mot Kungsträdgården och sedan vek vi av mot Sergels Torg.

Där köpte vi varsin kokt med bröd och som efterrätt delade vi på en sockermunk. Spiken gillade både den kokta och munken. Fast allvarligt talat så hade nog de där wurrarna legat en stund i spadet. Kaffet tog jag hand om.

Det är en faslig kommers vi den här tiden. Norska lusekoftor, Stekt Potatis Provencale, kåsor och tovade strutmössor. Norrländsk tvål och gud vet allt. Spiken spanade in en tovig lite dam på fyra ben som han försökte limma på medan jag och den kokta wurren försökte ta oss åt andra hållet.

Till sist tog vi T-benet hem till Zinken och pustade ut i soffan.

Travet gick inte så lysande. Sex rätt. Lindy Later svek lite och Jansson hoppade i samma lopp men va fan så länge Strålfors inte kör torrt så finns det nya bongar att fylla i.

Jag gillar Stenbeck. Han dog ju lite för tidigt men det verkar finnas något slags vidare medvetande som går vidare i familjen. Jan Stenbeck hade värderingar. Inte bara det där med grinapan på styrelsemötet som var allergisk när nån hade hund med sig. Gissa vem som fick flytta på tassarna. Det var inte hunden i varje fall. Men jag tänker på granen. Jag antar att den kommer från Korsnäs fortfarande men det kostar ett antal hundra tusen varje år att snickra ihop den och den är faktisk vacker. Man väntar sig att Piff och Puff ska sticka ut sina retliga skallar när som helst från grenverket.

Skeppsbron 18 är huvudkontoret för koncernen. Där har man gjort istappar av ljusgirlanger från varje fönster och belyst fasaden med blått ljus. NK gör något och det finns andra men varför kan inte fler företag och t ex regeringen bjuda på lite skådespel vid högtider. Nej, då ska julfesterna ställas in för några klåfinger i finansvärlden har satt alla på arslet. Det är ju nu vi behöver lite fyrverkerier.

Som Millennieskiftet. Stenbeck slantar upp hundra miljoner för att folk ska få ett minne för livet. Carina jobbade med det. Mitt bidrag var att jag tipsade om att man kanske skulle bearbeta Europe lite. Men Stenbeck betalade utan att darra. Vad gjorde snåljåparna på Stockholms stad. Femton sketna miljoner lyckades Stockholms Stad skrapa ihop om jag inte minns fel och nu tar det tusen år till.

Piffa till Rosenbad, gör en fantasisk isshow på Strömmen eller dela ett par tusen till alla som bor i stan. Hur fel kan det gå? Inte alls eller hur. Nej, då ska det härjas om ett extra barnbidrag, dras i långbänk och sedan pyser det lite gul rök och så blir det inget till slut. Jag gillar hästsvansen även om jag röstat blankt i trettio år men han verkar inte ha glimten i ögat riktigt. Skicka ut Reinfeldt med en tomtesäck med sprit, starköl och goda skinkmackor till de som vill ha. Göran Hägglund kan köra en med julmust och fruktsoda. Men skinkmackor ska det vara.

Varför ska vi vara så skitnödiga i det här landet?

Det är för lite av en viss typ av dårar i det här landet. Jag minns Abu Bakir i Irak. Han gick alltid och tänkte på pengar. God Afton, Abu Bakir, sa folk. Tretusen dollar, kunde han svara utan att blinka. Eller Haval med Whiskyfabriken som han påstod kunde ställas om till att tillverka öl genom att vrida på en kran. Riktiga skojare och visionärer. Men nu kom jag på att man blir trött på dom också. Alltså när alla är så. Alla ska bygga ett hotell eller har ett 50 miljoner dollars projekt men tyvärr ingen växel till kaffet.

Men ärligt talat. Någonstans mittemellan då. Fast närmare Whiskyfabriken än Försäkringskassan.

Nu ska jag gå ut med Spiken och sedan blir det skurspann och feja, feja. Fyrbeningen är lite som Whiskyfabriken. Optimist i decembermörkret. Vet ni om att världens första datorbugg var en skalbagge? Dessutom blir det ljusare nu!

fredag 19 december 2008

Julstäda

Carina på pass i Beirut

Så där ja.

Nu ska jag julstäda. När Spiken och jag sitter hemma och sippar på julglöggen så händer det att en och annan d-råtta far under soffan.

Men nu kommer Carina hem och då är det roligt för henne om det är lite fint. Spiken är mest intresserad av dammsugaren. Hans hjälp består i att han suger tag i munstycket.

Nu ligger han och snarkar på resväskan, djupt okunnig om vad som komma skall. Det var någon på baren i kvarteret som undrade hur långt jag kommit med julförberedelserna och svärmor hörde av sig i samma ärende.

Inte så långt, sa jag blygsamt och det var ett understatement. Julstjärnan hänger visserligen uppe i ett centralt fönster sedan förra året.

Men vissa saker är jag noga med. Antingen ingen gran eller en fin gran. Nu verkar det bli jul i Kungsberga i år och då gör olika julfirare lite olika saker. Brunkålen och den hemmagjorda gravlaxen ligger på min to-do-lista. Carina får med sig lite sprit och Chateau Musar från Irak.

Musaren letade hon fram i Libanon men det var jag inne på igår.

Gran eller inte gran. Om vi ska var på landet så är det ju lite overkill med en gran som står och barrar hemma.

Vi har ett blinkande plastmonster från Irak som Carina släpade hem 2006. Där finns det inga riktiga granar utan man får hålla till godo med en plastare eller pynta till en tuja eller palm.

2004 ville vi vara hyggliga mot amerikanerna på basen i Kirkuk. De hade hyrt en massa bilar av vårt företag och det ena och det andra så kunde vi bidra med en julgran till killarna så ville vi gärna göra det.

De sa att det var snällt men det skulle nog inte vara någon julgran. På vägen hem satt vi och rökte i bilen och funderade över det där med granen till vi förstod att en lysande gran utanför HQ var väl ungefär vad killarna med Toyota Pick Up bilarna som for runt basen och skickade in raketer nattetid behövde som riktmärke.

Ja, ja. Tanken var god.

Städa var det ja. Är det tråkigt eller?

Jag ska bara spela en skiva först. Lite Chris Rea. Nej, inte ”Road to Hell” utan den andra.

”Driving Home for Christmas”. Jag hörde att han var sjuk. Undrar vad det kan vara. Rea har jag gillat sedan 80-talet när jag seglade. Han var perfekt ljumma sommarkvällar på Kanholmsfjärden med sikte på lite nattliv i Sandhamn. Sen blir det väl lite Hives och Cyndi L.

Chet Baker kanske…eller kanske…
Om ni ska resa till Libanon någon gång vilket rekommenderas. Läs gärna Thomas Friedmans "From Beirut to Jerusalem". Då blir allt mycket mera spännande. Se bara till att inte åka dit samtidigt som israeliska armén eller för den delen den syriska. Friedman jobbar fortfarande på New York Times där hans nyare alster finns att läsa. Eller också lyssna på musik eller måla en tavla. Det är ju jul för fan.
Ett sista råd innan alla försvinner i julstöket. Köp lackstången i tid. De blir alltid bristvaror när man behöver dem!