Bakdelar och nedslagna ögon

Folk tror att islam är en trist, stängd religion där kvinnor hålls som i fängelse och männen bara tänker på sex.

Det uttryckte sig den fransk/tunisiske imamen Hassen Chalghoumi från Drancy i nordöstra Paris i en intervju i New York Times den 12 februari 2010.

För en som president Nicolas Sarkozy som nu förbereder ett fullständigt förbud för heltäckande dukar/klädesplagg som niqab och burka, är Chalghoumi en dröm. Han är för ett burkaförbud, emot radikal islamism, för republikansk islam, ekumeniskt och för en dialog med franska judar.

Om burkan säger imam Chalghoumi att den inte har något stöd i islam och Koranen.
Min kompis som är kurd utan någon brinnande tro ringde häromdagen.

-Skit i dom, var hans budskap. Låt dem ha sin niqab. De gör sig bara själva till åtlöje.

Jag är kluven. Å ena sidan anser jag att ifall min religion är att gå omkring naken och kackla som en höna så måste den saken respekteras.

Leif Karlsson som numera heter Abd al Hagg Kielan är också imam och ordförande för Svensk Islamsk Samling.

Kielan har under flera decennier framställs och delvis fungerat som en brobyggare mellan muslimer och sekulariserade svenskar.

När slöjdebatten rasade senast i SVT framförde han tesen att det var en muslimsk tradition. Det är ingen som tvekar om att det är en tradition men det har inget med Koranen att göra precis som hans kollega ovan mycket riktigt påpekar.

Koranens passage översatt till engelska:
WALAA=DON'T
YUBDIINA=SHOW
ZIINATAHUNNA=THEIR BEAUTY
ILLAA=EXCEPT
MAA=WHAT
DAHARA=ALREADY SHOWS
MINHAA=FROM (HAA REFERS BACK TO BEAUTY)
WAL=AND
YADRIBNA=PUT
BIKUMURIHINNA=THEIR VEILS
ALAA=OVER
JUYUBIHINNA=THEIR BOSOM (JUYUB USED IN ANOTHER CONTEXT MEANS POCKET)
WALAA=DON'T
YUBDIINA=SHOW
ZIINATAHUNNA=THEIR BEAUTY
ILLAA=BUT
LIBU'UULATIHINNA=TO THEIR HUSBANDS

Så vilken muslim är den främste i Allahs ögon. Den som täcker allt(burka) eller inget alls.

En klok muslim skulle betona andra delar än frågan om slöjan.

I samband med ovanstående så står det också att en man ska slå ner blicken när han möter en kvinna.

Hela diskussionen om kvinnor och hur de ska vara verkar ha väckt en långdragen och flitig debatt sedan 600-talet.

Slöja är dock inte en muslimsk uppfinning. Den har förekommit i tusentals år. Den speglar en patriarkalisk hållning hos vissa stammar och folkslag helt enkelt.

Diskussionerna inom islam som mestadels förts av olika religiösa uttolkare(Khabar/Hadith) efter Muhammeds död har pendlat mellan att helstängt, ett öga, två ögon, huvudduk eller inget alls.

Olika religioner har genom tiderna i religionens namn infört olika korrektiv. Många har försvunnit medan andra förändrats. Inkvisitionen hade sina metoder inom kristendomen, stening förekommer fortfarande inom islam, vi har övergett bränning av misstänkta häxor men frågan om vad som är synd och begär lever fortfarande kvar ändå in i modern tid med laestadianer, där t ex västlaestadianer utryckt tydligt avståndstagande till oanständiga filmer och oanständig musik, preventivmedel och att kvinnor ska ha ”hilka” huckle under gudstjänsten.

Vi har maranata som anser att aga är OK etc.

Om man tittar på religionen under lång tid kan man se att den ofta förevisar män just på det sätt som den franske imamen Hassen Chalghoumi anser. Män tänker på sex.

Enligt Koranen ska de slå ner blicken när de möter en kvinna. Det ser man inte ofta måste jag tillstå.

Jag har levt ganska länge i mellanöstern och uppfattar faktiskt islam som rätt mångfacetterad och dessutom stadd i förändring över tiden.

En bekant berättade att på hans studentfoto i Bagdad på 70-talet hade en flicka huvudduk. Idag är det mera originellt hitta en kvinna som inte har det.

Samma sak ifall man tittar på gamla arabiska filmer från 60-talet. Kvinnor bär ofta västerländska kläder.

Kvinnor i Iran ser annorlunda ut idag än 1978.

Det är flera kvinnor i Turkiet som bär huvudduk idag är för tjugofem år sedan när jag först besökte landet.

Så vad har hänt?

Det finns många olika förklaringar och delförklaringar.

Man kan ju se det som att kvinnor blivit bättre muslimer. Man kan också se det som en svängning mot ökad fundamentalism där kvinnans roll underordnats ett patriarkaliskt samhälle med religiösa fundamentalistiska förtecken.

Kyskheten har från tid till annan slagit klorna i historien. Riddartiden, den viktorianska eran etc.

Män är dreglande könsvarelser som måste avvisas enligt en regelbok med många sidor.

Idag anser gudskelov de flesta moderna svenskar att snack om att kvinnor ska skyla sig är struntprat.

Kvinnor får klä sig hur de vill. OK, ifall de vill ha en niqab eller burka så är det väl deras ensak. Ifall de tror att de blir bättre muslimer ”so let it be”! Eller?

Är niqab och burka ett uttryck för kvinnoförtryck. Självklart är det så.

Det är här som jag har väldigt svårt för sådana som imam Kielan som ju inte bara är muslim utan en konservativ muslim.

Det intrycket får man i alla fall om man läser en intervju av Maria Rashidi från Kvinnornas Rätt på Paraplyprojektets hemsida från 2004.

Där svarar Abd al Haqq Kielan så här Rashidis fråga:

”- Att kedja fast kvinnor och hålla dem som slavar är inte önskvärt, säger du. Men vad anser du om kvinnans rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet?
- Det är tveksamt. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej, svarar Abd al Haqq Kielan med en tydlig skärpa i rösten.”

Sedan trampar Kielan vidare i ullstrumporna:

Han förklarar med lätthet att anledningen att kvinnor ber längst bak i moskén beror på att männen inte skulle klara av att titta på en muslimsk kvinnas bakdel. När reportern invänder att kvinnorna ligger bakom och kan se männens bakdelar, så blir inte Kielan svaret skyldigt:

- Män ser inte lika frestande ut för kvinnan, svarar han bestämt.

Där ser man.

Sen övergår imam Kielan till att förklara vilket oerhört allvarligt brott äktenskapsbrott är för en muslim. Där verkar det var mer jämlikt. Då gäller stening både för män och kvinnor men det ska vara fyra vittnen.


Till sist redogör imamen för sin syn på slöja, oklart vilken typ:

- Vi förstår de kvinnor som inte vill använda slöja, vi vet hur det är i samhället. Slöjan accepteras inte och detta basuneras ut i TV av Elfsberg och andra personer i olika medier. Desto mer påhoppade blir vi av svenskarna. Slöjan är en muslimsk handling och det är en synd att inte bära slöja. Om nu samhället tvingar kvinnorna att inte använda slöja blir det lättare att förstå att de vill offra den, säger imam Abd al Haqq Kielan. Slöjan är en nödvändighet inom islam, men vi dömer inte flickor.
Nu är det muslimerna mot svenskarna. De senare anförda av Claes Elfsberg. Som framgår representerar imam Kielan en milt sagt konservativ syn. Det finns hundratals miljoner muslimer som inte bär slöja.

”Vi förstår…” men ”det är en synd”.

”Män ser inte lika frestande ut för kvinnor”…

Det är väl sällan man hört så mycket skitsnack samlat på så få rader.

Kielan tar inte i hand heller kan jag tillägga.

Ledande muslimer I Sverige som imam Kielan gör inte bara islam en björntjänst utan underblåser det som Kielan kallar påhopp.

Islam skulle vinna på att göra upp med gamla traditioner som knappast gör en kvinna till en bättre muslim.

Vi delar ju en del fördomar med islam. Gamla testamentet till exempel. Larv om att Gud tillverkade kvinnan av ett av mannens revben till hjälp åt mannen. Men det är väl få kristna präster som understryker den delen av förkunnelsen bokstavligen idag.

Islam skulle vinna på att modernisera sig. Till att börja med borde kvinnor släppas in på lika villkor i moskéerna. Understryk rätten att välja bort huvudduk istället för att tala om synd. Vilken väljer herren först? En godhjärtad muslimsk kvinna utan huvudduk eller en girig elak snipa med burka?

När man nu i Belgien och Frankrike ska förbjuda niqab och burka i offentliga sammanhang så finns det självklart en risk att en del kvinnor aldrig kommer utanför bostaden.

I Frankrike finns det mellan 3-6 miljoner muslimer. 2000 av dessa bär niqab eller burka. I Sverige finns cirka 250 000 muslimer. Tusen av dessa bär niqab eller burka.

Det är självfallet förnedrande både för männen och kvinnorna att bära niqab och burka. Dessutom är det förnedrande för islam.

Jag är inte säkert på att förbud löser problemet.

Jag är dock mer orolig för muslimer som imam Kielan som säger att det är synd att inte bära huvudduk och torgför struntprat som att kvinnor inte tittar på mäns bakar och därför måste be längst bak i moskén. Sådana som driver utvecklingen åt fel håll och polariserar motsättningar mellan ett modernt demokratiskt samhälle där kvinnor och män ska ha lika rättigheter på alla områden och små religiösa grupper å andra sidan med extrema och inte sällan medeltida värderingar.

Plötsligt sitter vi och diskuterar talibaners rätt att hålla flickor hemma från skolan.

Var går gränsen?

Att betrakta niqab och burka som en religiös fråga vägrar i varje fall jag att göra. Om det finns en gud så tror jag han eller hon struntar fullständigt i vad man har på huvudet. Däremot vad som finns i det och vad en människa utför för handlingar.

Är en naken kacklande höna...

Ska människor få ha vilka religiösa symboler som helst, alternativt tillämpa en livsåskådning på vilket sätt som helt.

Är det just precis religiös frihet.

Ifall min religion är att gå omkring naken och kackla som en höna så…

Kanske inte just i Riyad.

Eller i Kabul eller Teheran. Men var kan jag gå omkring naken och kackla som en höna då?

Faktum är att det troligtvis är så sorgligt att jag inte alls kan tillämpa en
religion där ett av fundamenten är att gå omkring naken och kackla som en höna…
ifall jag inte är en höna förstås. Då vet ingen att jag praktiserar min religion.

Religiösa symboler då?

Ett Niqabförbud är på gång i hela Frankrike. Sarkozy tänker pröva saken fullt ut.

Tidigare har han förbjudit slöja i skolan. Det var kontroversiellt men inte så kontroversiellt eftersom han förbjöd alla religiösa symboler, inklusive kors.

Sedan kom steg två förbud att ha täckt ansikte i anläggningar som tillhör staten, som flygplatser, statliga myndigheter och nu ska han driva igenom ett förbud mot Niqab i all offentlig miljö.

Det lär bli domstol och ett möjligt bakslag men frågan om Niqab är diskriminerande för kvinnor får i alla fall sitt avgörande.

I Frankrike är det cirka 2000 kvinnor som bär niqab.

Om Bensin och högtryckssprutor!

Medan kamrat Dennis skriver sig hes om laglösheten och människor som faller ner från balkonger i Rosengård i Malmö surfar ungdomarna på Munsö på biltak. Jag antar att det var semesterstängt på Centralgrillen.

Det är naturligtvis tråkigt vem som än dör oavsett orsak.

Dennis Ek är bara en representant för något som svenska politiker gödslat i många år.

Alla vet idag att hela konstellationen med att bygga invandrargetton inte fungerar.

De områden som sossarna(för det var sossarna) byggde på 60-talet och början av 70-talet sitter nu där det sattes.

Alla känner väl till problemen.

Vi har invandrare och flyktingar i det här landet. Vi annonserade i jugoslaviska tidningar efter arbetskraft och vi har av tradition haft en generös flyktingpolitik.

Det som har misslyckats är inte flyktingpolitiken utan integrationspolitiken.

Så pass är de flesta överens.

Sverige är nu ordförande i EU. Jag antar att alla möten fram till årsskiftet redan är spikade. Det brukar var så. Jo, lite luft här och där men i princip. Om inte Iran skickar på London en kärnvapenbestyckad långdistansraket som få visste de hade och halva London försvann. För då rivs alla möten upp, hela världen läggs om. Så det finns inga naturlagar, ingen är givet som det ofta framställs.

Jag tycker att Sverige borde ta ett initiativ till att försöka lösa integrationsfrågorna innan de är för sent.

Det finns Rinkebyar och Rosengårdar runt om i hela Europa.

Många skapades för tre eller fyra decennier sedan och jag är av den bestämda uppfattningen att ghettotänkandet inte kommer att lösa sig själv.

Att Sarkozy tycker att det är dags att rensa ut slöddret ur de invandrartäta förorterna med högtrycksspruta, så reagerar halva franska fotbollslandslaget.

De kommer nästan undantagslöst från cités som vi kallar ghetton eller förorter.

-Jag blir så arg. Jag har också växt upp i förorten men jag är definitivt inte slödder, säger Liliam Thuram.

Sarkozys problem är att det spelar ingen roll hur många högtryckssprutor han sätter in så lär det inte lösa problemet.

Inte i Stockholm, Köpenhamn, Berlin, London, Paris, Rom eller Aten. Problemen finns där och som problem har de funnit i minst tjugo år.

Sverige borde inse att det spelar ingen roll hur många gröna beslut man driver igenom under de kommande sex månaderna när Europa håller på att brinna upp sakta men säkert.

Det Sverige borde göra är att se till att integrationsfrågan genomlyses med syfte att bryta upp de strukturer som nu är på väg inte bara att rotas utan att cementeras.

Tyvärr hänger detta också samman med andra delar av politiken där europas regeringar har misslyckats kapitalt. Jag talar om ungdomsarbetslösheten. När vi i Sverige är på väg mot 40 procents ungdomsarbetslöshet så har ungdomen tid att skaffa bensin och tändstickor.

Detta kommer att drabba inte bara ungdomar från Rinkeby eller Rosengård. De är redan vana. De kommer att suga upp ungdomar från andra håll och resultatet kommer att synas.

Ordet invandrare och flyktingar är ett diffust och farligt begrepp.

När sossarna snickrade ihop Rinkeby och Kista intill varandra för fyrtio år sedan så var det redan klart hur det skulle bli.

De ligger intill varandra med gångavstånd men längsmed två olika tunnelbanelinjer.

Några invandrare har lyckats fly till Kista. Pizzerian gick bra. Man satte en V75:a eller sparade och lyckades ta sig därifrån. I Kista fanns det svenska barn i skolan, barnen lärde sig svenska och kunde få ett jobb.

I Kista bor solskenshistorierna, i Rinkeby har det oavsett vad politikerna säger bara blivit värre.

Nu måste man bryta upp de här områdena. Det räcker inte med att ringa Anticimex och utrota några kackerlackor. Det måste rivas byggas om, skapas attraktion och flyttas på folk.

Det måste till jobb och en näringspolitik som stimulerar till integration.

Hur detta ska ske måste vara en europeisk angelägenhet. När man eldar bilar i Paris cités så eldar man i Rosengård tio minuter senare.

Oavsett hur forskningen kring integration har sett ut så har den antingen varit dålig eller också har politikerna inte förstått var forskarna berättat.

Ordförandeskapet är en bra tidpunkt för ett nytt avstamp.

Världen kommer oavsett vad Dennis och andra som honom tycker att bli alltmer integrerad. Folk flyger hit och dit, studerar här och där och det är krig och elände och alla försöker att överleva.

Den är en sak att överleva och en annan att leva. Det finns ett ansvar hos föräldrar till barn som kommer hem och stinker bensin.

Jag antar att Thuram inte satt och knarkade i en källare när talangscouterna hittade honom. Han hade fått lära sig att vägarna ut från cités var begränsade och att det gällde att ha koll på vilka som verkligen ledde vidare.

För Thuram betyder cités något precis som alla uppväxtställen betyder något för varje människa.

Man har sina minnen därifrån tillsammans med andra. Det är kanske där man blir kär för första gången. Då spelar det ingen roll större roll ifall grannen kastar ut sin dotter från balkongen eller några kompisar surfar på biltakt rakt in i ett träd och dör.

Men Thuram kan välja. Jag har svårt att tänka mig att Thuram bor kvar i cités. Det Thuram gjort är att han pekat på problemen.

Sarkozy har rätt när han säger att saker och ting måste ändras radikalt i de invandrartäta förorterna. Vad han glömmer är att det knappast är en privatsak.

Man kan inte ta halva det franska fotbollslandslaget till inteckning för att ”it´s five o´clock and all´s well”. De klarade sig möjligen delvis på grund av men troligare trots förorterna hur snyftiga minnen de än må ha från kebabställena därute.

Rosengårds invånare måste inse att det här håller inte längre, vare sig för dem eller samhället i stort.

På samma sätt måste politikerna förstå att de misslyckats under fyrtio år och att något nytt måste till.

Det var som när Zlatan arresterade en pastor på horgatan i Malmö. Tanken på förändring var god men det är som bensin och tändstickor, eller för den delen högtryckssprutor. Det blir knappast bättre.

Europa byggde problem för fyrtio år sedan. Nu är det dags att riva det gamla och bygga något nytt.

Grönt Paris och Nicholas eller Nicolas?

Ett nytt Paris, ihopdrömt av planerare…

Den rubriken kan man bara inte hoppa över om man varit i Paris och gillar staden. I dagens upplaga av New York Times redovisas resultaten av en tävling som Nicholas Sarkozy anordnat. Amerikanerna antyder att det kan vara frågan om ”publicity stunt”. Sarkozy? Moi? Jag kan riktigt se herr presidenten i den tricolorfärgade jammisen, vred, med några croissantsmulor i mungipan skrika åt sin fru Carla Bruni som glatt nynnar på J´en Connais bakom duschdraperiet, att: Nu har det gått för långt! Amerikanerna använder ordet; Bling-Bling om den franske presidenten!!!

Bruni byter spår till Tout Le Monde och svarar att amerikaner generellt saknar stil och hyfs till skillnad från italienare och fransmän. Hon vet att när Nicholas talar om sig själv i tredje person så kan det allra minst flyga saker i luften.

Nicholas Sarkozy muttrar något halvt ohörbart om USA som NATO:s araber och prasslar ihop tidningen med en smäll.

Så kan det helt säkert ha gått till i morse i Elysée Palatset som för övrigt ska flyttas enligt ett av förslagen som Sarkozy beställt.

Varje fransk presidents primära uppgift är att pissa in ett ordentligt revir, göra någon storslagen gest som han sedan kan gå och peka på för barnbarnen till han trillar av pinnen. Att bygga om Paris samtidigt som världen upplever sin värsta ekonomiska kris i modern tid är det bara en fransk president som kan komma på. Francois Mitterand byggde ett gigantiskt nationalbibliotek om jag inte minns fel, format som öppna böcker där forskarna skulle sitta under jorden i mörkret och man fick täcka för alla fönster ovan jord så att inte bokskatterna skulle förstöras av solen.

Fransmännen känner till det här. Det ingår i kalkylen för varje ny presidentperiod att presidenten ska få minst en galen idé. Jag har inga data om det finns något karakteristiskt när det gäller hur långa presidenterna är och vilka projekt de startar. Mitterand byggde höga hus i varje fall. Pompidou…

Georges Pompidou lät uppföra ett spektakulärt kulturhus som såg ut som resterna av en misslyckad tarmsköljning där all färg flagnat av sist jag såg det. Så nu ska Nicholas Sarkozy bygga om Paris Metrosystem. New York Times kunde presentera en del av förslagen.

Enligt ett förslag ska ett Maglev tågsystem byggas på pelare ovan jord och gå kors och tvärs genom Paris där det ska följa de stora trafiklederna. Det förslaget kommer från Christian De Portzamparc.

Rätt traditionellt fast säkert inte för parisarna. Totalt har tio förslag beställts.

Arkitekten Richard Rogers föreslår att man gömmer tåglinjerna under jord som går till de fattiga förorterna med en kedja vackra parker ovanför. Man får tårar i ögonen. Det låter som Le Corbusiers idé om skyskrapor med stora omgivande parker för de boende. När fastighetsbolagen fick tag i konceptet skrek de av glädje… och slopade parkerna. Been there, Seen it, Done it! Det kan vinna! Det enda som talar emot är att det inte syns.

I uppdraget skisseras en ”Post-Kyoto” miljö för framtiden. Om man ska ta hänsyn till Kyoto så bör man bygga på höjden eftersom vattennivån kommer att höjas med sju meter eller vad det nu var. Visserligen på hundra år men visst måste en grabb som Sarkozy göra något långsiktigt ”Beyond The Horizon” som Bobban sjunger på Modern Times. Några pengar till projektet finns inte men det brukar inte hindra franska presidenter som karva in sina initialer i den nationella stuckaturen.

Syftet var i grunden inte så tokigt. En grönare stad och att binda samman de bileldande förorterna med centrala Paris. Det borde man kanske tänkt på en smula tidigare. Var det 36000 bilar som eldades upp förra året eller bara de tre första kvartalen?

Christian De Portzamparc förslag är delvis brutalt och han kommer inte att bli serverad på ett antal krogar i Paris. Han vill riva Gare du Nord och Gare de l´Est och ersätta dem med en enda jättestation en bit utanför centrala Paris.

Arkitekten Jean Nouvel vill skapa en grön cirkel runt hela staden(Le Corbusier igen?). Det här ska knyta ihop förorterna och centrala delarna. Pic nic:ar vi minns!

Den yngste deltagaren bland de tävlande är 42, Djamel Klouche och betraktas enligt NYT som provokatören i samlingen. Självklart med det namnet så har han aldrig använt Western Union.

Hans förslag är att bygga den jättelika hubben från förorterna under Louvren så att alla förortsborna ska komma upp genom glaspyramiden som ligger inne på Louvren. Vem byggde den förresten? Vilken president?

Parisarkitekten Roland Castro föreslår helt enkelt att man ska flytta en del välkända byggnaden som Elyseepalatset ut till förorterna.

Var det inte Carla Brunis familj som flydde från Röda Brigaderna?

Det förslaget kan dock passa hennes man som har fasta levnadsprinciper.

Men ifall Sarkozy är på dåligt humör kan han i varje fall se fram emot George W:s bok som han avslöjat kommer att innehålla hans tolv viktigaste beslut. Ett var att sluta dricka och nu undrar förstås alla Bushbelackare vilket i ordningen det var. Ett eller tolv. Boken kommer nästa år och han har redan skrivt 30 000 ord enligt förlaget Random House, vilket också vållat en del kommentarer på vissa insändarsidor.

Sarkozy dricker inte vilket retat upp franska vinindustrin som tycker att han åtminstone kunde anstränga sig lite. Det kan ju också vara som Pehr G:s fall att han inte tål alkohol så bra. Vissa menar hur som helst att Putin antingen lurade i honom några naturprodukter från Tjetjenien alternativt prima hemkörd rysk vodka på G8 mötet. Jag vet inte men lite misstänkt ser det allt ut för att vara en helnykterist. Så nu är frågan Nicholas eller Nicolas?*

http://www.youtube.com/watch?v=1uxb0JHqzlA&feature=rec-fresh

*En av Frankrikes största vinbutikskedjor heter Nicolas;-)

Det blir Carlyle som anger tonen

Jo, nu när jag följer debatten om den amerikanska finanskrisen så får jag en märklig känsla i magen. Det är något som inte stämmer. Det här är inte huvudnumret. Vi bevittnar snarare ouvertyren till något mycket större.

Ja, ja eller hur. Man vill ju gärna att det ska vara så.

Egentligen började det med att jag snubblade över ett namn. Carlyle Group. Det var några månader sedan. Jag höll på med research för en roman. Plötsligt fanns det där. Vid sidan av Halliburton, KBR, Cheney, Rumsfeld, George W Bush, George Bush Sr.

Ett stort investment bolag med tillgångar för 90 miljarder amerikanska dollar. Investerar i militär industri, säkerhet, fastigheter. Startade 1987. Inte dåligt marcherat.

Men så har företaget också en osannolik sammansättning.

Rumsfeld jobbade där, G W Bush jobbade tidigare där. Bush pappa jobbade där till helt nyligen. Bin Laden familjen var en av investerarna till det blev för kontroversiellt efter 9/11. Förre amerikanske utrikesministern James A Baker jobbade där, förre brittiske premiärministern John Major, förre amerikanske försvarsministern Frank Carlucci. Alla satt de i styrelsen eller hade rådgivare toppositioner i bolaget.

Ja, men det var då. Nu har de avgått och Bush har varit president i åtta år.

Louis V. Gerstner, Jr, Oliver Sarkozy, Christopher W. Ullman och många fler har eller har haft positioner där.

Gerstner som var ordförande i IBM under många år och tidigare chef för American Express. Nicholas Sarkozy bror till en annan mera känd Sarkozy, nämligen Olivers bror Nicholas.

Men Oliver finns kvar och har haft ett avgörande inflytande över en lång rad företagsaffärer för Carlyle. Han leder en grupp inom Carlyle kallas Global Finances Services Buyout som bl a sysslar med omstruktureringar av företag. På hans avdelning jobbade till helt nyligen en viss David Zweiner.

Oliver Sarkozy var tidigare på Credit Suisse First Boston och UBS. På UBS arbetade Sarkozy med ett antal stora bankköp, sammanslagningar och försäljningar av banker. Bl a när Wachovia köpte Southtrust för 14 miljarder dollar.

Wachovia som gjorde ett antal mycket stora bankförvärv under början av 2000-talet, bl a Prudential Securities, Metropolitan West Securities, Westcorp och Golden West Financial.

Plötsligt under andra kvartalet 2008 visar Wachovia en gigantisk förlust 8,6 miljarder dollar och den 29 september meddelar staten vis FDIC att Citigroup tar över driften.

Ungefär samtidigt sker följande: David Zweiner från Carlyle blir ny vd på Wachovia medan Wachovias förre finanschef James Burr kom till Carlyle i somras. Jag bara skojade. Det var såklart tvärtom.

Men Zweiner finns kvar som medarbetare i Carlyle.

Både Sarkozy och Zweiner kom till Carlyle för att bygga upp avdelningen så sent som förra året.

Wachovia har varit i blåsväder för helt andra saker. Falska sedlar, checkar som saknat täckning för mer än hundra miljoner dollar och senast 2008 en utredning med misstankar om pengatvätt åt Mexikanska och Colombianska företag. Nu ska de sägas att det vara flera banker som granskades.

Wachovia är idag USA:s 46:e största bank.

Carlyle Group har investeringar i mer än 600 företag över hela världen. Det är ett privat företag vilket gör att insynen är begränsad.

En annan av Carlyles prominenta medarbetare är David M. Moffett med förflutet i ledande positioner vid ett antal banker bl a BankAmerica Corporation och som rådgivare vid Standard & Poors ratingavdelning. Han sitter också i eBays styrelse. Moffett blev den 23 september i år chef för Freddie Mac men står fortfarande upptagen som medarbetare i Carlyle. Freddie Mac är ett av de två stora havererade amerikanska bolåneinstituten som staten nu tagit över.

Freddie Mac och Fannie Mae har tillsammans åtaganden på bolånemarknaden för cirka 6000 miljarder dollar, vilket är ungefär hälften av den totala marknaden.

Jobbet fick Moffet av Henry ”Hank” Paulson, finansminister i Bushadministrationen. Paulsson som själv kom från en ledande position vid före detta investmentbanken Goldman Sachs 2005.

En av Paulsons närmaste medarbetare, biträdande finansministern hette till Randal K. Quarles.

Han jobbade på US Treasury(finansministeriet) redan på Bush Sr. tid under Brady 1990. Sedan jobbade han på juristfirman Davis Polk & Wardwell till 2001 då han blev övertalad att återvända till US Treasury(Finansdepartementet) Där jobbade han fram till 2006 och inte med vilka frågor som helst. Som vice finanisminister(under secretary) hade Quarles hand om finansmarknaden, kapitalmarknads policy, utarbetandet av administrationen policy för kapitalmarknads instrument som kallade hedge fonder och derivat. Vidare regleringsreformen för Fannie Mae och Freddie Mac. I princip alla Bush administrationens reformer när det gäller regelverken inom det amerikanska finanssystemet.

Nu har Quarles nytt jobb och arbetar på Carlyle med Sarkozy och före detta ordföranden för JP Morgon & Co Sandy Warner, också den sistnämnde på Carlyle.

Den 6 april i år var Quarles gästtalare på Washington D.C. National Economists Club där talade han bland annat om problemen på bolånemarknaden och inom banksektorn.

Han diskuterade problemen att få fram det kapital som skulle komma att krävas för att lösa krisen och framhöll där möjligheterna för företag som Carlyle. En av de förändringar som han efterlyste var att begränsningarna för den andel som ett företag som inte är en bank kan äga i en bank måste ändras.

Ett par månader senare talar nyhetsbyrån Bloomberg om att representanter Carlyle just diskuterar detta med amerikanska Federal Reserve. Att sådana samtal förts har också bekräftats av Carlyle.

Företaget nämns ofta som närstående familjen Bush och Bush Sr. var till helt nyligen aktiv i bolaget. Vem som rent faktiskt äger Carlyle är ett mysterium. Det har antagits att Bush familjen har intressen i företaget. Det startades 1987 av David M. Rubinstein som hade ett kort förflutet i Carter administrationen i början av 80-talet. '

Idag leds företaget av samme Rubinstein som också sitter i 30-talet prestigefyllda styrelse alltifrån Harvard till JP Morgans nationella råd.

Men också Carlyle har stora intressen att bevaka i finanskrisen.

Carlyle Group startade ett dotterbolag Carlyle Capital Corporation 2006 . Innan någon hann säga flaska hade Carlyle dotterbolag lånat 21 miljarder amerikanska dollar av olika banker som säkrades i amerikanska bolåneinstitut. Sen gick det inte så bra. I mars 2008 annonserade man att dotterbolaget skulle gå omkull då hade man skulder på nästan 17 miljarder dollar som man inte kunde betala till långivarna som var amerikanska banker. Då hade man femton dagar tidigare fått en ren årsredovisning underskriven PriceWaterhouse. Utredning pågår.

Många har intressen i Freddie Mac och Fanny Mae. Många är intresserade av att deras intressen kommer att prioriteras. Det kommer att finnas goda möjligheter att göra klipp när hela branschen stuvas om. Speciellt för de som inte får tårar i ögonen så lätt. Jag håller en krona på Carlyle.

Gör Moffett och Paulsson ”bort sig” så finns det säkert en öppen dörr en bit ifrån vita huset där Carlyle har sitt kontor. Då är säkert Bush och Rumsfeld redan där och fikar. Sedan kommer kanske Cheney förbi.

Hur som helst så skulle jag hålla ögonen på Carlyle Group. De kommer att tjäna pengar men frågan är vem som ska betala.