Jag ska sluta prata om vädret.
Hur är vädret ute hos er då?
Är det typiskt svenskt att i alla möjliga och möjliga lägen prata om vädret.
Så brukar jag t ex här gärna dra en repa och sol, snö eller regn. Why?
Vädret är kanske tillräckligt socialt och samtidigt neutralt för att var ofarligt. Det är också ett av de ämnet där har minst risk att stöta på patrull.
Om jag säger:
– Skönt att solen tittar fram, så det väldigt liten risk att svaret blir:
– Det tycker jag inte alls.
Istället får man allt som oftast svaret:
-Ja, visst är det underbart.
Men även när det är dåligt väder fungerar det konstigt nog:
– Vilket evigt regnande!
– Ja, det är förskräckligt!
Men det kan skära sig också. Vädersnacket alltså. Den kritiska punkten som man inte ska passera ifall man är ute efter ett kort trivselrus är temperaturfrågor. När man själv tycker att det är lagom varmt och säger:
– Vilken härligt värme!
– Ja, men nu tycker jag att det blivit för varmt.
Eller:
– Mja det kunde gott vara några grader till. Det är kallt på kvällarna. Igår var det bara 19 grader klockan elva…
Det kan också skära sig ifall man har olika utgångspunkter. Trädgårdsfolket blir aldrig riktigt nöjda. För det mesta är det för lite eller för mycket av något. Eller för mycket på vissa ställen och för vissa växter medan det är för lite för andra eller i en annan hörna.
Samma med jordbrukare. De är nästa alltid missnöjda av naturen trots alla EU bidrag. Det är lite konstigt. Man får anta att det är nedärvt och sitter i ryggraden.
Restaurangägare är ofta lite splittrade. Har de uteservering är det bra men det blir mycket spring och lite att göra inne ifall solen gassar. Har de inte uteservering så står de och slår med menyn bakom ryggen i dörröppningen medan de morrar över solen som förskingrat alla deras kunder.
En del pratar alltid och enbart om väderutsikterna. De har all sorts viktig och mindre viktig väderstatistik i huvudet. Briljerar inte sällan på ett lite överlägset sätt. Om man säger att det är mycket snö och kallt så är det inget mot krigsvintrarna. Speciellt om man är född efter krigsvintrarna blir det ju lite svårt att kolla.
Den kategorin vet alltid inte bara hur många millimeter regn det kommit i deras egen regnmätare utan vad alla grannarna fått och sedan något slags egenhändigt ihop snickrat genomsnitt för villakvarteret minus fru Persson som har något vaj med sin mätare.
Där hamnar man alltid i underläge. Enda chansen att komma ur en sådan diskussion är att säga att man glömt strykjärnet på eller att man tycker det luktar rök eller både och.
I Irak var det delvis annorlunda. Där hörde jag aldrig någon säga:
– Vad kul att solen tittade fram.
Eller:
– Vilket fint väder vi har i sommar.
En gång i början av 2004 kom det två decimeter snö i Erbil som låg kvar en eller två dagar. Då var folk helt till sig för det hade visst inte hänt på tjugofem år. Då kastade alla snöbollar på alla, vuxna som barn.
För en vecka sedan regnade det därnere. Det är ovanligt sent på året och det uppmärksammas.
Regn är det som intresserar folk därnere. Oavsett ifall de jobbar som kontorsslavar eller säljer meloner är alla i grund och botten bönder som bevakar regnet som en hök. Mycket regn under den korta vintern är alltid bra. Sommaren börjar i april-maj. Sedan syns inte ett moln på himlen fram till slutet av september och början av oktober.
Så ingen orkar ens kommentera solen annat än att de tycker de ska bli skönt med lite moln och regn.
Då är temperaturen ett mera kärt samtalsämne. Speciellt i slutet av juli.
Det handlar om att nu har temperaturen varit över femtio grader tre dagar i rad eller att en termometer spruckit.
Så nu har jag snackat om vädret ännu en gång.
Solen skiner.
Inlägg
