Jag kan inte hjälpa att jag är konservativ i vissa lägen.
Jag tror möjligen inte att Elisabeth Höglund är den smidigaste personen i världen. Hon är en tävlingsmänniska. Det är inte ens otroligt att den bräkande skånskan Gynning är bättre för det där programformatet. Tre halvslanka som ständigt blir överraskade över verklighetens mysterier. Som Tres Amigos ungefär. Höglund däremot blir nog inte förvånad som tex Gynning:
-Men, nä sajjjer du de!
Gynning absolut – Höglund nej!
Men är det inte just korkat upprörd man ska bli i dagens värld. Eller som i gårdagens värld: ”Hade jag inte en aaaaaaning om!”
Ändå skiljer det en ocean mellan Höglund och Gynning. Inte bara i år utan framför allt i erfarenhet och kunnande.
Fast olika kunnande. För det är inte så att Ryding, Gynning och den andra som jag glömt namnet på är okunniga. Det har helt enkelt andra kunskaper.
Ändå blir Höglund lite, att uppleva sådant som "jag" inte gjort innan "jag" dör. Det kan kännas lite konstruerat.
Men trots allt lägger jag mitt kort på att äldre människor behövs. Om de är bra. Men inte så att de ska stå där och peka finger och ständigt påminna Olga 23 att de inte bara kunde vara deras mor utan mormor. Sånt suger även om man som mest fladdrat med ögonfransarna.
Det är omöjligt för en 23 åring att minnas månlandningen, Kuba krisen och Pop 64. Det kan man inte komma ifrån. Eller känslan när Sandinisterna vann valet 1984 eller när vi spöade Kanada i hockey första gången!
Problemet med ungifieringen är tyvärr att det allt som oftast halkar av banan. En lärare skrev en lång drapa på Newsmill för några dagar sedan om mobiltelefoner. Jag förstår att hennes försök var välmenat. Hon ville avdramatisera det hela. Pojkar är Pojkar, Flickor är Flickor och Alla behöver Mobiltelefoner på Lektionerna. De använder telefonerna till så mycket nyttigt… också! Sånt som lärare inte förstår.
Dom får inte ha dem på vid prov. Ändå anar man att slaget är förlorat och därför känner hon sig lite splittrad den där läraren.
De fotograferar och hon hoppas att det inte är henne utan hennes grafer på tavlan. Men hon vet inte. Någon som hon trodde messade hade i själva verket antecknat vad hon sagt i ämnet osv. Speciellt nedanstående mening gjorde mig dock betänksam:
”I dag kan eleverna ha en helt verklig verksamhet pågående via chatt eller sms samtidigt som de faktiskt tar åtminstone delvis aktiv del i den pågående lektionen.”
”...delvis ta del av”. Nu är just de här eleverna gymnasieelever vilket läraren påpekade i sitt inlägg. Frivilligt. Snart ska de bättre gå vidare till KTH och ansvara för säkerheten på våra kärnkraftverk eller samordna flygtrafiken, aktiemarknaden, valutareserven. Sånt oroar.
Jag arbetade en höst som lärare medan jag höll på med ett IT-projekt. Det jag noterade är väl ungefär var den relativt unga läraren som skrev inlägget på Newsmill också fått lära sig.
Att elever idag är duktiga på IT. Tyvärr var de mest duktiga på att skapa nätverk och spela Starcraft m fl spel som var populära på den tiden. Så jag skaffade Starcraft och spelade mig igenom det. Kul spel. Bra för att utveckla strategiskt tänkande. Men rätt värdelöst för att ratta ett kärnkraftverk.
Vad skolan på den tiden absolut inte kunde lära ut var dock det som eleverna behövde. Nämligen att använda datorerna och internet till det som internet är bra på. På mina lektioner fick de lära sig att söka kunskap och att kritiskt värdera kunskap. Det är inte bara att sådda runt och tro att allt som står är sant oavsett ifall det finns i Wikipedia.
När eleverna går i sexan, sjuan, åttan så ska de fanimej veta hur man använder IT för att för att bli klokare. På gymnasiet som i det aktuella fallet på Newsmill ska de fördjupa sina kunskaper. Det gör man inte genom att chatta med polarna om vad som ska hända på fredag eller lördag.
Skolan skickar idag tydligen inte ut några enhetliga signaler. Det handlar inte om att retirera och söka någon slags halvtaskig vapenvila med twittrare och sådana som till äventyrs fått en mess från en annan elev som är med sin brorsa på sjukhuset istället för i lektionssalen. I skolan använder man bara mobiler och datorer för att lära sig sådant som skolan förmedlar oavsett ifall det rör sig om IT kunskap eller fysik.
Jag blir mörkrädd när en lärare framställer skolan som någon slags fotbollsmatch som handlar om att fånga elevernas intresse från chatten till lektionen.
Skolans uppgift är att ligga steget före och lära eleverna att använda ny teknik för att öka på sina kunskaper i de ämnen de ska studera för att inte bli arbetslösa längre fram. Blir de arbetslösa kan de chatta hela dagarna med sina arbetslösa polare. Men i skolan är uppgiften en helt annan.
Skugge med förnamnet Linda ha något slags omvänd pedagogik på samma Newsmill och delvis samma tema.
”De unga har internet och sociala medier i blodet och scannar bloggar/print/rörlig media i ljusets hastighet - samtidigt som de göra andra saker som att sms-a, msn-a, laddar upp nytt material på nätet. Det är hisnande hur snabbt de utför sina arbetsuppgifter - de är så otroligt multitaskande.
90-talisterna är beredda att kämpa och ser ingen gräns mellan jobb och fritid. 90-talister älskar att jobba är min erfarenhet.
60- och 70-talisterna är bekväma och bara ett fåtal kan använda sociala medier på ett tillfredsställande sätt.
90-talister är födda in i digitala världen, 60- och 70-talister är besökare.
Om fem år blir första kullen 00-or 15 år. Då kan man börja anställa dem.”
Ja, ja Skugge. Hon är på väg mot de fyrtio med ilfart, småbarnsmorsa och framsynt. Tycker hon själv.
Jag ska inte säga att hon är flängd i roten men inte långt ifrån. Tycker jag. Därmed inte sagt att hon är ointressant.
Skugge är snart fyrtio och saknar uppenbarligen perspektiv. Den lätt desperata läraren som ser sig halvt överflyglas av något hon bara halvt förstår och inte vågar sortera i fullt ut får stå i skamvrån i Skugges starkt förenklade verklighet.
Lärarinnan, som heter Anna Lindevall berättar hur en kille som gillade henne cyklade hem till henne när hon var i deras ålder. Hon gick ut gymnasiet 1994! Eleverna betraktade uppenbarligen berättelsen som ett intressant fornfynd. Idag messar man.
Det var som en annan värld. Men fråga några digitala kids vem Tim Berners – Lee är och de ser ut som ett glas saft.
Om man säger åt dem att han hittade på det där http:// och ångrade att det blev så långt så säger de kanske:
-Ja, och…
Min kompis är 60 plus och han vet helt säkert mer om sociala medier är vad hela Skugges bekantskapskrets av IT-kids gör tillsammans. Om man ber 90-talisterna hacka lite HTML kod så stirrar de skelögt på en och mumlar Dreamweaver. Det är sådana som fryser ihjäl i bilar när bensinen tar slut.
Utan sin lilla mobil eller platta blir de allt som oftast helt katatoniska och börjar gunga fram och tillbaka.
Sedan är de helt säkert som alla ungdomar i alla tider glada att jobba och har mycket energi.
Jag tycker visst man ska lyssna på ungdomar och ge dem jobb, chanser och ansvar. Mycket tidigare än idag.
Jag hade mitt första kontorsjobb när jag var fjorton. På den tiden hanterade man skrivmaskiner, telexapparater, kopiatorer, tippex, frankeringsapparater, telefonväxlar och spritstencilapparater. Konstigt nog fungerade samhället på den tiden också. På vintern var det snö och vägarna plogades och det blev ibland snökaos. Då åkte skyfflarna fram. Faktiskt fortare än idag om jag ska vara noga. Det var färre som messade varandra om hur mycket snö det var och fler som satte igång att skotta.
En tjej som jobbar för Carina ska hålla sitt första tal i morgon i Irak. Det handlar om samarbete. Jag hittade ett citat som passar och det gör det nog antingen man är 40-talist, 50-talist(som jag), 60-talist, 70-talist, 80-talist, 90-talist eller 00:a
“A hundred times every day I remind myself that my inner and outer life depend on the labors of other men, living and dead, and that I must exert myself in order to give in the same measure as I have received and am still receiving.”
Vem som sa det? En 70-talist vid namn Albert Einstein. Född 1879.
Ok, det kanske ska vara ”gender”-neutralt. Så lägg till ”women”. Annars tror jag 70-talisten Einstein har en del att lära messarna och framför allt ”pushing forty” Linda Skugge.
Inlägg
