Vi har hela listan!

Det här blir svårtippat!

Det börjar dra ihop sig lite i nio. Ostbågarna är på plats. Tänderna skallrar. Eurovision!

Redan någon timme tidigare har vi fått en dos politisk statsteleviserad uppfostran från SVT i form av en långintervju med Alexander Solzjenitsyn. Lagom hovsam och förlåtande av Stig Fredriksson. En åldrande författare, stridsvillig, intressant men motsägelsefull.

Vi skulle få veta att de nya makthavarna i Ryssland är gamla kommunister som svikit någon slags diffust storrysk dröm som fanns i Alexander Solzjenitsyns huvud.

Vi ska ha klart för oss att det glammiga och påkostade evenemanget i Moskva är en schimär ägnad att förvirra oss och flytta fokus från ett odemokratiskt och maktfullkomligt Ryssland. Att PK-maffian aldrig kan supa till och ta ledigt någon gång.

Nu vet vi det.

Det börjar med Circe du Soleil, kanadensisk-rysk cirkus av högsta klass. Det är internationellt, vackert och av högsta klass.

En lite pojke reser ut i världen och kommer tillbaka som en vinnare till Moder Ryssland.
Så presenteras fjolårets vinnare.

I många länder sitter nationella sändningsbolag och skakar just nu, däribland SVT. För man vill absolut inte att Sverige ska vinna. Bara öppningsnumret kostade 10 miljoner. Det bli till kasta in deg för Reinfeldt & Co eller också skära i Bollibompa ifall Malena Ernman skulle vinna Eurovisionsschlagerfestivalen om några timmar.

Medan vi tittar vidare på den maffiga inledningen funderar jag på varför vi alltid ska säga MEN när det handlar om Ryssland.

Nu smäller det. Här följer en högst subjektiva noteringar av bidragen från en passiv tittare vars största problem är att både käka ostbågar, dricka GT för att döva ångesten av det som hörs och på samma gång anteckna.

Litauern. Engelska och till sist lite på litauerska modersmålet. Lite för komplicerad men en smula originell. Vinner inte trots en brinnande hand.

Nästa!

En israeliska och en palestinska. There must be another way. Till blå och vit dekor. En smaklöst inslag från israeliska propaganda ministeriet!

Nästa!

Frankrike. Balad. Lyfter den aldrig? Non!

Nästa!

SVERIGE!

Den låter som den är bra. Bland de tre.

Nästa!

Kroatien. Ännu balad. Är det balladernas år? Låter helt OK med lite balkanmystik. Kanske lite för smörig för min enkla smak.

Nästa!

340 miljoner kronor har det hela kostat kalaset får vi veta. Så nu vet ni varför SVT skakar ifall Ernman skulle dra hem storslam.

Portugal. En portugis i tyrolerhatt plus en glad sångerska i brun klänning förmedlande lite smäktande hembygdstoner. En smula falskt. Nej!

Nästa!

Island. Islands Johanna en av favoriterna. Låt Island vinna. Det skulle vara pricken över i:et på deras starka ekonomi. 340 miljoner är väl ungefär vad deras bruttonationalprodukt är efter finanskollapsen. Så heja Island! De behöver något uppiggande. Sådär låt om jag ska vara ärlig.


Fast den tar sig men då är den tyvärr slut. Ett stark kort.

Nästa!

Grekland. Ännu en engelsk låt. En småbögig höftvickande rickymartingrek i ett… ja, vad kallas det technodiscoeuro. Mja.

Nästa!

Armenien. Lite basarrock i harem miljö. Rätt fräck. Får nog en hel del röster.


Nästa!

Ryssland. En sång om mamma. Varför inte. Mycket känslor. Inte alls så dålig faktiskt.

Nästa!

Azerbadjan. Med en massa svenskt. Äntligen lite upbeat och fyrverkerier! Kan nog räcka en bit.

Nästa!

Bosnien-Herzegovina. En ganska bra melodi. Kan säkert få en hel del röster.

Så blir det paus och lite ryska sånger från gatan och av skiftande kvalisort.

Nästa!

Moldavien. Klezmertoner i kortkort folkdräkt. Får säkert röster från balkan och Israel. En glad laxlåt. Mja.

Nästa!

Malta. En stor kvinna med en väldigt fin röst. Kan gå långt.

Nästa!

Estland. Sjunger i varje fall på sitt eget språk. Spännade. Vinner den betalar Swedbank mellan skillnaden till nästa år. Minst! Bra musikarr. Går nog hem lite varstans.

Nästa!

Danmark. A Boyzone leftover. Lite drag och inte alls så pissigt. Kan vara bland de tre.

Nästa !

Tyskland. Det blir som vanligt. Dom gjorde det igen och avslutar med en stepp och burleskdam och en piska!

Nästa!

Turkiet. Dom behöver verkligen vinna. En modern magdansad låt utan innehåll.


Booooorrrinnngggg!

Nästa!

Albanien. En bit från Enver Hoxnas Albanien. Går långt med en sextonåring i förvånansvärt kort kjol. Upp på min lista även om man har hört låten tidigare.

Nästa!

Norge. Ryssen eller hur det nu var. Den hugger direkt! Dock lite Those Were The Days med Mary Hopkins. Skramelfiolen höjer intrycket ett par oktaver. Kan få många röster från öster.

Nästa!

Ukraina. Lite Village People, lack och krom. Sprättig och tar-för-sig-låt. Spännande på alla sätt och vis. Bland de tre.

Nästa!

Rumänien. Hur många sådana låtar har man hört. Tre…tusen. Nej.

Nästa!

Andrew Lloyd-Webber och talangjakt. Låtar kan han göra fortfarande. Kan få röster men knappast vinna. Fyra eller femma. Fin men lite spänd röst.

Nästa!

Finland. Eurotechno. Mera eldar. Hört..I don´t wanna loose control. Tempo. På övre halvan. Sjua. Varför ska alla ha eldjonglerare.

Nästa!

Spanien. Svensk låt. Natten är för mig. Denna eviga engelska med lite spanska. Varför inte svenska? Nej och Nej.

Så var det bara omröstningen kvar. Nu ska jag ut med hunden.

Så hur blev det? Det blev Norge som drog storslam. Ett nytt röstsystem hade införts men det verkade inte ha stört kompisröstningen nämnvärt. Undantaget var Norge. Sveriges låt slog inte alls. Det är synd men det här går väl till historien som en av de sämsta insatserna Sverige gjort på många år. Det var synd för det är en bra låt. Nu blir det Norge som får lätta på oljefonden till nästa år. Grattis Norge!

Nu ska jag lyssna på lite riktigt musik. Spiken är inte alls intresserad av schlager festivalen. Han gjorde tidigt tassen ner.

Nu får vi vänta ett helt år eller åtminstone några månader innan nya rykten och spekulationer tar vid.

Jag är glad att det är över och jag är glad att vara svensk trots att vi inte vann och glada är också SVT som sparar några hundra miljoner och allra gladast är Bollibompatittarna som får kolla på myror och spexiga Kitty Jutebring människor nästa år också.

Så slutet gott allting gott. Christer Björkman är också glad får vi veta. Det är vi också glada för. Det gick inte hur mycket han än polerade stavarna i bakgrunden på Malenas show.

Undrar hur det gick för han med den brinnande handen?

Schlagerfestivalsfinal och Papa på vift!

Vi är så lyckliga, måndag, tisdag, onsdag…

Det var lite depressivt på stan innan omröstningen. Jag pratar självfallet om en av två positiva som händelser i Sverige innan sillen ska upp på bordet vid midsommar. Eurovisionsschlagerfestivalen!

Tänk att dom ville ha oss med. Med en Enigma influerad popopera. Jag gillade låten därför att den till skillnad från t ex Ugglas Joplin-pastisch, har något slags fragment av orginalitet . Antagligen bet Ugglas hos remix gänget och de som inte har minsta relation med originalet.

However, jag kommer att sitta och glo på eländet och jag upphör aldrig att förvånas av att Israel ligger i Europa.

Nu var det officiella Israel förbannade på påven som just nu besöker Israel. Han hade inte tillräckligt tydligt gjort det eller det. Han var med i Hitlerjugend och tjänstgjorde i den tyska armén.

Jag bli så trött på det här lilla irriterade religiöst/politiskt korrekta lilla kladden som aldrig tröttnar på att få tyskar och andra på benen för vad som hände under nazitiden.

Ingen kommer att glömma vad som hände under andra världskriget men det finns en massa annat som vi inte heller tänker glömma i rasket och som skett efter den tidpunkten.

Men de judar som var kapos eller ingick i Sonderkommando som skötte krematorierna i förintelselägren gjorde ett val. Är rätt trött på detta sorgliga malande om andra världskriget när den katolska tyskfödda påven nu besöker Israel.

Samarbetsmänniskorna kunde förstås likt de mest religiösa valt att låta sig avrättas. Men så enkelt var det inte för alla eller ens för någon. Det var ju inte de principfasta som överlevde och senare likt Shlomo Venezia kunde berätta vad som verkligen hände i Auschwitz.

Vem var inte med i Hitlerjugend?

Sedan kan man ha synpunkter på den katolska kyrkan överhuvudtaget. Men faktum är att den ibland spelat en radikal roll som i Polen under Solidaritet eller ibland en mindre radikal som vissa sorgliga uttalande om homosexuella och i abortfrågan.

I det aktuella fallet skulle kritikerna i Israel göra sig själva en större tjänst genom lite hälsosam självrannsakan kring hur de själva hanterat sitt folks trauma gentemot andra etniska och religiösa grupper. Till att börja titta på en del filmer från Sabra och Shatila i Beirut och sedan finns det gott om material att fylla på med fram till det senaste tillslaget i Gaza, 2005 i Libanon etc. etc.

I dagens New York Times dras frågan om de kristnas ställning i Mellan östern fram.

De blir allt färre och får allt svårare att verka. För hundra år sedan var antalet kristna 20 procent av befolkningen i området. Idag är de omkring 5 procent och antalet minskar stadigt.

I dagens Jerusalem Post försöker ledaren gjuta olja på förbindelserna mellan judar och katoliker som knakat en del under påven Benedict den XVI:s besök. Religiösa palestinska företrädare får en skopa av sleven och uppmanas vara mer samtalsinriktade. Påven sa sig som vanligt ha selektivt nedsatt hörsel när den Palestinska Myndighetens egen religionschef, Sheikh Tayseer Tamimi for ut med en rejäl drapa under påvens besök.

Den andra stora händelsen? Elitloppet så klart.

Det surras, tisslas och tasslas. Några är klara. Andra vill inte och en del måste övertalas. Det verkar som om de franska hästarna kan slås i år. Men då krävs det en formtopp på våra svenska hopp.