
Det är midsommar. Journalistkåren har flyttat fokus från Stockholms innerstad till några soldränkta sandstränder i Polynesien. Blir det någon nubbe till sillen på atollen? Det är många frågor som ska besvaras.
Samtidigt pågår efterspelet. Det är alltid efterspel men det här känns inte bara patetiskt.
Eva Hamilton ska skriva ett skarpt formulerat brev till AP, AFP och Reuters.
Hon ska tala om för bonnläpparna hur det går till i verkligheten.
Saken gäller förstås det nyligen genomförda bröllopet där Hamilton var inblandad på två sätt.
Enda orsaken att lägga ner alla dessa miljoner och resurser på kronprinsessan Victorias bröllop var att bröllopet var bra för Sverigebilden och mera bestämt Sveriges ekonomi. En glatt vinkande prinsessa meden glatt vinkade make i en förgylld landå skulle sälja svenska kullager och kartong.
Nu blev det inte så. När världens tre största nyhetsbyråer bojkottar tillställningen på grund av att Eva Hamilton et consortes har klantat till förhandlingar så till den milda grad att ovanstående vägrat skicka bilder och texter.
Löste hon frågan? Nej, hon gick på bröllopsmiddag och var sedan stöddig.
SVT hade rättigheterna. Eller hur. Jag säger inte att public service ska skänka bort sina bilder i största allmänhet men vad är värdet på en vinkande prinsessa och en tio timmar lång direktsändning dagen efter i New York,Dehli, Moskva, Tokyo, Johannesburg. Nära noll eller hur?
Men gud vet att skänka huvud åt sina ämbeten!
Igår satt en annan av mina favoriter och åmade sig i morgonsoffan. Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou.
Lisbeth Åkerman intervjuade. Det kändes befriande med någon som inte låter sig sugas in i den Guillouska malströmmen.
Jodå, Guillou har nu tänkt ut en modus operandi för sin skuggiga tid som betald informatör åt KGB.
Han hade också med sig ett kapitel av pocketupplagan till sin självbiografi där han tidigare glömt av att redogöra för fem års regelbundna kontakter med olika KBG agenter.
Jodå, det här var ett knäck som alla andra och det här kommer folk att glömma för det är väl ingen som minns att Jan Guillou utnämndes till Palmemördare på ett löp.
Charmerande och sen kryddade agent G med lite skrivkramp som tydligen inte var värre än att han ska skriva en roman och 1900-talet.
Men inga detaljer om innehållet. Men skrivkrampen verkar vara över för den här gången. Grattis!
Jo, det glömde jag. Guillou är mest besviken på sina kolleger. Kåren!
Han, Jan verkar också vara överraskad över att Lemberg kilade iväg till Säpo och att det fanns/finns rapportörer på svenska tidningsredaktioner och media. Har han glömt att kamrat Ebbe C:s lilla extrajobb på Sydsvenskan.
Dessutom kontaktades ju JG:s arbetsgivare bl a Antonsson i frågan.
Nej, nu handlade det om en läckande polis.
Guillou har haft alla möjligheter i världen att förklara sina relationer med KGB.
Det har han inte gjort. Han har som bäst sysslat med damage control och nu har han av allt att döma filat till en förklaring som tillfredsställer en självbild han är beredd att leva med. Ett slag modern dolkstötslegend likt den som Hitler ingöt i det tyska folket efter första världskriget. Det var hemmafronten i form av Weimar som svek det tyska folket.
Fine!
När vi läser JG:s nya minnen i pocket utgåvan av ”Ordet Makt och Vanmakt” så kan jag ta gift på att vi inte får veta något av intresse när det gäller innehåller och detaljerna runt Guillous kontakter.
Det var bara ett knäck bland andra. Har JG överhuvudtaget jobbat på något ”knäck” i hela sitt liv som varat fem år? Inte vad jag vet. Sen eldade han upp allt, berättade det för Elmér som bara skrattade. Case closed.
Jag har inte resurserna men ifall jag hade det så är jag övertygad om att vi inte ens vet tiondelen av hur det här ser ut. Bevis? Nej, men känsla.
Varför namngav han handledare agent/spion som inte finns.
Som en utgångspunkt.
Midsommar.
Huset är fullt av väskor. Carina kom hem i natt. Tio väskor. Då har hon ändå hållit på och kastat och gett bort i flera veckor. Vinstället ser betydligt roligare ut nu än innan. Ett par ordentliga libaneser skänker hopp inför framtiden och tio askar egenhändigt torkad tryffel borgar för en höst med goda såser där BMI står för; Bästa Mat Ingredienser!
Spiken är såååååååååååååååååååå nöjd. Hela flocken hemma. Grisöron i lager och dessutom gillar han inlagd sill. Den gamle skurken!
Carina satsade på Nya Zeeland i poolen på ”compounden” i Ainkawa.
Klockan 16.00 smäller det.
Solen skiner, bira och vin på kylning.
Sedan bär det av till landet.
Sju sorters blommor och ett par immiga. Gröna ängar, betande hästar, lite avkoppling. Livet är inte hälften så pissigt som man kan övertyga sig själv om från och till.
Trevlig midsommar!