söndag 14 augusti 2022

 




Får man visa snoppen, Jag har blivit lite konfunderad, alltså betänksam eller något i den stilen.

Men låt mig börja från början.

Jag föddes 1955. Det var en ovanligt varm sommar. Det var på den tiden amerikanska bilar blev allt mer populära. 

Var det kanske där allt startade. Global V. 

Hur som helt så hade jag en svensk barnvagn och omgivningen har vittnat om att jag låg ute, naken med något slags tyg över vagnen. Jag fick så bra solbränna att dom frågade om jag var adopterad från Afrika på barnavårdscentralen. 

När jag var liten sprang jag naken ute på mina farföräldrars land och badade hela dagarna. Grannarna var bönder och dom hade annat att göra än att bli upprörda över en naken fyraåring.

Mina föräldrar kom och hälsade på ibland från Göteborg. En gång tappade farsan badbrallorna i vattnet och kunde inte hitta dom.  Signalerade detta till morsan och på något sätt fick jag klart för mig att det var krisläge och eftersom jag knappt träffade mina föräldrar ville jag hjälpa till och greppade tag i min farsas kallingar och sprang fram och tillbaka med dom viftandes i vattenbrynet samtidigt som jag skrek: Här är dom, här är dom, medan farsan hukade en bit ut i vattnet!

Senare gick jag med farfar och lärde mig simma på badhuset i Helsingborg. Farfar var naken och jag var naken. Vi tvättade oss, simmade, satt i bastun och duschade och åkte hem i farfars tomatfärgade VW.

Jag hamnade i skolan. Vi hade idrott från klass 1. Vi idrottade, duschade och hade nästa lektion.

Jag tror inte jag behöver mala på så mycket mer. Man klädde av sig, var naken och klädde på sig.

Det var i grund och botten en hygienisk fråga. Sverige hade tagit sig bort från vägglöss och TBC. Inte utan ansträngning.

Sedan hamnade man i den så kallade puberteten i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Man fick hår vid snoppen. Thomas var först ut tror jag. Woaoww! En svart matta hade odlats ovanför snoppen under sommarlovet.

Vi jämförde öppet eller i smyg.

Lennart blev inte mobbad för sin kropp. Honom retade vi för han hade vax i öronen och för han grät när hans hamster dog. Förlåt Lennart. Idag tror jag Lennart tvättar öronen och vet att hamstrar bara lever några år.

Vad är kontentan av denna utläggning?

De senaste tolv åren har jag jobbat i skolans värld och härom dagen rann bägaren över och det var inte ens i skolan.

Det håller sakta men säkert på att breda ut sig en nypuritanism bland svenskarna.

Jag hade ett knä som ansatte mig under ett halvt års tid. Jag gick som en gammal gubbe. Pinsamt. Dagen innan magnetröntgen släppte smärtan. Tack.

Olika experter uttalade sig. Jag köpte ett årskort på Eriksdalsbadet. Där ingick en introduktion med tränare.

Det var en riktigt trevlig kille. Han visade mig några bra träningar för mina knän och nu är mitt knä bra. jag har en skada.... det var nakenhet vi skull prata om eller hur.

Jo, eftersom jag har undervisat i princip heltid de senaste tolv åren så har jag haft massor av elever och alla har haft idrott minst en gång i veckan. Nu har jag ju mest varit i den så kallade "orten". Där är det få på högstadiet som duschar efter en idrottslektion. Några sticker hem efteråt och duschar. Men det är undantag. 

Ska också sägas att det görs mycket anpassningar. Man står inte längre i öppna duschrum utan det finns avskiljda duschbås. Man får byta om på toa o s v. 

Är detta ett problem som bara gäller förorterna. Nej, det har jag upptäckt nu när jag går och simmar varannan dag på Eriksdalsbadet. Massor med "Svenne"-farsor som går in i bastuns med badbrallorna på, duschar med badbrallorna på och följaktligen bastar och duschar deras barn med badkläderna på. 

Men toppen var ändå en snubbe häromdagen som tvålade in sina badbyxor medan dom satt på. Den var lite otippad. 

Man kan skoja om det här. Tycka att det är var och ens privatsak. I skolan blir det ingen privatsak när det stinker svett i korridoren. Men det är värre än så. 

På min tid, alltså när jag blev vuxen på 60- och 70-talet hade vi ett mer avslappnat förhållande till nakenhet. Tjejerna solade topless om de ville. Vi kunde bada utan badbyxor ifall vi glömt dom. Det är klart att man tittade lite men det var inte så att man stirrade eller tyckte det var onaturligt. 

Att vara naken på ett badhus eller att duscha efter idrotten var lika naturligt som att knyta skorna. Så är det inte längre,

När jag ser en välutbildad Södermalmshipster i trettioårsåldern med son kliva in i bastun med badbyxorna på så är det nypuritanism jag ser. Var kom den ifrån?

För det är väl inte så illa att hipster-Melker med son inte vill genera invandrarna på badet. Ingen aning. Det finns också många invandrargubbar som går där och de flesta är precis som jag själv nakna.

Det är dock lite illavarslande att skammen för kroppen åter blivit mode med utbildad svensk medelklass i spetsen. 

Sedan kan man tycka att rektorer som hyr speciella simtider på söndagar för att Felizia och Asme ska kunna lära sig simma är helt åt pipan. I min värd blir det F både för rektor och elev.

Jag tycker vi slår ett slag för att inte skämmas eller dölja hur vi är skapta. Vi föddes nakna av en anledning.





1 kommentar:

Anonym sa...

Känner igen fenomenet. Tänker att det måtte bero på att hela vårt samhälle och våra kroppar har blivit så sexualiserade och pornografierade. Finns ett foto på mig när jag är två år gammal och står vid strandkanten iklädd ljusblå sylvester
och en matchande regnkappa som slutar strax ovanför snippan. Förmodligen tyckte mina päron att jag skulle få njuta av sommarregnet och sjövattnet utan blöjor. Ett sånt foto skulle nog inte gå för sig idag. En grej som har börjat reta upp mig, är när jag ser små barn fascineras av en rosa himmel, en tutande brandbil eller ett tåg som swishar förbi. De insuper det de ser och vill bara njuta. Men se det går inte för sig det heller idag knappt. Det är så många föräldrar idag som ai sådana stunder förvandlas till pedagoger och ska FÖRKLARA för barnet vad de ser, varför de ser det och hur det kan komma sig (typ vetenskaplig förklaring) ATT man kan se det överhuvudtaget istället för att bara lämna ungen i fred med sin upplevelse. Antropsoferna har en idé om att man inte ska vända sig till barnens "huvuden" förrän de är sju år fyllda utan låta fantasin och lek flöda fram tills dess. De menar också att om man dränker de mindre barnen med fakta riskerar de till och med att bli sexuellt perverterade (!) när de växer upp. Inte vet jag om antisarna har rätt men varför chansa? ;)