Solen skiner en hel del nuförtiden men det är fortfarande tjugo-trettio centimeter snö i Skinnarviksparken, hårt packad och motvillig.
Den sista takskottarna röjde ett tak vid Brännis när Spiken och jag var ute i förmiddags. Mötte Mäklaren. Han såg ovanligt borstad ut och skulle till banken och fixa en överlåtelse.
Lyssnat på lite gamla godingar under eftermiddagens skrivmödor. Mike Bloomfield, Al Kooper och Steve Stills, Electric Flag, Boz Scaggs, Savoy Brown, Grand Funk Railroad, Cactus, Faces… bara en ren nostalgitripp.
Kom på att skriva roman är lite som omvänd journalistik. Som journalist samlar min in fakta ut en verklig miljö och sätter ihop dem, i bästa fall till något begripligt. I en roman skriver man en berättelse oftast helt eller delvis tagen ur luften och sätter ut olika markörer i berättelsen för att öka trovärdigheten och drivet i historien.
I det arbetet måste jag säga att internet är ett gudabenådat verktyg.
Jag vet var Bob Dylan kommer ifrån, var Highway 61 går, var flygplatsen i Duluth ligger, hur den ser ut, vilket väg, 193, 53 jag ska ta upp mot nordväst för att komma ungefär dit jag vill. Jag vet att jag befinner mig i det så kallade rostbältet, jag vet hur det drabbat folk, hur man försöker ta sig ur det. Jag vet var indianreservaten ligger, vilka floder som korsar 53:n och sedan hur det ser ut i den gamla gruvorten Virginia. Jag vet vilka sjukdomar som drabbat befolkningen här uppe. Jag vet hur vädret och klimatet är, vad man kör i för bilar, hur ett sheriffkontor set ut, vilka tjänstevapen man har och att det lokala ölet heter Summit samt vas de lokal motellkedjorna heter, hu rrummen ser ut och tusen andra saker. Eller att Frycklund(Härnosands Trä AB) i Härnösand sålt trävaror redan på 70-talet. Thank You My DIGITAL FRIEND!
Inlägg
