Slanan var sjuk idag. Det kan ha varit hans morsa som stod i nyckelbutiken.
Jag sa att jag var lite less på Slanans utvecklingsprojekt.
-Vill du ha pengarna tillbaka, frågade hon.
-Nej, behåll dom och skicka Slanan på kurs, sa jag inte.
Så nu är man tillbaka på ruta ett.
Verkar som bara tunnelbanan fungerar inom tullarna. Alex som kockar på Zinken var sur. Han bor utanför söderut, typ Fittja, Skärholmen. Utanför tullarna går det bussar som ersättning för tunnelbanan. Eller rättare sagt de ska gå bussar.
Igår fick han vänta flera timmar på en buss. Alex är faktiskt ingen gnällspik. Han kommer från Afghanistan och idag hade han pratat med en polare i Ukraina. Där fungerar bussarna och tågen påstod kompisen. Ja, det är väl konstigt.
Carina skulle ner till Erbil idag. Rakt igenom en sandstorm. Sandstormar är ingen lek.
Hon hade dessförinnan haft en svettig morgon. Varför hade deras partner övertrasserat budgeten inte en, utan två gånger et c. När killen som var ansvarig hade kört slut på argumenten berättade han för henne att i den kurdiska kulturen är det så att ifall man frågar en kvinna om hon vill gifta sig och hon inte svarar så samtycker hon. Analogin var som bäst diffus.
Det var lite svårt att se vad detta hade med den övertrasserade budgeten att göra eller någonting överhuvudtaget. Men jag antar att Carina är gift nu. Och att detta giftermål har något med den övertrasserade budgeten att göra.
Ibland är det hemskt svårt att förstå hur människor resonerar.
Sedan tittade jag på geten som går på lina med en apa på ryggen som Danne skickade. Den måste jag skicka till Flashen. Jag får så mycket bra grejer av honom. Som den där med alligatorn eller om det var en krokodil. Och golftanten som var för snål och prompt skulle stick ner handen och fiska upp golfbollen i vattenbunkern. Mycket blod var det och sedan en bild med allidilen som stolt simmade runt med hennes arm… Rubriken var ”Was the ball worth it?
Inlägg
