HQ, klasslösa får och Strindberg

HQ Bank, Carnegie...och klasslösa får.

Som alla andra svenskar har jag snubblat över krisen i HQ Bank.

Igår var det stämma i HQ. Man anade en sammandrabbning. För en gångs skull mellan stora ägare. Å ena sidan den skadeskjutne men knappast döde storägaren Öresund vars ägare präntat i namnet i HQ Bank. Å andra sidan Sten Mörtstedts handgångne män.

För det mesta när det skiter sig på den finansiella spelmarknaden så brukar det vara ett gäng småaktieägare som fruktlöst gnäller och gnylar över elefanternas agerande. Nu var det lite annorlunda. Medan de stora ägarna brukar sänka rösten några oktaver och förklara för småfolket hur det går till och att inga fels begåtts och ifall det begåtts fel så ska de utredas så var det här en annan fight.

Plötsligt framstod finansmarknadens pjäsdragande i all sin puttighet.

Det var inte länge sedan Carnegie var på allas läppar som ett exempel på hur det inte får gå till. Nu petas resterna av en annan huvudlös finanshärva in under samma Carnegies tak. Är det månne så att företagskulturerna stämmer.

Det skulle redovisas och utredas sa man från HQ. Nu visar det sig att man ville utreda lagom mycket eller inte alls.

Besluten om bonusar till traders inom HQ Bank ligger på is. Bolagets ”Rainmaker” Fredrik Crafoord ligger lågt, vilket nog är förståndigt och med huvudägarnas goda minne.

”Rainmaker”. Ett litet käckt petword från den branch som Anders Borg kallade girig för några år sedan. En ”Rainmaker” är precis som det låter. En som får pengar att regna över ett bolag i finansvärlden.

Just när finansvärlden skulle återuppstå som något slags garant för stabilitet och gott omdöme surfar man bara vidare, fräckt flinande åt aktieägare och kontrollfunktioner.

En ”Rainmaker” som tjänar sådär femtio miljoner om året är Stureplansbratsens idoler. De är de nya fixstjärnorna.

Qviberg och Co. Försöker nu rädda vad som räddas kan genom att påpeka att Carnegie krävt ditten och datten för att konsolidera resterna av HQ. Det låter fint. ”Damage Control” handlar det om för att använda en krigsterm. Öresunds ägarskap flyter in i Carnegie.

Snart har alla glömt vad som hände med Carnegie, HQ och tja, sen går det några år och sen smäller det igen. Vad exakt har omöjliggjort en återupprepning av de senaste årens huvudlösa spekulationer. De som förstod sig på räkenskaper skulle vara revisorerna från stora och välrenomerade revisionsbyråer. Statens representant, gubevars! De blundade istället och kammade in feta arvoden. Sedan 2008 var HQ på fallrepet om man ska vara noga. Det är det där vanliga som alla AB ägare känner till. Halva kapitalet och mer borta och man ska upprätta en kontrollbalans, informera styrelsen etc.

Så här sa Mörtstedts representant Christer Sandberg om gårdagens stämma till DI idag:

”För Öresunds del har det bara varit en läpparnas bekännelse när de säger att de välkomnar att man vänder på alla stenar och att man uppmuntrar att man undersöker vem som har ansvar. Nu vet vi ju att de inte vill det. Det här tyder på att man vill hålla det i hemliga rum ändå. Vänskapsbanden, de är svåra att bryta”, säger Christer Sandberg.”

Vidare:

”Det är lite märkligt hur Mats Qviberg kan sitta och fullständigt blåneka till att han skulle ha någon insyn. Och att han har upplevt den information han har mottagit på en daglig basis som ovidkommande”, säger Christer Sandberg.”

Jag är tillräckligt gammal för att minnas en rad gamla finansskandaler. Fermenta där den tidens näringslivs stora höjdare lät sig smörjas av aktier och sedan glömde ställa de väsentliga frågorna.

Eller när Gusums Bruk, då Sveriges äldsta företag med anor från 1600-talet gick i graven. Då var det bl a lagret man fifflade med. Ett gigantisk metallager som revisorerna aldrig besökte. Huvudrevisorn från Bohlins var en upptagen man. Hans uppdragslista blev en utskrift på 7 meter och 30 centimeter när vi de ut den på golvet.

Istället var det jaktlag, trevliga middagar och ryggdunk som gällde.

Jag har alltid varit av den möjligen otidsenliga uppfattningen att moral i ett samhälle kommer uppifrån och ner. Det blir svårt att bekämpa kriminella syndikat som HA, OG, Bandidos med flera ifall vi tillåter manipulationer inom finansvärldens toppskikt utan att blinka.

Att intressenterna i den senaste härvan i HQ nu jobbar febrilt i skuggan av ett Sverige som saknar en regering kan ses som en tillfällighet men behöver inte alls vara det.

Vi behöver ett dynamiskt näringsliv, innovativt tänkande, nya företag. Problemet är att när unga människor ser att en värdepapperhandlare på ett år kan tjäna lika mycket pengar genom att riskera andras besparingar som de flesta människor tjänar under ett helt liv och sedan gå fria till ett bättre jobb så ställer sig många frågan vad det tjänar till att driva ett vanligt företag som växer med tre, fyra procent om året och där marginalerna är små.

En sak är säkert. Viljan att skapa nya IKEA ökar i varje fall inte hos unga människor med ledstjärnor som Fredik ”Rainmaker” Crafoord och skuggande ägare som Mats Qviberg m fl.

Framför mig denna morgon sitter Bob Hund och berättar om klasslösa får och ett torn han ska bygga för att titta ut över sina klasslösa får.

Klasslösa får i alla ära men vad sägs om en finansvärld med klass.

För övrigt kan jag rekommendera Anette Kullenbergs genomgång av en nya kvarnsten till ny bok om Strindberg.

I simply love it!

De ändrar färg i grytan

Humrarna är här. 7300 kronor kilot!

Danskarna ska visst kunna ordna samma sak för 200 kronor kilot. Lite oklart hur. Är der flera humrar på den danska sidan av havet och i så fall varför?

Man undrar och sedan glömmer man bort vad man undrade över.

Mp ska visst jobba lite över alliansgränserna för att blocka SD. Det var ju oväntat.

Rahm Emanuel, Obamas stabschef avgår ungefär samtidigt som hans inflytande bland judar skulle behövas i fredssamtalen i Mellanöstern. Oväntat. Han ska bli borgmästare i Chicago. Jag trodde man valdes till det.

Det blir ingen fred den här gången heller. Israel hasar långsamt på arslet över nya bosättningar, precis som planen varit hela tiden. Abbas gisslanroll blir allt tydligare och snart får vi se en ny antifada, raketer, självmordsbombare och vedergällningen för något som redan från början var en attack.

Det talas mycket om palestinernas bristande vilja. Hörde en israel, jude och bosättare med rysk brytning föreslå på fullt allvar att palestinierna skulle flytta till Kuwait, Dubai och nått land till som jag glömt.

Judarna däremot blir däremot som flertal alltid seriöst upprörda när olika palestinska extremgrupper vill hiva ut dem i Medelhavet.

Så vi talar fortfarande om en debatt som i huvudsak rör sig i linje med sandlådan där båda parter gör sitt bästa för att ösa en näve sand i ögat på den andre.

Ska det bli någon ändring krävs det nog lite mer än vad som ligger på bordet den här gången.

Krispig söndag!

Krisp, fräs, hög luft.

Den där hästkänslan dök upp under morgonens hundpromis. Jag gillar hösten så för mig är det inget problem.

Åkte in till NK som fortfarande håller svansen högt när det gäller hundar. Hundar äga tillträde på NK. Andra skitvaruhus som Åhlens(vet inte var det där tecknet sitter på den här burken) har satt upp stora skyltar där det står att hundar är portade.

Man får väl tacka en mass idioter som äger Amstaff och Pit Bullar för det antar jag.

Såg en liten grabbhalva typ åtta bast och en och tio lång med en jättelik Amstaffblandras i morse. Troligen rotweiler amstaff. Var ska han göra om hunden drar iväg? Hur jävla korkad får man vara?

Unni Drougge var visst och klunkarde vin på bokmässan såg jag i dagens tidning. Sist jag såg henne så skänte hon bort böcker på Pirat Bay och man fick betala vad man ville för hennes bok. Times they are a....

Annars har jag ägnat dagen åt att tvinga mig igenom Guillous uppdaterade självbiografi.

Nu är jag klar.

Det finns en miljon frågetecken och två till. Dewt blir inte plats i denna blogg att gå igenom den. Är den kass? Mja, det beror på. Om man är intresserad av en intressant psykologiskt öde, en som varit i smeten i femtio år och nu vill ge sin bild av vad som hände så är den värd en genomläsning.

På något sätt tycker man synd om honom. Alla dessa bitar som tillsammans är tänkt att skapa en hel och av författaren logisk och heltäckande personlighet och öde blir till ett hav av små krossade skärvor där JG desperat försöker imbilla läsaren att det här är Jan Guillou. En sak behöver man i varje fall inte tveka om. Vem som är hjälten i boken. Trots en föga trovärdig översprejning med fläckar av pliktskyldig självrannsakan blir boken i all väsentlighet snarare ett uppslag för vidare forskning än en förklaring till allt det vi undrat över när det gäller denne man som ägnat så mycket krut åt att framhålla sin egen persons betydelse i den moderna journalistiken för att inte tala om litteraturen.

Ungefär som med Tage Erlanders memoarer undrar man mest över det som inte tas upp snarare än det som man kan läsa i boken.

Som när unge Jan säger sig ha tillbringat större delen av 1963 i USA. Nitton år gammal. Mer får vi inte veta om den resan. Eller när Säpoagenterna Axman och Johnsson dyker upp i Palestinagruppernas lokal och Guillou bjuder upp dem i lägenheten.

Hm, man blir nyfiken eller hur. Vad pratade man om. Vilka beslut fattades och vad hände sedan. Det här är så anmärkningsvärt att man tappar hakan. Boken kryllar av liknande öppningar. Guillou låter oss se insidan av den öppna askens lock och sen stänger han lådan med en smäll. Jodå han tog upp saken. Vi kan inte säga att han inte nämnde händelsen. Men varför?

Om jag räknat rätt så briljerar han vidare med att han hållit på med KGB knäcket från 1967 och fram till mitten av 70-talet.

Det är lång tid det. Nästan tio år för ett knäck som aldrig blev något. Det är inte rimligt att Guillou gör något annat än ljuger på en del punkter. Frågan är bara när han ljuger och när han talar sanning.

Men det som man mest ogillar hon honom och som kanske betyder mest för att man ska sätta tänderna i honom på allvar är hans totalt hämningslösa avrättning och kraktärsmord på både levande och döda. Truten går på den mannen i hundraåttio och kanske han senare ångrar något av det hans sagt. Mest av allt verkar han vara förvånad över kollegernas illojalitet och brister beundran för kungen av det skrivna ordet.

Det mest intressanta är naturligtvis frågan om när hur och var Guillou rundades upp av den svenska säkerhetstjänsten och vilken roll han egentligen spelade. Att han nämner historien om källaren med Axman och Johnsson är kanske till för de som var där men hur exakt kom han på tanken som vänsterradikal och maoist att deala med Säpo för att inte tala om det svenska utrikesspionaget. När det senare hjälpte honom med en täckmantel i Tjeckoslovakien 1968 så skulle agenterna glömt bort att rapportera saken för Birger Elmer, IB:s chef som senare blev Guillous polare och skulle ha uppgett för JG att agenten Maria Libnik aldrig rapporterat saken.

Sagor, sagor och flera sagor eller var Sveriges underrättelsetjänst en tummelplats för idioter på 60 och 70-talet. Det väl vad Guillou försöker få oss att tro. Varför, undrar man?

Guillou tycker att Le Carre är en veritabel lättviktare som inte tycks veta något om modern underrättelseverksamhet. Det gör däremot Guillou enligt Guillou. Men han minns inte riktigt efternamnet på sin handledare och KGB agent han hade efter Gergel. Hur skulle han då kunna skriva ett avslöjande om det blivit något. Guillou är experten även om Birger har lite flera fackböcker om spioneri i bokhyllan jämfört med JG. Hovsamt!

Men med all sin kunskap försöker JG smälla i oss att Birgers agent inte skulle rapporterat att hon givit JG en täckmantel i form av anställd vid ett av IB:s frontföretag 1968. Vem tror på det? Inte jag i varje fall.

Så alla som fortfarande undrar vilket Guillous verkliga förhållande var till den svensk underrättelsetjänst på 60 och 70-talet kan lugnt forska vidare.

Amazing! Det är det minsta man kan säga.

Istället för valanalys

Nu har vi röstat färdigt i vårt sorgliga lilla land.

Nu blir det andra viktiga saker vi kan koncentrera oss på. Caroline af Ugglas ett och ett halvt år på terapeutsoffan i bokform tex.

Eller könsrollsmönster på Eriksdalsskolan. Där är problemet anses vara att pojkar pratar mer än flickor.

Det är inte min uppfattning. Däremot en talar vi om en politiskt korrekt rulle från Centralen där man tillverkar politisk dynga för 1500 biobesökare i Stockholms innerstad.

Men de senaste dagarnas diskussion har gällt valet.

Ett val där vi fick in ett nytt parti i riksdagen, Sverige Demokraterna eller SD som deras formella partibeteckning är.

Vad hände i valet? Vems är felet?

Är det Monas fel att SD kom in? Eller Moderaternas? Hm, varför inte kasta skulden på Allihopa?

Siffrorna talar ett tydligt språk. Vi pratar inte om några soffliggare som plötsligt övergivit ostkrokar och porrfilm för ett politiskt val. Av tillgänglig information pratar vi istället om strömmar av SD väljar från alla politiska partier och mest från Socialdemokraterna(0,5) och Moderaterna(0,7) tillsammans 1,2 procent plus 0,1 från övriga riksdagspartier vilket ger 1,7 om jag inte räknat fel. 5,7 procent i riksdagsvalet. Så valsegern kom från andra partier likas gärna som från ostkrokätare. En annan myt är att SD aldrig kommit in om de inte var så starka i Skåne. De hade fått 4,3 procent utan Skånerösterna.

330 000 röstade på dem i hela landet och 70367 kom från Skåne och 9ooo något från Blekinge där partiet traditionellt alltid varit starkast.

Så vi får alltså dela på nesan broderligt och systerligt.

Ett land har inte bättre politiker än det förtjänar.

En annan intressant iakttagelse är att partiet tex i Stockholm inte kommit in på ställen som Lidingö, Danderyd, Värmdö m fl men skördat finfint i städer som Södertälje, Botkyrka, Huddinge m fl som traditionellt är invandratäta områden. Av detta kan man tänka sig att överklassen är relativt ointresserat av att mota invandrare i grind.

Kanske har de rika grannar från Irak eller Libanon som äger en restaurangkedja och deltar i Grannsamverkan Mot Brott utan att gnälla, vakta båtbryggorna på Båtklubben utan att knorra etc.

Nu har vi fått in SD. 330 000 svenbskar har faktiskt röstat på dem och jag skulle gärna vilja veta hur många invandrare som röstat på SD tex i Södertälje.

Det lär vi få veta sinom tid.

Alliansen hoppas fortfarande på en egen majoritet. En stilla undran. Vad sysslar valteknikerna med? One wonder! På sjuttiotalet upptäckte man plötsligt att ifall lika många röstade på den ena sidan som den andra så kunde det sluta 175 -175. Då är det svårt att föreslå straffläggning. Nu är det mandatfördelningen som spökar.

Alliansen kan få flest röster utan att få en majoritet. Man undrar vad alla experter sysslar med emellan historiska händelser som ställer allt på huvudet.

Få handen på hjärtat! Vi visste ju att det kunde hända.

Personligen tycker jag att vi måste diskutera migrationspolitiken. Det har inte gjorts på allvar de senaste fyrtio åren. Nu kommer räkningen.

Vi måste rannsaka vår historia men invandrare måste nog ställa frågan lika klart.

Vad vill vi att vår ställning i Sverige ska vara. Vill vi stanna eller återvända?

Det är komplicerade frågor. Inte som SD föreslår enkla svar på svågor.

Vari utmaningen nu bestär? Jo, att prat igenom problemen utan att partierna försöker fiska tillbaka sina röster i rasistdammen. En uppgift utöver de vanliga.

Folket då? De tycker att skolan och jobben är viktigast. Igen! Är det inte dags att lyssna på dem nästa gång för en gångs skull!

På riktigt menar jag.

Skolan har idag tappat greppet om utbildningen. Apberget på Skansen kan uppfattar som ett munkdormatorium jämfört med många skolor idag.

Elever kommer till lektionerna när det vill utan böcker, pennor och suddgummi. De ber lärarna dra åt helvete när det inte passar. När det ställs minsta krav på dem avviker de under förespegling att de ska går på toaletten, prata med syrran, morsan eller också far de iväg till rektorn och gnäller.

Resten av eleverna får lida och lyssna på tjattret, Ipod, mobiltelefoner och Youtube inslag som finns tillgängliga i de flesta skolsalar. När underhållarna gör något så sker det på Facebook eller messen.

Björklund må ha goda intentioner men nu gäller det att klä skitsnacket i handling. Ge lärarna verktyg att vända på skutan innan den går i kvav.

Jag är inte ett dug oroligt för Sverigedemokraterna. Då är jag mer oroligt för skolans sammanbrott som i slutänden leder till arbetslöshet, idioti och lättpåverkade, halvutbildade elever utan framtid på ena sidan och förbannade, svikna och lvergivna elever som vill något på den andra sidan.

Tyvärr finns många av våra invandrarungdomar på den förra sidan.

Det är dags för föräldrar och skola i förening med politiker och samhälle att ställa upp regler som bygger på ömsesidig respekt och där man tar tag i problemen innan de tar tag i systemet.

Fler lärare och stöd, visst!

Men när Maria Wetterstrand snackar om att hon minns lärare som respekterade henne och därmed kunde respektera dem så har hon vänt på steken.

Vad ska du göra med en elev som ber dig dra åt helvete eller kallar dig för en mentalt störd person när du ber dem var tysta.

Le och hoppas att de faller till föga och respekterar dig. Idag för du inte ens kasta ut en elev från en lektion och ifall de vill kan de stanna på lektionen och sabba den för sina kompisar utan att du kan göra annat än att...be dem var tysta.

Det som den nuvarande skolan missat är att förklara varför elever går i skolan. Ungefär som vi nu kan få uppleva att en sida i valet får flest röster men kanske inte får majoritet.

Sånt vi inte tror kan hända i ett modernt samhälle men som hänt och nu händer igen.
Det är skolan vi ska ta tag i. Då kommer Sverigedemokraterna att försvinn av sig själva.

Kunskap och insikt bygger fungerande samhällen. Inte motsatsen.

Nu är det allvar!

Hovrättsförhandlingarna i målet mot travtränaren Åke Svanstedt med flera har inletts.
Lennart Persson på Travnet tycker sig ana en spricka mellan Åke Svanstedts och Carl Johan Jepsons försvarare.

Gäsp!

Enligt de som ansett sig ha hört eller sett något så skulle huvudsakligen Jepson utfört träningen med elpåfösare under en period.

Nu är det så att Silbersky som är Svanstedts advokat inte alls kommit på något nytt utan redan i tingsrätten öppnat för en möjlighet att det kunde skett saker som inte Svanstedt haft inflytande över.

Det framkom också redan i tingsrätten att så var fallet.

Att Silbersky nu tar upp saken igen är som jag ser det en rent juridisk taktisk operation som inte har något att göra med att det skulle uppstått någon ”spricka” i försvaret.

Ingen av alla de vittnen som åklagaren har hört har kunnat säga att Svanstedt medverkar till att använda elpåfösare vid träning av olika hästägares travhästar.

Vittnena har också lämnat motsägelsefulla berättelser och i vissa fall ljugit och i andra fall lagt till uppgifter som saknat täckning.

Fördelen i hovrätten är att de här är flera i rätten som har domarekompetens.

Eftersom vittnenas minnesbilder i vissa fall är 7-8 år gamla och det helt saknas teknisk bevisning och målet helt och hållet är ett indiciemål är detta en fördel för de åtalade.

Hittills har rätten sysslat med att höra igenom de gamla vittnesmålen.

Den ”spricka” Persson anar är tyvärr nog en helt naturlig växt i den svenska rättvisan. Man behöver nämligen inte ha planerat ett brott som vd för ett bolag bara för en anställd begått ett brott.

Dessutom ska rätten åka ut till Bjertorp för att se vad man kan se på de avstånd som åklagarens vittnen iakttagit vad de tror varit användning av elpåfösare. Det borde den publicitetskåte åklagaren Gustafsson själv efterfrågan i förundersökningen istället för några färgglada bilder på naturen, men han har haft som linje att undvika allt som talat till de anklagades fördel så nu har hans tillkortakommanden istället kostat skattebetalarna ett skönt antal miljoner kronor.

Gustafssons agerande i förundersökningen påminner inte så lite om en annan åklagare i ett antal andra mål som också ordnade och fixade för samhällets bästa.

Lägg därtill turerna kring Assange. Svenska folkets förtroende för åklagarväsendet och våra domstolars förmåga att skilja rätt från fel ligger inte direkt på topp efter de senaste årens avslöjanden.

Låt oss nu till sist också hoppas att Silberskys dagsform är bättre den här gången. I tingsrätten var det huvudsakligen de övrigas advokater som tillförde något av värde.

Åklagaren hoppas säkert att hans misstag med Disas virriga minne ska kunna rättas till. Men Disa kunde inte ens komma på vilket år det var efter att ha funderat i sex års tid så hennes plötsliga uppvaknande där hon plötsligt visste exakt när en av hästarna skulle strömmats är trovärdigt.

-Ja, jo jag såg någon på håll som liknade Christer Pettersson och han gick på Sveavägen… det kan ha varit 1984 eller 1985 eller ja kanske 1986. Jo, nu när jag tänker efter så minns jag det var den 28 februari 1986 och klockan var 23.21.30.

Hovrätten har i teorin större möjlighet att bortse från känslomässiga hänsyn. De ska tolka lagens bokstav och inte tårdrypande känslouppkast från engagerade vittnen. Snart får vi se hur de hanterar det här målet.

Ett mål som aldrig borde gått till åtal.

Men vi får se. Överraskningarnas tid är kanske inte förbi.

Fria tankar

Hösten krymper långsamt allt närmre. Löven och gräsen skiftar färg. Det är kyligare om mornarna. Dimman ligger ofta tät över Slussen i gryningen.

Valet närmar sig med stormsteg.

Mona och hennes kompisar har det inte lätt. Det verkar som om media bestämt sig för att Mona inte är vad Sverige behöver de närmste fyra åren. Då är det inte lätt.

Så Maria Wetterstrand som gärna vill bli minister flörtar nu vilt med den blå Alliansen. Det är ett av många tecken i skyn.

Jimmy Åkesson och hans lilla sorgliga gäng verkar kunna ta sig in i Riksdagen.

Problemen med integrationspolitiken har i valrörelsen hittills handlat mest om flickor ska få bära niqab och burka i skolor och på offentliga platser.

Jodå, det ska de. Om jag har ett företag ska jag låta dem få jobb där. Ge dem chansen. De kan inte ta en man i handen så de ska sälja bilar till kvinnor. Man kan inte ens se ifall de flinar åt en när de sålt på en ett riktigt vrak. Om de säljer några bilar vill säga. Vem vill köpa en begagnad bil av ett slöjhöns?

Men lönen ska betalas enligt flickorna. Gelotte på den göteborgska tidningen försökte förklara problematiken men de somaliska flickorna fattade inte vad han pratade om. När jag letar efter en anställd till min bilfirma söker jag efter en medarbetare som passar mot mina kunder och inte hårdpiercade brudar med ansiktstatueringar, transvestiter, bögar med löspenisar innanför brallorna, topplessbrudar, pojkar iklädda endast stringtrosor, killar med läderjackor det står OG på t-shirten eller ungdomar med stickmärken och b vitaminbrist. De får söka andra jobb precis som niqabgänget.

Det är inte mitt jobb som företagare att betala för förtryckta kvinnors förtryck. Det får de själva göra.

Tillbaka till valet.

Tro och lojalitet har aldrig präglat det politiska livet men Wetterstrand hamnar ändå på listan av dem man högst troligt aldrig tar med sig ner i någon skyttegrav.

Jag tycker inte synd om Mona. Hon är trots allt den högst politiskt ansvariga för det högst troliga debaclet. Hon skulle aldrig valt en skelande smilfink som Östros till ekonomisk talesman vilket brukar rendera en finansministerpost efter ett vunnet val. Östros försöker förvisso låta som Patron Person men saknar 60 kilo och en hel del andra raffinemang. Säga vad man vill men Persson kunde i varje fall fylla sin pompösa kostym med anekdoter. Mona borde vidare aldrig engagerat Bodström som ju ändå inte tyckte att valet var viktigare än att åka till USA och köpa gympadojor inför grabbens skolstart.

Men de är inte personerna som avgör socialdemokraternas nederlag utan bristen på ideologisk finess och nytänkade.

”Bårgarna” som förra valet snodde det s-patenterade arbetarekonceptet och ersatte det med arbetarkonceptet. Ett futtigt litet ”e”. Det måste svidit ordentligt mellan skinkorna.

Det var endast möjligt med en uttunnad och till oigenkännelighet förvanskad ideologisk grund som framför allt Göran Persson skapat under sina år vid makten. Men Persson kunde trumma en torpartrumma som få.

Tony Blair gjorde tvärtom och det funkade undre hans tid.

Men ifall Alliansen lyckades charma väljarna förra valet så duger det inte att fortsätta tjafsa om att man är alternativet med samma lama argument som förra gången.

En Palme eller Persson hade förmodligen tagit på sig den historiska kostymen, talat om tiden före rösträtten, den känslokalla höger som härjat på bruken och i stugorna där lössen kröp över arbetarnas barn.

Sedan hade de avslutat med den retoriska frågan:

-Är det detta arbetarparti(m) som landets löntagare behöver?

Ställt några frågor om vad Borg gjort av girigheten nu när HQ banks toppmäklare flytt till Carnegie.

En toppmäklare som kan tjäna 50 miljoner per år på att köpa och sälja värden som inte finns, spekulera och tänja på gränserna.

Det är också en poäng i svartsoppan att just Carnegie tar över.

Var blev notan av för den ekonomiska krisen.

Vem fick betala alla dessa huvudlösa spekulationer.

Jo, det var en kris som vi tog Sverige ur låter det. Borg nickar och kikar genom älgstudsarens sikte. Det var svårt men vi fixade det. Det är lätt att tro honom.

Ursäkta men vilken politik ledde fram till den situation vi hade när Borg och de övriga endast kunde stoppa in armen i fördämningarna och hoppas att dammen skulle hålla.

Då var vi en liten nation som inte kunde påverka stort i världen tack vara vårt extrema exportberoende. Nu har Borg och hans kompisar i Reinfeldts regering ordnat oss ur krisen.

My Ass!

Sanningen är mer modest. De öste in pengar i systemet och hoppades att det skulle räcka. Inte mycket till övertänkt politik och knappast skiljt från vad sossarna skulle ordnat med de två palsternackorna och Rosa Lasse under andra politiska förtecken.

Nästa gång systemet spricker kommer alla att vara lika förvånade. Häpna. Tro mig.

Något av detta kunde möjligen Mona och hennes vapendragare åtminstone försökt ge sig på.

Men det blir ju allt svårare. För vad skiljer egentligen de två blocken åt?

Inte mycket. Några hundringar hit och dit.

Det är egentligen samma samhälle de filar på.

Det stod en liten blek kille i en glänta på Fritids häromveckan. Han var sju år och grät hysteriskt och hade slitit av sig sin lilla lila tenniströja. När jag kom fram skrek han rakt ut mot mig:

-LÄMNA ALDRIG FORTET!

Han hade lämnat fortet och fått klipulver på ryggen stackarn.

Socialdemokraterna och deras märkliga svans kommer att förlora valet. Det gjorde inte sin läxa efter förra valet. De borde lämnat fortet, försökt sig på något nytt även om det sved. Nu har det hamnar i Alliansens hörna. Ekonomin som blir bättre.

Avdrag hit eller dit. Vilka är mästare i den grenen?

Men det finns ett annat Sverige där en nästan tio procent är arbetslösa, åldringar låses in på nätterna och lärare knappt vågar slänga ut små terrorister från lektioner där man nuförtiden får ha keps, mobil och Ipod på medan man läser ”Mina Drömmars Stad” av Per Anders Fogelström.

En elev säger att han inte behöver kunna matte eftersom han ska bli ”Druglord”. En annan ringer polisen och påstår att läraren hotat honom efter att läraren sagt åt honom att han kommer att ”få problem”.

Personligen tror jag en bra reform vore att hyra in Hells Angels mörkare delar mot faktura och låta hängrövarna burna lite på skolgården med sina HD och sedan gå runt och förklara för sjuorna Sjögrässkolan att på den här skolan har man pennor, suddgummi och böcker med sig och kommer i tid, håller truten och räcker upp handen, respekterar lärarens kunskaper för, ”annars får man problem”.

Vår hyresvärd är snål. Alltså tar sig uteliggare och pundare in i vårt hus genom de bristfälliga lås som finns.

Förra veckan tömde en av dessa samhällets mindre bemedlade vår tvättkorg med tvätt i tvättstugan. De snodde rena byxor, kallingar(!) och tröjor för några tusenlappar.

Bland annat ett gäng utmärkta amerikanska t-shirts modell US AIR FORCE som Carina köpt i Irak.

Tjuvarna gillade inte jobbiga skjortor med knappar(så långt har det alltså gått) och lämnade därför hyggligt nog en Fjällräven skjorta och Carinas body(av andra skäl).

Tackar ödmjukast!

Värden hänvisar oss raskt till försäkringsbolaget. Någon annan. Självrisken är på 1500 spänn eller så.

Långsamt faller saker och ting i bitar. Gnaver och skaver.

Värden skiter i oss och vi skiter i världen. Uteliggaren skiter i oss, värden och framför allt världen.

Mona jobbar hårdare säger hon och Anders Borg skjuter en tolvtaggare.

Finns det verkligen inga alternativ.

Efter valet menar jag. Eller överhuvudtaget.

Till sist.

Läser Guillous nya utökade självbiografi där han kostat på sig 80-talet förvirrande sidor relationerna med KGB. Det som slår en efter genomläsning är att även de hus byggda med de bästa intentioner kan rasa samman med ett brak. Nu har det skett.

Återkommer när röken lagt sig och jag hunnit med den första delen också.

Sa jag att en av självmordsbombarna i Londons tunnelbana 2005, lånat sin svärmors burka och en vit handväska.

Det tror jag att jag gjorde.

Ändå ter sig framtiden ljus. Mina oljeaktier stiger efter att ha sjunkit. Hålet har öppnat igen med nya glas som man kan klippa till folk med. Vi hade fyra rätt på V75 men satte en nioprocentare. Man får vara glad för det lilla.

Expressens ledarsida innehöll en rätt skarp vidräkning med advokat Leif Silbersky, 72 i förra veckan. Är det inte dags att vinna Svanstedtmålet och sedan trappa ner lite. Allvarligt talat. Lyssna på(lite mer) musik och resa lite.

Agrell har alltid varit sugen på konspirationer. Oklart varför. Skriver en lång artikel om den möjligheten.

Självfallet. WikiLeaks Julian Assange är snärjd i en sexfälla av CIA och Pentagon i skön förening.

Eller också är han bara en kåt 42 åring som inte fattar att nej är nej, vilket med alla mått mätt är förvånande.

Det går inte så bra för Sverige i Speedway och Zlatans debut innehöll en 2-0 förlust och en egenhändigt bränd straff.

Apropå fotboll och det fina land vi lever i. Om herrarna med Zlatan i spetsen tar sig till VM så blir det bonuskalas 600-700 000 per skalle. Det kan Zlatan & Co.

verkligen behöva. Eller hur? Om tjejerna tar sig till VM blir det ingenting. Zip!

Nyckeln i dramat heter Lars-Åke Lagrell och är ordförande i Fotbollsförbundet.

Hockeyns charmtroll Fagerlund har nu lämnat in verktygen. Han hade på sin tid tydliga uppfattningar om tjejer och hockey. Men det var tjugo år sedan. Vi skriver 2010 och många uppfattar nog Lagrell som en präktig sosse.

Kan ingen ta och skjutsa hem Lagrell till de småländska urskogarna eller var han nu kommer ifrån.

-Tänker du på ”pängarna”?

Samma charmiga skillnad råder inom andra sporter. Så också inom djurens värld. Ett sto och en hingst skiljer en miljon eller så i förstapris när årets Derby avgjordes i förra veckan.

Why?

Idag springer svågerns galoppist på Täby. Alvena Quling. Vi får se hur det går. Han är seg i början och snabb på slutet. Treåring.

Per som föder upp Alvena hästarna klargjorde en sak jag inte visste härom veckan när han provsmakade min fjällskivling. Arabiska fullblod och engelska fullblod springer i olika lopp. I Sverige har vi engelska fullblod. De ska vara snabbare.

Bara en sådan sak. Bland alla andra